Ett steg på vägen
Ett politiskt hinder för de planerade terminalerna för flytande naturgas, LNG, verkade bli undanröjt på måndagen då statsministrarna Alexander Stubb och Taavi Roivas enades om en gemensam plan för terminalerna, en gasledning mellan dem och en förbindelse till Lettlands underjordiska gaslager.
Nu har Finland och Estland enats om att den större terminalen byggs i Finland, den mindre i Estland.
Projektet ska genomföras så snabbt det är tekniskt möjligt, säger Roivas.
Projektet har varit aktuellt i ett par år, och det har tagit många svängar.
Ursprungligen ville båda länderna ha terminalen. Till det sade EU, vars ekonomiska stöd är ett villkor för förverkligandet, att stödet ges bara till en terminal, och att Finland och Estland måste komma överens om var den byggs.
Det lyckades inte, då föreslog Estland att det byggs två terminaler. Till det sade EU först nej, men i oktober fattade EU:s toppmöte i alla fall ett beslut att gå vidare med den modellen.
Och nu finns då en politisk överenskommelse.
Alexander Stubb hoppas att EU finansierar 75 procent av förbindelseledningen som kostar cirka 200 miljoner euro. Hela projektet går löst på cirka en halv miljard.
Ukrainakrisen har gett EU starkare skäl att stöda projektet eftersom den flytande naturgasen kan skeppas in varifrån som helst. Den minskar det ensidiga beroendet av rysk gas. Och konkurrens fungerar prissänkande.
LNG är inte någon utsläppsfri energikälla, men koldioxidutsläppen minskar med cirka en fjärdedel jämfört med tjockolja. LNG innehåller varken svavel eller tungmetaller, därför är den ett centralt alternativ då de skärpta svaveldirektiven har trätt i kraft. För Finland vars utrikeshandel är beroende av sjöfarten är det här ett viktigt argument.
Det planeras LNG-terminaler vid Björneborg och Torneå, men en terminal vid Finska viken som förbinder näten i Finland och Baltikum har stor energistrategisk betydelse.
Ingå vill ha terminalen, men i Borgå håller man fast vid alternativet Tolkis.
Men ingenting är klart, vilket också Ingås kommundirektör Jarl Boström understryker i dagens VN.
Terminalen förväntas ger cirka trettio fasta jobb, under byggnadstiden är den sysselsättande effekten förstås större. Och på sikt kan en miljövänligare energikälla locka till nya investeringar. Också inflödet av samfundsskatt ökar.
Redan ett beslut om en stor industriinvestering i regionen kan få positiva effekter på det anemiska ekonomiska klimatet. En stor investering visar att regionen har dragningskraft, och den kan få många positiva följder.
Gasum som utreder förutsättningarna för terminalen planerade först att bygga den längre in i Fagerviken, men stannade senare för Fjusö söder om Joddböle.
En faktor som talar starkt för Fjusö är att området redan är planerat för en LNG-terminal. Det sade Gasums projektansvarige Timo Kallio vid ett informationsmöte i Ingå i augusti.
Att bygga någon annanstans kräver ny planering och det fördröjer projektet med några år, bedömde han.
Tidsfaktorn är avgörande om Finland - och Ingå - ska få gasterminalen.
I överenskommelsen mellan statsministrarna sägs att om förverkligandet av terminalen inte har nått tillräckligt långt i slutet av år 2016 kan den byggas i Estland.
Vad som avses med "tillräckligt långt" definieras inte, men om tillståndsprocessen inte är i hamn och förverkligandet saknar bestämd tidtabell anser den estniska parten knappast att projektet har fått tillräckligt med luft under vingarna.
Beslutsfattarna i Ingå har gett positiva signaler.
Däremot lät föreningen Pro Ingå som bildades när Rudus planer att utvidga sin stenkross blev kända förstå i en insändare i somras att de stora gasbehållarna på Fjusö är ett "alltför brutalt ingrepp på vår vackra natur".
Terminalen är inget kärnkraftverk och inte heller något oljeraffineri, men gasbehållarna är naturligtvis inte osynliga.
För både Ingås och regionens skull måste planerna tillgodose de olika intressena på ett rimligt sätt, så att Ingå inte försitter sin chans.