På svenska
I fjol gjorde Helsingin Sanomat en stor satsning för att synliggöra det svenska i Finland.
Ett startskott var mordhoten mot finlandssvenska mediepersoner, det fick HS att utan åthävor publicera en hel nyhetssida på svenska. Det var tidningens sätt att visa att den inte faller undan för hoten mot yttrandefriheten, svenskans rätt att ljuda fritt och högt.
På svenska dagen ordnade HS en välbesökt språkverkstad i tidningshuset.
Satsningen fick en välförtjänt belöning då tre av initiativtagarna tilldelades kulturpriset Kompassrosen ur kommerserådet Otto A. Malmis donationsfond.
I år var HS:s satsning inte lika synlig, men visst uppmärksammades svenska dagen i form av ett reportage om Finlands östligaste svenska skola, i Varkaus, där femton elever går i det svenska lågstadiet.
Östra Finland och Savolax har på sätt och vis på nytt blivit ett gränsområde mellan svenskt och ryskt. Bara hundra kilometer från Varkaus, i Joensuu, finns det finsk-ryska skolcentret där undervisningen sker på finska och ryska.
Det finns också en annan historisk parallell: den första svenska skolan grundades i Varkaus för 95 år sedan, för att barnen till de svenska tjänstemännen vid träförädlingsföretaget Ahlström skulle få undervisning på sitt modersmål.
Den svenska närvaron i Finland har djupa rötter, också när det gäller industrialismens och hela det moderna näringslivets framväxt.
Helsingin Sanomats initiativ blev kanske ändå en liten inspirationskälla för andra medier. I går hade till exempel Kauppalehti en intervju på svenska med folktingssekreteraren Markus Österlund. Turun Sanomat lät några finlandssvenska abiturienter berätta om hur de uppfattar sin identitet och vad det tycker om begreppet "tvångssvenska".
Tidningen Keskisuomalainen i Jyväskylä, som kallar sig "världens äldsta finskspråkiga tidning", skrev gårdagens ledare på svenska, för första gången under sina 133 år. Konklusionen var att tvåspråkigheten är en rikedom och att man är finländare oberoende av sitt modersmål.
Materialet är för snävt för att man ska kunna dra några generella slutsatser, men att finska medier med stor spridning lyfter fram olika aspekter på finlandssvenskheten på ett sakligt och till och med litet nyfiket sätt ger ändå en annan ton i den offentliga debatten än det alltför vanliga klagandet över svenskan som ett främmande, onödigt och dyrt element i det finländska samhället.
Till och med Suomalaisuuden liitto strök vid sitt höstmöte kravet att göra Finland enspråkigt, man nöjer sig med att kämpa mot den obligatoriska skolsvenskan - låt vara att det här kanske bara är taktik för att ta ett steg i taget mot den slutliga lösningen.
Försvarsminister Carl Haglund pekade i sitt tal vid svenska dagens huvudfest i Ekenäs på den positiva utveckling som har skett sedan man på 1970-talet talade om det smältande finlandssvenska isflaket.
Men i likhet med Folktingets ordförande Christina Gestrin varnade han för att de svenska strukturerna lätt kommer i kläm i de planerade stora samhällsreformerna.
Han slog också fast att det i sista hand är den offentliga sektorn som bär ansvaret för bägge språkgrupperna och deras behov.
Och när ministern betonade att märkesåret 2017 måste ge utrymme för att lyfta fram svenskans betydelse för att bygga upp nationen Finland var han faktiskt på samma linje som den finska Jyväskylätidningen, som uppmanade alla finländare att vara stolta över sin bakgrund.
På svenska, i Finland.