Trängd regering
Finlands ekonomi har varit svag redan länge. Regeringen har gått bet på att få landet på ny kurs. De ekonomiska prognoserna har tvärtom skruvats ner efter hand, säkert delvis på grund av att regeringen trots höga ambitioner inte har fått mycket till stånd med tanke på ekonomin, varken på kort eller lång sikt.
Det blir inte bättre av att hela EU befinner sig i en knepig situation. EU-kommissionens höstprognos offentliggjordes i förrgår och där framgår att den ekonomiska tillväxten blir svag resten av året. Också under nästa år väntas tillväxten öka endast långsamt. Då Finland dessutom håller till i bottenskiktet bland alla EU-länder, tillsammans med Italien och Cypern, är det klart att det inte ser ljust ut.
Det är därför ingen överraskning att de två ursprungliga och stora oppositionsparterna, Sannfinländarna och Centern, har interpellerat och frågat vad regeringen tänker göra åt den dåliga ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten.
De gröna förde i gårdagens interpellationsdebatt fram behovet av en alternativ, mer sysselsättande energipolitik. Centern talade igen för tillväxtfonder och upprepade behovet av att få bort onödig byråkrati. Vänsterförbundet ville ha mera ekonomisk stimulans, medan det fjärde oppositionspartiet, Sannfinländarna, verkar se ett nyval som en tillräcklig lösning på våra ekonomiska problem.
Trots en livlig interpellationsdebatt i plenisalen i går är det nog knappast någon som utgående från den avgör sitt röstningsbeteende på fredag. Sannolikt går gränsen exakt mellan regering och opposition eftersom också det färskaste oppositionspartiet, De gröna, har meddelat att man röstar mot regeringen. Då partiet lämnade regeringen underströk man att det inte blir ett självändamål att fälla den.
Det blir en oerhört jämn omröstning på grund av regeringens knappa majoritet i riksdagen, men om inget överraskande inträffar klarar sig regeringen. Disciplinen kommer att vara hård och de gruppansvariga håller med järnhand i att alla verkligen infinner sig till omröstningen. Varje röst är viktig.
Samtidigt som riksdagen på fredag röstar om regeringens förtroende tar tjänstemännen på Finansministeriet emot idéer om hur tillväxten och sysselsättningsläget kunde förbättras på kort sikt. Nu gäller det alltså inte förslag om långsamma strukturella förändringar. Det är statsminister Alexander Stubb (Saml) och finansminister Antti Rinne (SDP) som har uppmanat alla ministerier att komma med förslag. Det här visar med all önskvärd tydlighet hur prekärt det ekonomiska läget är. Det är talkoanda som gäller och alla förväntas hugga i.
Om och när regeringen i morgon får förtroende av en ytterst knapp riksdagsmajoritet finns det ingenting att fira. Regeringen måste, trots att det återstår bara sex månader till riksdagsvalet, fortsätta ansträngningarna för att äntligen få fart på ekonomin och tillväxten.
Också oppositionen måste inse att nu behövs alla tänkbara åtgärder. Ifall nuvarande oppositionspartier efter valet hamnar i regeringsställning bör det ligga i deras intresse att ekonomin om ett halvt år är bättre än nu. Det finns ändå alldeles tillräckligt att ta itu med även för nästa regering.
Den tidigare långvarige statssekreteraren vid Finansministeriet, Raimo Sailas, konstaterade i en kolumn i Helsingin Sanomat härom dagen att det med nationella medel är svårt att få till stånd en snabb ekonomisk tillväxt, men att den nedåtgående spiralen kan brytas så att utvecklingen igen går mot det bättre. Men det kräver hårda tag och beslut. Något Jyrki Katainens regering inte lyckades med. Enligt Sailas var det tvärtom så att regeringen misslyckades i alla sina ekonomiskpolitiska målsättningar.
Själv föreslår Sailas bland annat att arbetspensionsavgiften sänks rejält för några år så att både arbetsgivaren och arbetstagaren drar nytta av sänkningen. Han efterlyser också förlängd arbetstid på årsbasis och färre åtaganden för kommunerna för att förhindra en fortsatt höjd kommunalbeskattning.
Sailas förslag kunde mycket väl läggas till de förslag som Finansministeriet i morgon får ta emot från alla ministerier.