Grattis till framgång
Nästa år firar konststiftelsen Pro Artibus sitt 10-årsjubileum för gallerierna Elverket i Ekenäs och Sinne i Helsingfors.
Man säger gärna grattis. Inte bara till åldern, utan till den utveckling som den betydligt äldre konststiftelsen genomgått under de senaste åren.
Stiftelsen verkar som en fristående del av Svenska kulturfondens organisation, och har till uppgift att på olika sätt främja den visuella konsten i alla delar av det finlandssvenska området. Förutom Ekenäs och Helsingfors är man också verksam i Vasa.
I samma vackra byggnad i centrala Ekenäs som galleri Elverket huserar, finns kansli och en välutrustad konservatorsateljé. Därtill finns konstnärsbostäder i Villa Snäcksund på Ramsholmen och på Campus Novia i Seminarieparken, en gästbostad med ateljé för utländska Artist in Residence konstnärer.
Förutom att förvalta konst, som på senare år kanske fått en mera undanskymd roll, har man utvecklat sitt barnpedagogiska arbete som liksom det utvidgade publikarbetet, handhas av särskild personal.
Man är även på hugget när det gäller medborgardebatt, och har i Raseborg gjort flitiga försök att främja den kommunikation som enligt tradition brukar åligga kommunen.
Om man tittar på konstnärerna, kan man också glädjas. Bland dem finns ett brett register av inspirerande talanger som under olika tidsperioder vistas i staden med omnejd.
Inom samtidskonsten, och även i Ekenäs, stöter man ibland på konstnärer som för tankarna till sagan "Kejsarens nya kläder". Sådana undantag bör ändå accepteras. Det tyder på att konststiftelsen är beredd att ta risker framför att följa det trygga som kan tänkas tilltala en smal etablerad konstelit.
En av dem som definitivt inte hörde till ovannämnda kategori är konstnären Ville Andersson som nyligen erhöll den prestigefyllda utmärkelsen "årets unga konstnär". I februari kunde man på Elverket bekanta sig med utställningen Mitt lilla imperium, och på VN:s kultursida beskrevs en konstnär som trots sin unga ålder uppvisar en förvånansvärt välkomponerad helhet. "En konstnär man gärna följer med en bit in i framtiden".
Det remarkabla är inte i första hand att VN såg storheten, utan snarare det att vår stad bevisligen fungerar som en genomströmningsort och växtplats för dylika talanger.
Från pressens sida kan man också glädjas över att tillsvidare ha blivit erbjuden ett proffsigt informationsmaterial i möte med en kunnig och engagerad personal. Det är ingen självklarhet längre i ekonomiskt strama tider. Den som ännu i dag förknippar Pro Artibus med ett antikt tavelarkiv, gör således gott i att uppdatera sig lite.
På lokalt plan har man i vissa kretsar ansett att konststiftelsen negligerar de lokala konstnärerna som lider brist på goda utställningsutrymmen. Kritiken säkert vara berättigad, men man bör ändå se stiftelsen verksamhet i ett lite större perspektiv. Ur ett nationellt och internationellt helhetsperspektiv främjar man konsten, och erbjuder på ort och ställe inspirationskällor som ingen kan hindra de lokala konstnärerna från att ta del av.
Ytterligare en sak värd att nämnas är olika nordiska samarbetsprojekt som också synts i vår stad. Det här sker samtidigt som man på andra områden i vårt land sliter sitt hår för att hitta fungerande verksamhetsformer för det nordiska samarbetet.
Utan pengar gör man inte mycket. På den punkten har stiftelsen det välförspänt med en tryggad ekonomi i bakgrunden. Samtidigt bör man komma ihåg att pengar inte alltid är en självklar förutsättning för framgång. Vi hittar säkert på andra håll i vårt land om vi söker verksamheter där tunga guldtackor på bottnen snarare binder ledningen vid stela, föråldrade och visionslösa verksamhetsformer.
Pro Artibus har nu på ledarplats fått det beröm de är värda, men vi skall inte glömma konstnärerna. Utan den nydanande kreativitet och det mod som de ännu i dag förmedlar till vår civilisation, skulle Pro Artibus i all sin glans inte vara någonting annat än en unken institution.