Intitiativet hos Sipilä
Centern parkerar stadigt i galluptoppen, och partiordföranden Juha Sipilä ser ut att få första chansen att bli regeringsbildare och statsminister efter valet i april.
Samtidigt sker det en positionering där de övriga partierna kartlägger samarbetsmönstren i en centerledd regeringsbildning.
Fortfarande handlar det om sonderingar, efter det förra valets överraskande skrällseger för Sannfinländarna tar ingen ut valresultatet på förhand.
Det politiska landskapet har länge varit statiskt, med tre stora partier av vilka två har regerat med stöd av ett eller flere mindre partier, det tredje har varit i opposition.
Men nu finns det fyra partier med ett väljarstöd mellan 16 och 20 procent. Om valresultatet följer det mönstret bygger nästa regering på tre av de största partierna, eftersom experimentet med sex partier i samma koalition knappast är något förstahandsalternativ.
Centerledaren var länge en outsider i politiken. Den tiden är förbi, nu är han en seriös statsministerkandidat. Hans utspel får tyngd av att de kan bli viktiga element i regeringsförhandlingarna.
Det visar till exempel den stora uppmärksamheten då Juha Sipilä i en intervju för Finlands företagare sade att staten och kommunerna borde bli av med tiotusentals tjänstemän, han preciserade minskningen till 20 000 anställda på tio år.
Tvåtusen färre offentligt anställda per år låter i och för sig inte så häftigt med tanke på att staten har omkring 80 000 anställda och kommunerna cirka 440 000. I går meddelade de offentliganställdas centralförbund JHL att ungefär 250 kommunanställda har avskedats i år. Då räknar man inte in andra former av personalminskningar.
Sipilä har också preciserat att han inte är ute efter uppsägningar, han vill effektivera genom att slopa onödig byråkrati, använda informationsteknologin på ett bättre sätt och förenhetliga it-systemen.
Alla sektorer kan bli effektivare, fastslår Centerledaren.
Det har han inte kommit på själv.
Statsförvaltningen har under många år styrts av ett effektiveringsprogram vars mål är att minska antalet anställda. Effektiveringen har inneburit större enheter och ett glesare servicenät. Larmcentraler har slagits ihop, polisen har koncentrerats till färre ställen, antalet handläggare för olika ärenden har minskat, men it-tekniken har inte gjort servicen till medborgarna snabbare eller effektivare, och inte heller underlättat jobbet för dem som finns kvar.
Så om Juha Sipilä menar allvar måste han lägga in en ny innebörd i begreppet effektivering. Om effektivering betyder uttunnad service inom alla samhällssektorer blir medborgarnas betygsättning nog kritisk.
Utspelet om att krympa den offentliga sektorn fick ett beskt mottagande av SDP. Riksdagsledamoten Tarja Filatov undrade om Sipilä vill ha snabba kommunsammanslagningar för att minska förvaltningen, eller om han vill ha färre lärare, sjukskötare, poliser och närvårdare.
Social- och hälsovårdsreformen förväntas i och för sig göra vård och omsorg mera kostnadseffektiva, men just nu verkar det som om regeringen själv har tappat tron på sin stora reform.
Juha Sipiläs förslag kritiserades av SDP, men möttes med stor förståelse av Sannfinländarnas Timo Soini. Han vill framför allt minska personalen på NTM-centralerna. Till det säger SDP:s Jouni Backman att centralerna redan är så underbemannade att de inte kan betjäna företagen effektivt.
Problemet är inte att den offentliga sektorn är för stor, utan att den privata sektorn är för liten, säger Backman.
Centern ordnar nästa vecka ett framtidsseminarium där SDP:s Antti Rinne men inte Samlingspartiets Alexander Stubb kommer att vara med. Timo Soini talar redan om en "sann" rödmylleregering (peruspunamulta) med Centern, SDP och Sannfinländarna efter valet.
Diskussionen kring Juha Sipiläs utspel om den offentliga sektorn visar att det nog finns en hel del att diskutera innan den koalitionen är på plats.
Men debatten visade också att det just nu är Juha Sipilä och inte statsminister Alexander Stubb som har det inrikespolitiska initiativet.