Epidemin kan hejdas
Omkring 9 000 människor har smittats och över 4 000 har enligt WHO:s rapporter dött under de senaste månaderna i ebolaepidemin som sprider sig från Västafrika.
Epidemin har inte nått sin kulmen, världshälsoorganisationen befarar att det i december kan smittas mellan 5 000 och 10 000 människor i veckan. Också Europa och USA har fått sina första fall.
FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan säger att västländerna reagerade så långsamt på ebolaepidemin för att den bröt ut i Afrika. Men han säger samtidigt att de drabbade länderna kunde ha bett om hjälp mycket tidigare.
Finland fick en försmak av epidemin tidigare i veckan då ett flygplan från Turkiet med några insjuknade passagerare isolerades på Helsingfors-Vanda flygplats under några timmar innan man kunde säkerställa att det inte rörde sig om ebola.
Blödarfebern ebola är dramatisk och våldsam, och än så länge saknas både botemedel och vaccin. Teoretiskt är chansen att överleva 50 procent, men i praktiken är dödligheten nu uppe i 70 procent.
Möjligheterna att överleva är helt beroende av de vårdresurser som kan sättas in. Därför får sjukdomen så förödande följder i länder där samhällsstrukturen är svag och sönderslagen bland annat av långa inbördeskrig.
Men Nigeria lyckades stoppa epidemin i dess linda. Nigeria hade 19 bekräftade fall efter det första dödsfallet i början av augusti. Men enligt FN gjorde Nigeria allt rätt, man hittade 900 människor som kunde vara i riskzonen, testade dem och hittade 19 fall. 8 patienter dog senare.
På måndag kan Nigeria officiellt förklaras ebolafritt.
Nigeria har stora samhällsproblem, men de effektiva åtgärderna mot ebola visar att epidemin går att stoppa när man agerar snabbt och målmedvetet.
Det borde dämpa den gryende paniken i länder som är mycket bättre rustade än Nigeria. Ebola är skrämmande, men i motsats till tidigare influensaepidemier sprids viruset inte via luften utan enbart genom kontakt med kroppsutsöndringar från insjuknade.
I länder med ett utvecklat hälsovårdssystem är det närmast vårdpersonalen som är i riskzonen. Det finns effektiva skyddsåtgärder, men det krävs naturligtvis adekvat utbildning och uppdaterade rutiner.
Där fungerade Nigeria mycket effektivare än USA, där sjukvården nu får skarp kritik för hanteringen av landet första ebolafall. Trots att läkarna var säkra på att patienten som kom till sjukhuset hade ebola fick han ligga i flera timmar med kräkningar och diarréer i ett rum där patienter och personal rörde sig utan skyddsdräkter. Enligt sjukskötarnas fackförbund var de skyddsdräkter som fanns dessutom bristfälliga, vårdarna råddes att täta dem med tejp.
Men ebolan är som terrorism, rädslan och paniken sprids exponentiellt i förhållande till antalet offer. Då kan motåtgärderna också bli överdrivna. Nära Paris isolerades ett helt hus för att fyra personer som vistades i det klagade över feber och huvudvärk. Och i Liverpool drabbades resenärerna på en busstation av panik då en äldre afrikansk kvinna började må illa.
Myndigheterna inför också restriktioner och skyddsåtgärder för att inte framstå som passiva, trots att åtgärderna kanske inte är effektiva. Stoppar man till exempel farsoten genom att ta temperaturen på alla flygpassagerare från riskområden?
Däremot har försvarsminister Carl Haglund rätt när han i dagens VN-kolumn betonar vikten av att direktiven för hälso- och sjukvården uppdateras.
Internationella valutafondens chef Christine Lagarde vädjar till omvärlden att hellre hjälpa de drabbade länderna än att försöka isolera hela Afrika.
Finland svarade på det i går då Utrikesministeriet meddelade om ökade internationella insatser och ekonomiska satsningar.
Ebolautbrottet har redan klassats som ett hot mot världsekonomin, men hotet ligger då snarare i överdrivna försiktighetsåtgärder än i själva sjukdomen.
I ett längre perspektiv är ebolautbrottet i Västafrika ändå en påminnelse om att omvärlden redan för sin egen skull måste stärka engagemanget för att förhindra inbördeskrig och sönderfall i svaga stater.
Det här viruset behöver inte bara mänskliga bärare utan också upplösta eller outvecklade samhällsstrukturer för att utvecklas till en epidemi.