Blir Sveriges modell vår?
Statsminister Alexander Stubb gav ett undvikande svar då han ombads kommentera uppgiften om att Sveriges tidigare finansminister, moderaten Anders Borg, skulle vara på väg att bli ekonomisk rådgivare för regeringen.
I går klarnade det vad uppdraget går ut på, Borg ska göra en rapport som skissar upp riktlinjer för en ny ekonomisk kurs för Finland.
Borg är förstås välkvalificerad, Financial Times utsåg honom till EU:s bästa finansminister år 2011.
Men FT:s rankningar måste nog tas med en nypa salt. Finlands finansminister Jyrki Katainen var EU-etta år 2008, och Jutta Urpilainen tog en hedersam fjärde plats 2012, då Borg hade petats ned till tvåa av Tysklands Wolfgang Schäuble.
Katainen och Urpilainen hade ett avgörande inflytande över Finlands ekonomiska politik ända till i våras. Men ekonomin har gått från dålig till sämre och ännu sämre.
Borg har ändå betydligt bättre cv än Jyrki Katainen. Sverige har ridit ut både den globala finanskrisen och stagnationen i Europa med statsfinanserna förhållandevis intakta, hygglig tillväxt och en sysselsättningsgrad som är närmare sju procentenheter högre än Finlands.
Krisdrabbade ekonomier försöker ibland få experthjälp utifrån. Det gjorde Finland år 1993, då Finlands Bank bad tre välrenommerade utländska ekonomiprofessorer utvärdera den ekonomiska politiken. En av dem var Hans Tson Söderström från Handelshögskolan i Stockholm. Hans slutsatser var bland annat att Finland inte borde låta de offentliga utgifterna fortsätta att växa, och att de ekonomisk-politiska aktörerna borde förbinda sig till ett långsiktigt program för att minska skuldsättningen.
Inget nytt under solen.
Finland har också försökt hitta framgångsrika utländska modeller att inspireras av. Under den kraftiga tillväxten på 1980-talet ville Finland gärna se sig som Nordens Japan, det var innan Japan hamnade in i sin decennielånga stagnation. Under nittiotalsdepressionen var Nya Zeeland en kort tid ett idealsamhälle som finländska beslutsfattare gärna bekantade sig med.
Nu söker den rådlöse statsministern åtminstone förebilder på betydligt närmare håll.
Att det finns behov av nytänkande i den ekonomiska politiken är mer än uppenbart. Det senaste tecknet på en ekonomi i fritt fall är Standard & Poor's nedklassning av Finlands kreditvärdighet från AAA till AA+. Det var i och för sig ingen överraskning, och de ekonomiska konsekvenserna är åtminstone på kort sikt inte särskilt dramatiska.
Men statsskulden blir dyrare att hantera, utgiftsökningen torde vara i samma storleksordning som den omdiskuterade nedskärningen av barnbidraget.
Den politiska prestigeförlusten är besvärligare. Regeringen Katainen skrev in i regeringsprogrammet att den ska slå vakt om den högsta kreditklassificeringen. Alexander Stubb och Antti Rinne höll fast vid målet när de tog över.
Nu kom bekräftelsen på att Saml-SDP-regeringarna inte har förmått leverera det de lovade.
Finland går mot det tredje året med vikande ekonomi, och konkretare tecken på det än ett förlorat kredit-A syns hela tiden.
Detaljhandeln som är själva hörnstenen när det gäller inhemsk efterfrågan och dessutom en viktig sysselsättare fortsätter att backa, och konsumenterna blir mer och mer pessimistiska, 66 procent tror att arbetslösheten fortsätter att växa.
Och nyheterna ger dem rätt, bara i Västnyland har det de senaste dagarna kommit besked om närmare 150 förlorade eller hotade jobb, på de båda pappersbruken i Lojo och hos Assistor som tar hand om importbilar i hamnen i Hangö.
Förhoppningsvis leder inte gårdagens nyhet om den planerade försäljningen av Sanitec till ytterligare en industrinedläggning, om det ödet drabbar Ido Badrum i Ekenäs går över 200 jobb förlorade.
Borgs rapport som ska innehålla både en analys av nuläget och förslag till åtgärder för att få fart på ekonomin ska finnas till hands när den nya regeringen (Sipilä-Soini-Stubb?) har tillträtt. Vid det laget vet man om prognoserna som förutspår att ekonomin vänder uppåt 2015 är tillförlitligare än de som förutspådde en vändning 2013 och 2014.