Staten Palestina
Då Sveriges nya statsminister Stefan Löfven för några dagar sedan kom med regeringsförklaringen var det en fråga som fick all uppmärksamhet, åtminstone utanför Sveriges gränser. Hans meddelande om att Sverige ska erkänna Palestina som självständig stat har spritt sig som ringar på vatten och fått många att jubla, men även att grubbla. Från vissa håll har det givetvis också riktas skarp kritik mot meddelandet.
Löfvens motivering till Sveriges erkännande av staten Palestina är att det är nödvändigt för att komma vidare till en tvåstatslösning.
En tvåstatslösning är den lösnings- och fredsmodell som det internationella samfundet fört fram. Men liksom de flesta andra frågor i den här konflikten finns det olika syn på vad en tvåstatslösning skulle innebära. Begreppet tvåstatslösning används nu som motivering både bland motståndarna och anhängarna till ett erkännande av Palestina.
En tvåstatslösning föreslogs första gången redan 1937. Det visar hur lång och svår den här konflikten är. Konflikter där det finns både starka historiska rötter och religiösa inslag kan vara synnerligen svårlösta.
Endast om parterna kan tänka sig att kapa vissa känsloband till de här rötterna och börja från ett mer eller mindre rent bord kunde det finnas möjligheter till en lösning. För att nå ens en bit på den vägen behövs utomstående hjälp eller påtryckning.
Då den nya utrikesministern Margot Wallström i går besökte Finland, sade hon att Sverige hoppas att ett erkännande av Palestina ska inspirera till diskussion inom hela EU.
Sverige blir definitivt inte det första land som erkänner Palestina. Över 130 länder har redan gjort det, men väldigt få i den så kallade västvärlden. Island blev i fjol somras det första västeuropeiska landet som erkände Palestina. Det finns visserligen åtta EU-länder bland dem som erkänt, men det är fråga om tidigare östeuropeiska länder som kom med sitt erkännande innan de var EU-länder. Sverige blir de facto det första som gör det som EU-medlemsland.
Ett resultat av att Sverige erkänner Palestina kan vara att fler följer efter. Det kunde skapa ett diplomatiskt tryck och det oroar israelerna. Sålunda har Israel också fördömt beskedet från Sverige i hårda ordalag.
Israels utrikesminister Avigdor Lieberman har en helt annan syn på konsekvenserna av att Sverige tänker erkänna Palestina. Han säger att det här bara förvärrar krisen. Enligt den hårdföre, erkänt antiarabiske och omstridde Lieberman borde Sverige i stället koncentrera sig på betydligt större oroshärdar i Mellanöstern.
Han konstaterar i en debattartikel i Dagens Nyheter att det knappast finns något land som upprepade gånger visat sådan kompromissvilja som Israel för att lösa konflikten med Palestina. Israel har enligt honom varit berett till smärtsamma eftergifter, men palestinierna har konsekvent vägrat.
Så svartvit är nog inte sanningen. Om det ens kan kallas sanning.
President Sauli Niinistö har meddelat att Finland inte följer Sverige. Utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) säger att han personligen kan tänka sig ett erkännande och att det endast är en fråga om när det är den bästa tidpunkten att göra det, med tanke på fredsprocessen.
Enligt Wallström är det nu definitivt inte för tidigt, snarare föreligger en risk för att det är för sent.
Försvarsminister Carl Haglund anser för sin del att tiden inte är mogen att erkänna Palestina och att det finns en risk för att ett erkännande tolkas som att man väljer sida i en långvarig och tragisk konflikt (Hbl 8.10).
Kanske det, men med samma resonemang kan väl det faktum att Finland inte erkänner Palestina tolkas som att Finland väljer sida.
Positionerna är oerhört låsta i den israelisk-palestinska konflikten och minsta gnista kan få krisen att igen blossa upp i regelrätt krig. Det finns frågor som bägge parter måste jämka i för att inte positionerna ska förbli låsta för evigt.
Ju fler som erkänner Palestina desto större blir pressen på Israel att ge efter i sina tröskelfrågor och upphöra med den aggressiva bosättningspolitiken. En liknande press bör omvärlden också kunna lägga på palestinierna och framförallt Hamas, som exempelvis inte erkänner Israels existens.
Någon måste ta första steget och för det behövs hjälp. Ett brett erkännande av Palestina kunde vara det.