Ny omvärld, ny analys
I Utrikesministeriets sextonsidiga framtidsöversikt, som publicerades på tisdagskvällen, konstateras bland annat att Finland måste ha en tillräckligt trovärdig militär tröskel för att värna om säkerheten, och att det förutsätter att Finland under alla omständigheter kan sköta sitt eget försvar.
Sedan säger utredningen att ett finländskt Natomedlemskap på många sätt skulle klargöra Finlands ställning.
Det här har tolkats som att UM tar ställning för finländskt Natomedlemskap. Men riktigt så är det inte.
Analysens kärna ligger i konstaterandet att Finlands ställning påverkas när den säkerhetspolitiska omgivningen förändras, även om Finland inte själv skulle göra någon ny definition av sin position.
UM:s framtidsanalys är en expertrapport, arbetet har letts av ministeriets ledningsgrupp under statssekreterare Peter Stenlund.
Utrikesminister Erkki Tuomioja som tog avstånd från Natoskrivningen talade om olyckliga formuleringar, och sade att analysen har gjorts utan politisk styrning.
I sak har Erkki Tuomioja rätt, det är utrikesministern som uttalar ministeriets politiska åsikt, och med den i botten får utredningen politisk tyngd.
Men Tuomiojas distinktion är intressant med tanke på den kritikstorm från alla väderstreck som drabbade dåvarande försvarsministern Stefan Wallin, SFP, när den tidigare försvarsmaktskommendören Ari Puheloinen avslöjade att försvarsministern hade ägnat sig åt politisk styrning då han sade att Nylands brigad inte ska finnas på försvarets nedskärningslista.
Då fick ministern veta att politiker minsann inte ska lägga sig i experternas arbete, försvaret och andra sakkunniga vet alltid bäst. En av dem som skarpast kritiserade Wallins politiska styrning var Tuomiojas partikamrat Maarit Feldt-Ranta.
Nu säger Erkki Tuomioja att politisk styrning är en förutsättning för att en utredning ska kunna omvandlas i beslut.
Att Finlands säkerhetspolitiska ställning och linje är beroende av det som händer omkring oss är ett neutralt konstaterande. Slutsatserna är däremot politiska.
Rysslands aggressiva stormaktsambitioner har gett en ny aktualitet åt Natos ideologiska grundval, att utifrån gemensamma demokratiska värderingar solidariskt slå vakt om medlemmarnas frihet och okränkbarhet.
Statsminister Alexander Stubb sade i måndags i Berlin att EU tog miste då man trodde att Ryssland efter Sovjetunionens fall skulle sträva till att bli en västerländsk demokrati.
Den illusionen sköts sönder i Tjetjenien, i Georgien och senast i Ukraina.
Nu består Finlands omvärld av en sammanslutning vars kärna består av stater som tror på demokratin, och av ett auktoritärt styrt imperium med expansionistiska ambitioner och en uttalad strävan att stärka sin säkerhet genom att dominera sina grannar.
Finland har inte omdefinierat sin ställning, men den politiska geografin har förändrats.
UM:s framtidsanalys säger att Finlands ställning blir tydligare om vårt land sluter upp bland de länder som delar våra fundamentala värderingar.
Statsministern och försvarsministern har samma uppfattning. och Natosamarbetet är redan nu en hörnsten i vårt militära säkerhetstänkande. Försvarsmaktens nye kommendör Jarmo Lindberg säger att försvaret nu bygger upp en topputrustad snabbinsatsstyrka vars kärna kan mobiliseras inom några dagar.
Den är en reaktion på Rysslands omfattande militärmanövrer och omgrupperingar, och på att också Nato skaffar sig beredskap att mobilisera upp till 5 000 man inom ett par dygn.
Det är onödigt att påstå att inte spänningen mellan Nato och Ryssland har ökat, sade Lindberg.
I går föreslog den parlamentariska utredningsgruppen att försvarsanslagen ska höjas gradvis upp till 150 miljoner euro fram till 2020.
Finland fortsätter att satsa på försvaret, och visar med det att man är redo för de förpliktelser ett aktiverande av Natooptionen för med sig.
Då vår säkerhetspolitiska omgivning har förändrats så här grundligt sedan 2011 vore det ansvarslöst om inte partierna inför riksdagsvalet tydligt deklarerar hur de vill att Finland nu ska agera.
Finland står med foten i Natos dörröppning, men vill inte komma in.
Är det bättre att kliva in, eller att stå kvar, och riskera att Nato tycker att det drar för kallt och stänger dörren?