Växande spänningar
I går beslöt regeringen med 10 röster mot 3 att säga nej till Industrins kraft TVO:s ansökan om förlängd giltighetstid för principbeslutet om den fjärde enheten vid Olkiluoto.
För en vecka sedan gav regeringen ett starkt villkorat lov för Fennovoima att gå vidare med kärnkraftsprojektet i Pyhäjoki, med ryska Rosatom som delägare och reaktorleverantör. Det fick ju De gröna att lämna regeringen.
Då var också TVO-beslutet på agendan, men finansminister Antti Rinne, SDP, bordlade det för en vecka.
I går ville han ge TVO förlängd tid till den sista mars 2019, och föra beslutet till riksdagen.
Till slut var det bara Rinne, Lauri Ihalainen och Krista Kiuru som stod bakom förlängningen. Den fjärde närvarande socialdemokraten, Pia Viitanen röstade för näringsminister Jan Vapaavuoris, (Saml) beredning som sade nej till TVO.
Kärnkraftsbesluten har aldrig varit enhälliga, men det originella var nu att kärnkraften har ett starkt stöd både i Samlingspartiet och i SDP. Nu tvingade Rinne de kärnkraftsvänliga samlingspartisterna att rösta nej i ett beslut som var positivt för kärnkraften.
Här var Jan Vapaavuori mycket tydlig med att lägga hela ansvaret på TVO, som enligt honom inte har förbundit sig till att verkligen bygga den fjärde reaktorn. Då var det enligt honom omöjligt att förlänga principbeslutet.
Men det här leder knappast till någon massflykt av kärnkraftsanhängare från Samlingspartiet till Socialdemokraterna.
Däremot fick Antti Rinne ännu en möjlighet att markera distans till Samlingspartiet och visa att SDP har en egen linje.
Den höjda profilen börjar ge utslag i galluparna, gårdagens mätning i Helsingin Sanomat gav SDP ett stöd på 15,9 procent. Partiet börjar återhämta sig från de historiskt låga noteringarna under sommaren, då de jämförbara mätningarna gav ett resultat under 15 procent. Om trenden fortsätter måste spekulationerna revideras om att valet i april blir ett race mellan Samlingspartiet och Centern. Nu stampar Centern på stället och Samlingspartiet backar medan Sannfinländarna och Socialdemokraterna går framåt.
Ökad spänning i regeringen ser ut att gynna Socialdemokraterna.
Regeringen återbesätter nu de ministerposter som blev lediga då De gröna gjorde sorti. Samlingspartiet valde Alexander Stubbs tidigare medarbetare Sanni Grahn-Laasonen till miljöminister och SDP utsåg Sirpa Paatero till utvecklingsminister.
Gemensamt för båda riksdagsledamöterna är att de inte har någon större erfarenhet av sina ansvarsområden.
Men under det som återstår av regeringens mandatperiod finns det inte heller något utrymme för att lägga upp nya djärva mål för miljö- eller biståndspolitiken.
Samlingspartiet gick framåt i de första mätningarna efter partiordförandevalet, men backar nu en aning. Tappet är inte stort, men det kommer efter några uppmärksammade utnämningar där partiet närmast framstod som en karriärhiss för unga och ambitiösa men inte nödvändigtvis särskilt sakkunniga politiker. När Laura Räty och Lasse Männistö manövrerade varandra till viktiga poster blev Alexander Stubb till slut tvungen att blåsa av spelet.
Men det ligger nära till hands att uppfatta det vikande stödet som en signal om att Samlingspartiets väljare inte är nöjda med vad de har sett av den nya partiledarens stil och ledarskap.
Om trenden fortsätter under hösten får Samlingspartiets kampanjstrateger en hel del att fundera på. Den våg av entusiasm som bar fram Alexander Stubb till partiledare kanske stannar inom partiet.
Stubb har haft mycket höga personliga popularitetssiffror, men då har han varit en frisk fläkt i en ganska jämngrå politikerskara. Men statsministerskapet ställer helt andra krav.
Centerledaren Juha Sipilä har ett par gånger under den sista tiden sagt att det kunde vara bra att tidigarelägga riksdagsvalet. Om osäkerheten och spänningarna ökar inom regeringen kommer Sipilä inte att vara ensam om de kraven.
Höstens partigallupar kommer att läsas mycket noggrant.