I egen sak?
Efter en lång planeringsprocess där bland andra Museiverket var involverat godkände stadsfullmäktige i Jakobstad med klar majoritet en ny detaljplan för torgmiljön.
Under processens gång har planerna för det så kallade Torghuset reviderats rejält, bland annat accepterade husets ägare, byggföretaget Mäenpää – samma företag som står bakom byggplanerna i Norra hamnen i Ekenäs – att en våning slopas.
Torgplanerna är omdiskuterade. Bland annat ville den tidigare stadsarkitekten Ilmari Heinonen, Saml vid det avgörande fullmäktigemötet att man skulle hålla ännu en överläggning med NTM-centralen för att säkerställa att centralen inte kommer med rättelsekrav som fördröjer processen.
Till slut var det Museiverket som en timme innan besvärstiden gick ut överklagade hos Vasa förvaltningsdomstol.
Avdelningsdirektör Mikko Härö vid Museiverket säger att det planerade nybygget gör ett för stort intrång i en bebyggd kulturmiljö av nationellt intresse.
Justitieminister Anna-Maja Henriksson, SFP, är fullmäktigeledamot i Jakobstad. Innan hon blev minister har hon varit ordförande för både stadsstyrelsen och fullmäktige. Hon röstade för planen.
Efter Museiverkets överklagande sade hon att verket har fått för stor makt då det kan förhindra fullmäktiges beslut. Hon vill skapa en balans och ett förtroende mellan Museiverket och den berörda kommunens beslutande organ, så att man kan undvika besvär som fördröjer utvecklingsprocesserna.
Hon meddelade också att hon tänker diskutera Museiverkets roll med bostadsminister Pia Viitanen, SDP, till vars rotel verket hör.
Har ministern nu agerat i egen sak och blandat ihop sina roller som minister och fullmäktigeledamot, vilket förvaltningsrättsprofessorn Olli Mäenpää hävdar i Hbl?
Hufvudstadsbladet anser för sin del (se pressklippen) att Anna-Maja Henriksson har varit omdömeslös.
Men frågan är inte så svartvit som ministerns kritiker vill göra den.
Ingen har ifrågasatt Museiverkets rätt och skyldighet att värna om den bebyggda miljön. Det fanns en tid då man i många städer sorglöst rev bort allt gammalt och ersatte det med fyrkantiga skapelser i grå betong. Nu inser man att det inte räcker med att bevara enskilda byggnader här och där, det är själva den bebyggda miljön som skapar tidsdjupet.
Museiverket har ibland fått ta på sig den otacksamma rollen som bromskloss då det i allmänintressets namn har ställt sig på tvären mot starka ekonomiska intressen, som kan vara förankrade i det kommunalpolitiska beslutsfattandet.
Och det är också sant att Museiverket ofta har varit en konstruktiv part i en dialog som ger ett resultat som alla kan omfatta.
Men Museiverkets – och dess tjänstemäns – åsikter och agerande står inte över offentlig debatt och kritik. Det finns inget absolut och objektivt rätt eller fel när nybyggnader anpassas till en gammal miljö - däremot finns det förstås lyckade och mycket mindre lyckade lösningar.
Gör Anna-Maja Henrikssons ministerskap att hon inte får agera i en fråga som hon har fått Jakobstadsbornas mandat att driva?
Ingalunda. Ministern har inte på något sätt försökt påverka besvärsprocessen.
Men som riksdagsledamot har hon både rätt och skyldighet att ta initiativ och väcka debatt.
Att hon i det här fallet utgår från sin hemstads intresse är verkligen inte att "agera i egen sak". Med den utgångspunkten skulle ingen riksdagsledamot kunna arbeta på riksplanet för sådant som de jobbar för i sina hemkommuner. Farväl till alla väginitiativ och till kampen för indragningshotade tågturer.
Hon har inte heller lagt sig i ministerkollegan Pia Viitanens förvaltningsområde, eller, med en formulering i en Hbl-artikel, "hotat kontakta en ministerkollega för att sätta Museiverket på plats".
Anna-Maja Henriksson har använt ett konkret fall för att lyfta upp en viktig principiell fråga till diskussion. Att en politiker med både lokalt och nationellt mandat tar ett sådant initiativ är varken olämpligt eller omdömeslöst.
Tvärtom, det är just det en politiker ska göra.