Gräsligt svårt - igen

Till exempel inom fotbollen ståtar ett Raseborgslag i topp i såväl herrarnas division två och division tre som i damernas division två. IF Raseborg har likaså gjort väl i från sig på friidrottsbanorna och håller till i eliten bland landets friidrottsföreningar.
För att föreningarna ska kunna hålla sin nivå, för att inte tala om att höja den, krävs goda faciliteter. Ett bekymmer här är centrumplanen i Ekenäs som är huvudarena för fotbollen inom EIF och en viktig tränings- och juniorplan för IF Raseborg.
BK-46 har en utmärkt fotbollsarena i Karis. Också för friidrotten är idrottsplanen i Karis den givna platsen för större tävlingar, medan centrumplanen i Ekenäs närmast är en träningsplan - dock en nödvändig sådan. Den tjänar också alla skolor i Ekenäs och garnisonen i Dragsvik. Men den fyller inte riktigt måttet.

I Raseborgs treåriga investeringsplan ingår konstgräs för en halv miljon euro på centrumplanen. Detta godkändes i investeringsbudgeten i slutet av fjolåret och nu har ärendet börjat beredas av tjänstemännen i Raseborg.
Som vanligt, kan man säga, blir det bråk då konstgräs planeras i Ekenäs. Det var på tapeten redan flera år före kommunfusionen. Då det senast var aktuellt, 2007, slutade det i pannkaka. Politikerna ville lägga konstgräs på centrumplanen, men både friidrotten och fotbollen inom Ekenäs IF sade nej tack. Fel plats, ansåg idrottarna.
Efter att Raseborg skapades har en konstgräsplan anlagts i Karis, men det räcker inte - också Ekenäs är fortfarande i behov av en.

Den här gången cirkulerar rykten om att det planerade konstgräset på centrumplanen skulle sluka också två av fyra löpbanor och friidrottarna sparkar givetvis bakut. Även i skolorna anser man att det vore en katastrof om hälften av löpbanorna försvinner. Samtidigt skulle också möjligheterna att kasta spjut på centrumplanen försvinna.
Antalet aktiva inom IF Raseborg har vuxit kraftigt och speciellt för de många juniorerna är centrumplanen i Ekenäs viktig. Det är klart att den som friidrottsplan inte längre kan anses användbar om det endast finns två löpbanor kvar och inga kastgrenar kan utföras på gräset.
Enligt EIF kan det i alla fall räcka med att endast en löpbana läggs under gräs för att fotbollsplanens bredd skulle fylla minimikraven i högre divisioner, vilket kanske kunde vara acceptabelt ur friidrottarnas synpunkt.

Fotbollsfolket säger den här gången veterligen inte nej tack till konstgräs på centrumplanen och en liten breddning - planen är för smal för spel i division ett eller högre. Men man är mycket tydliga med att konstgräs på centrumplanen absolut inte är EIF:s främsta önskemål eftersom det inte löser fotbollens största problem - planbristen.
Då inte heller fotbollsföreningen anser att konstgräs på centrumplanen är en optimal lösning är det skäl för de förtroendevalda att inte fatta förhastade beslut.

Det är nu på sin plats med en ordentlig dialog mellan beslutsfattare, sakkunniga tjänstemän, berörda idrottsföreningar och skolor. Blicken borde samtidigt lyftas högre än centrumplanen i Ekenäs. Att bara diskutera en separat lösning där känns inte rätt och långsiktigt.
Friidrottens rådande förutsättningar borde inte försämras och fotbollen behöver framför allt en plan till - en konstgräsplan som kan fungera som både träningsplan och matcharena.
En konstgräsplan i Västerby torde prioriteras högst inom EIF, men då skulle centrumplanen förbli huvudarena och kräva en liten uppdatering. 

Ett alternativ som med fördel också borde diskuteras är en ny huvudarena med konstgräs på marknadsplan. Läget är perfekt - i centrum, i närheten av skolorna och granne med boll- och simhallen.
Det här kräver en större investering än den tänkta konstgräsanläggningen på centrumplanen och kunde knappast genomföras med samma tidtabell. En bättre, långsiktigare och fullständigare lösning kan ändå vara värd att vänta på några år till. Höstmarknaden kan inte heller vara ett evigt hinder för att marknadsplanen kunde utvecklas och utnyttjas bättre.