När orden tystnar
Hälften av jordens över 6 000 språk befaras dö ut inom det här århundradet.
Över 2 700 tungomål finns med på FN-organisationen Unescos karta på nätet över språk som är sårbara och hotade.
En stor del av de här språken hittas i djungelmiljöer i Sydamerika och Sydostasien och talas av ett fåtal människor, men inget hörn av världen är helt skonat från språkdöden.
Situationen är smått paradoxal. Samtidigt som jordens befolkning kraftigt ökar så minskar antalet levande språk i rask takt. Varje år dör ett tiotal tungomål, då deras sista bärare går i graven.
Många av språken existerar endast i muntlig form och flera av dem försvinner utan att någon hinner dokumentera dem.
So what? Språk har genom tiderna kommit och gått, och därför ser en del det som helt naturligt att språkträdet ansas på onödiga kvistar.
Det finns en tendens att låta de svagare tungomålen dö, så att de livskraftiga och utvecklingsdugliga kan ta över. Vore det inte bra om alla rentav talade samma språk i vår globala värld?
Ser man på språken som endast kommunikationsmedel kan liknande tankar verka någotsånär godtagbara, kanske även smått logiska.
Ser man på språken som vävar av kunskap, identitet, historia och tankeverktyg framstår resonemangen som mycket ensidiga, rentav korkade.
Ett språk är mer än ett redskap att uttrycka sig med. Språket utgör ett kitt mellan människor och är i många kulturer den viktigaste uppbärande faktorn.
Den saken känner vi bra till här i Finland, där språkfrågor ständigt diskuteras ur olika synvinklar.
Men språken kan också utgöra välladdade batterier med kunskap av olika slag. De återspeglar de förhållanden de utvecklats i och kan innehålla en uppsjö med information om omgivningen där de används.
Framför allt den här saken kunde gärna lyftas fram oftare. Ett språk, även om det talas av endast ett tiotal individer, kan vara en oersättlig källa till nyanser och kunskap som inte finns på annat håll.
Det kan handla om landskapet, hantverk, historien, vädret, djuren och växterna. Ett språk kanske hjälper forskarna att få ett bättre grepp om arternas mångfald. Det kan innehålla observationer om förändringarna i miljön.
När ett språk dör förlorar vi en del av det kollektiva minnet, en bit av mänskligt vetande som ackumulerats i hundratals, kanske tusentals års tid.
Svenskan hör inte till de utrotningshotade språken, och inte finskan heller. Tvärtom hör de till de tungomål som används överallt i samhället och som stöds av både stat, utbildning och lagar.
Men ändå har vi ingen orsak att slå oss för bröstet. Två av Finlands tre samespråk hittas på Unesco-listan.
Dessutom sker det också hela tiden en utarmning även av de starka språken, nämligen då dialekterna tunnas ut för att i vissa fall helt försvinna. Med dem går en mängd ord och begrepp förlorade.
Samtidigt urvattnas också den mer formella varianten av ett språk, då dess användare inte kan eller kanske inte vågar bruka svårare ord eller ta till mer komplicerade ordvändningar. Stilkänslan försvagas.
Ett språk kan förlora sitt fotfäste av flera olika orsaker. Saknar det en skriftlig form är det automatiskt i en svag position.
I många fall överges ett språk då det tappar status i sin omgivning. Ett effektivt sätt att ta livet av ett tungomål är att förvägra det tillträde till givna områden, till exempel utbildningen. Det språk som saknar egna skolor riskerar att dö.
Omvänt har utbildningen haft en avgörande roll för att vitalisera språk som varit på tillbakagång. Som exempel kan nämnas walesiskan, katalanskan och baskiskan som alla upplevt en lång period av kräftgång men som nu tack vare medvetna insatser igen har luft under vingarna.
Cenedl heb iaith yw cenedl heb galon.
Ett folk utan språk är ett folk utan hjärta. Så lyder ett walesiskt ordspråk.