Raseborg förlorar
I gårdagens VN preciserade minister Carl Haglund sin kritik mot den planerade social- och hälsovårdsreformen.
Han underströk att Raseborgsregionen blir en förlorare. Liknande farhågor har redan tidigare vädrats.
Haglund säger att de västnyländska kommunerna får en marginell beslutanderätt i det nya vårdområdet, som omfattar södra Finland från Hangö udd till södra Karelen. SFP kanske får en plats i vårdområdets styrelse, och mer än så kan kommuner av Raseborgs storlek inte heller räkna med, bedömer Haglund.
Han är också tydlig med att de planerade besparingarna uppstår genom koncentration till färre och större enheter. Små sjukhus, som VNS, reduceras till hälsocentraler.
Staden Raseborg kan bli en förlorare i dubbel mening. Man kan förlora både inflytande och sitt sjukhus, och dessutom går staden miste om en av de fördelar som kommunsammanslagningen var tänkt att medföra. Den första versionen av social- och hälsovårdsreformen inbegrep en kommunreform där mindre kommuner skulle gå ihop för att bli tillräckligt stora för att kunna ansvara för en stor del av vården. Raseborg fyllde det här kravet.
Men nu blir det ingenting av det, i stället får staden se hur omkring 60 procent av dess inkomster styrs till det stora social- och hälsovårdsområdet. Raseborg får förstås vård i gengäld, men kan inte själv bestämma hur servicen förverkligas.
Några västnyländska vårdpolitiker som konfronterades med hotbilderna tog det ändå ganska lugnt. Samlingspartiet som har en stark ställning i nämnden för Västra Nylands sjukvårdsområde uttrycker belåtenhet. Nämndens ordförande Erkki Rissanen, Saml, vill vänta på ett beslut, men tycker över lag att "de sakkunniga" inte ska besväras av politisk styrning.
Det är ett märkligt ställningstagande av en kommunalt förtroendevald. Det är ju just de stora linjerna, strukturerna, och resursstyrningen som de folkvalda ska besluta om. Och vilka är de sakkunniga? Läkarna och administratörerna vid HNS? Eller riksdagspolitikerna som beslutar om reformen?
När det gäller vårdbehovet i Hangö, Raseborg eller Ingå så torde nog den största sakkunskapen finnas finns i de här kommunerna. Men just den sakkunskapen tillmäts inget värde i den nya modellen.
Ökat samarbete mellan Västra Nylands sjukhus och sjukhuset i Lojo hör till de stående inslagen i vårddebatten. VNS-nämndens ordförande ser inget problem i att samarbetet förverkligas så att VNS trappas ned, hans partikollega Anja Roos talar ändå för en modell med två sjukhus med olika specialiteter.
I Lojo råder däremot ingen tvekan om hur samarbetet ska se ut.
Där har de ledande politikerna, bland annat stadsfullmäktiges och stadsstyrelsens ordförande varit tydliga med att samarbetet betyder att verksamhet och resurser flyttas från Ekenäs till Lojo eftersom det enligt dem inte finns rum för två fullskaliga joursjukhus i regionen.
Beslutsfattarna i Raseborg håller ändå fast vid sitt sjukhus. SFP:s Thomas Blomqvist, fullmäktiges ordförande och riksdagsledamot, säger att det är viktigt att det finns ett sjukhus som erbjuder specialiserad vård i Ekenäs, och stadsdirektör Mårten Johansson tror på en förändrad arbetsfördelning, men inte på att sjukhuset försvinner. Han lyfter också fram tanken på ett vårdcampus för den specialiserade sjukvården.
Modellen lanserades för ett antal år sedan, den bygger på ett samarbete mellan Raseborg och HNS. Men det finns ännu inget innehåll i den, och fråga är om inte det tåget redan har gått. Det nya vårdområdet ska åstadkomma besparingar genom centralisering, och att det konceptet skulle ge utrymme för ett nytt vårdcampus i Ekenäs är inte sannolikt. Campuset skulle dessutom förverkligas så att Raseborg bygger och HNS hyr in sig, men ger politikerna i Raseborg grönt ljus för det i dagens ekonomiska verklighet?
Om Carl Haglunds förhoppning ska förverkligas om att Raseborg ändå kan producera sin vård krävs det åtminstone att staden ser över sin egen vårdstrategi. Vill staden ha kvar vården vid VNS, enligt Thomas Blomqvists linje, eller är det Erkki Rissanens tanke som gäller, att den som är sjuk åker till Lojo?