Klick mellan öronen
Det är något som klickar mellan öronen när finländaren stiger på Tallinnfärjan, suckar Johan Rehn som är vd för alkoholimportföretaget Interbrands i intervjun i lördagens VN.
Johan Rehn menar att det enbart är priset som styr inköpen, folk som vanligen köper kvalitetsvin i Finland köper billigt lådvin när de kommer till Tallinn.
Men Rehns eget favoritvin Chateau Latour (det topprankade bordeauxvinet säljs i Alko för mellan 568 och 1 490 euro per flaska) hör knappast till sortimentet i snabbköpen i hamnen i Tallinn.
Nu behöver det faktiskt inte slå så mycket slint mellan öronen på vinkonsumenter med mindre exklusiv smak när de utnyttjar EU:s fundamentala princip om fri handel. Vanligen brukar det uppfattas som ett sunt konsumentbeteende att handla förmånligt. En elektronikkedja har till och med som sin slogan att det är dumt att betala för mycket.
Men det gäller alltså inte öl, vin och sprit i vårt södra grannland. Den som utnyttjar den möjligheten har det "klickat mellan öronen" på, samtidigt som myndigheterna gör sitt yttersta för att göra handeln så obekväm som möjligt.
Tullens senaste direktiv går ju ut på att bussresenärer inte längre får använda bussens bagageutrymme för sina varor, de måste själva bära iland de det har handlat.
Det är ju inget annat än mobbning av resenärer som använder buss och inte lastar bilen full.
Tullen har också fått rätt att undersöka vad dryckerna ska användas till, den som tar in mera än den - generösa - mängd som EU anger som riktvärde kan bli tvungen att till exempel bevisa att de verkligen tänker ordna ett kalas där dryckerna serveras.
Tanken att en tysk skulle stoppas av tullen när han har köpt mer än nittio liter av sin favoritbordeaux, eller att holländska pensionärer skulle tvingas av bussen för att själva bära sina flaskor över gränsen ter sig absurd. Men finländarna fogar sig snällt.
Den prisbelönta kolumnisten Saska Saarikoski skrev i vintras en kolumn i Helsingin Sanomat där han protesterade mot den förmyndaraktiga intsällningen att staten alltid vet bättre än medborgarna själva vad som är bäst för dem.
Finland har numera en mosaik av moraluppfattningar, det går inte längre att skola medborgarna som hundar, konkluderade Saarikoski.
Han skrev också att när han hörde en alkoholforskare detaljerat lägga ut texten om hur mycket konsumtionen minskar när man höjer skatterna, samtidigt som omsorgsministern ville hälla vatten i mellanölet så började han kolla resorna till Tallinn.
Det som har klickat mellan öronen är kanske en protest och en reaktion mot en överhet som medborgarna inte vill ha så nära inpå sina liv.
Den nya regeringen meddelade lakoniskt att den planerade förändringen av alkohollagen inte blir av under den här valperioden.
Lagförslagets bärande tanke var att minska konsumtionen genom olika ingrepp i tillgängligheten, bland annat kortare försäljningstider och strängare gränser för restaurangernas sena öppethållning.
År 2014 ska finländarna fortfarande alkoholfostras med metoder som togs i bruk när förbudslagen upphävdes år 1933. Då ersattes försäljningsförbudet med strikt kontroll och stränga regler, och även om väldigt mycket har förändrats är den bärande tanken fortfarande att finländarna aldrig blir fullvuxna och myndiga när det gäller umgänget med starka drycker.
Men den skandinaviska monopolbaserade alkoholpolitiken har inte varit någon internationell succé, inget annat europeiskt land har kopierat den. Däremot har en hel del andra sociala inslag i "den svenska modellen" väckt internationellt intresse.
När den nya regeringen kanske tar upp reformen av alkohollagen på nytt – om inte krishanteringen inom samhällsekonomin vid det laget överskuggar allt annat - kunde den kanske välja en annan utgångspunkt. Finns det andra sätt att nå målet att minska alkoholens skadeverkningar? Åtminstone verkar det tveksamt om en alkoholpolitik som gör att folk av ren protestlust bunkrar upp i Tallinn leder till önskat resultat.