Mera än blåbär
Årets skörd av vilda bär och svamp står för dörren. Skogsforskningsinstitutet Metla uppskattar att blåbären mognar litet senare än vanligt för att vädret i juni var så kallt. Skörden väntas bli medelmåttig, den snöfattiga vintern gjorde att blåbärsriset förfrös på vissa ställen. Då utvecklades inga blommor och blåbären har i stället försökt få nya skott att växa ut. Så fast blåbärsriset ser frodigt ut blir det litet bär i år.
Däremot ser det bättre ut för lingonen. I vår trakt inföll blomningen ungefär som vanligt och den har varit mycket riklig, vilket ger förhoppningar om en riklig skörd. Än så länge vågar institutet inte göra prognoser om svampskörden. Efter det kalla försommarvädret har bara enstaka kantareller och soppar tittat upp.
Förutom att bär och svamp smakar gott och ger omväxling i kosten så är de riktiga hälsobomber. Våra inhemska bär innehåller betydligt mer antioxidanter, vitaminer, fiber och polyfenoler än frukt. Särskilt blåbärets hälsoeffekter har undersökts och man vet att bäret förutom att det lindrar magbesvär, förbättrar mörkerseende också har en positiv inverkan på infektionssymptom, tarmsjukdomar och diabetes.
Vilda bär har i själva verket två hälsoeffekter. Att egenhändigt plocka dem är minst lika nyttigt som att äta dem. Den senaste tiden har forskningen i allt högre grad fått upp ögonen för hur vistelse i naturen påverkar hälsan positivt. Stressnivån blir lägre, redan efter tio minuter sjunker blodtrycket och efter tjugo minuter känner man sig lättare till sinnes. En timme ger bättre observationsförmåga och efter två har kroppens försvarsmekanismer återhämtat sig.
Förklaringen är att luften ute i naturen är bättre än i den bebyggda miljön. Träden producerar syre, binder småpartiklar och absorberar luftföroreningar. Renare luft effektiverar andningen och därför kan fysiska övningar kännas lättare där.
Naturens stresslindrande inverkan har inte enbart att göra med våra kulturtraditioner utan också med människans utvecklingshistoria. Våra sinnen har under evolutionens gång utvecklats att registrera naturomgivningen och företeelser i den. Det kräver större ansträngning att fungera i stadsmiljö och det ständiga impulsflödet där belastar sinnesintrycken.
När vi låter blicken vila på objekt i naturen, andas in lukter, förnimmer ljusets spel och trädens susningar får det stressnivån att sjunka och upplevelsen kan till och med ge krafter som motverkar psykisk utmattning.
Allergiprofessor Tari Haahtela är känd som en expert på mikroorganismer och säger att immunförsvaret byggs upp i de tidiga barnaåren, då den naturliga driften gör att barnet vill smaka på mull och växter, klottra i vattenpölar och leka med pinnar och stenar. Behovet av närkontakt med mikrober varar livet ut och för att motverka sjukdomar är det viktigt att röra sig i naturen i alla åldrar.
En internationellt banbrytande forskning gjord av samma Haahtela och ekologen Ilkka Hanski har visat att en artrik naturomgivning ökar bakteriefloran på människans hud, stärker försvaret och minskar allergibenägenheten. Omvänt betyder det att om naturens biodiversitet minskar, så återverkar det negativt på kroppens immunförsvar och olika sjukdomar drabbar oss.
Det är ingalunda bara frågan om allergier utan också många av dagens plågoris såsom tarmsjukdomar, diabetes, neurologiska störningar, övervikt och till och med depression. Bakom alla dem ligger störningar i immunförsvaret.
En naturlig följd av dessa insikter är att det ingalunda är egalt hur vi bygger ut våra samhällen – tvärtom är det av största betydelse för folkhälsan att ta naturens hälsoeffekter i beaktande i stadsplaneringen. Att det finns rekreations- och grönområden som är lättillgängliga och trivsamma borde vara regel – inte undantag. Naturens lokala särdrag är det värt att värna om, på samma sätt som man borde låta vissa obebyggda miljöer förbli orörda.
Det är en utmaning, inte bara för storstäder, att låta naturen finnas sida vid sida med bebyggda områden. Förutom trivseln förstärks också hälsoeffekterna om bebyggelsen i våra tätorter och småstäder kan smälta in i naturen, så att så mycket som möjligt av dess mångfald bevaras.