Knepigt läge inför val

Politikerveckan i Almedalen på Gotland är en megahändelse inom svensk politik och svenskt samhälle. Vart fjärde år har den en extra laddning. Så var det i år då svenskarna går till val om två månader.
Valrörelsens första akt spelades upp i Visby förra veckan. Nu blir det i praktiken en paus i föreställningen i några veckor innan den andra och avgörande akten börjar i augusti.
En synnerligen spännande slutscen är att vänta.

Den färskaste opinionsmätningen innehåller mycket dyster läsning för den regerande borgerliga alliansen. De fyra partiernas sammanlagda stöd ligger under 36 procent. Dessutom når Kristdemokraterna inte ens upp till rösttröskeln på fyra procent och hotas således att slås ut från riksdagen.
Om opinionssiffrorna håller i sig till valet innebär det att Alliansen har tappat en miljon väljare jämfört med riksdagsvalet för fyra år sedan. För Moderaterna, som ligger på 20 procent, är läget sämre än någonsin under satsminister Fredrik Reinfeldts 11 år som ordförande.

Valvinden blåser nu i den rödgröna oppositionens riktning, men trots det har Socialdemokraterna ingen stor orsak att jubla. 31 procent skulle i de flesta länder vara ett mycket bra resultat, men inte för S i Sverige.
Miljöpartiet (MP), Vänsterpartiet (VP) och Gudrun Schymans nya Feministiskt initiativ (FI) har tillsammans hela 25 procent i väljarstöd, inte mycket mindre än Socialdemokraterna. Oppositionens tyngdpunkt har flyttats vänsterut.
För Socialdemokraterna är det svårt att balansera då man måste välja om man vill försöka locka borgerliga mittenväljare eller gröna vänsterväljare över till sitt parti. Det går inte att buga sig i bägge riktningar.

Den positiva effekten från EU-valet håller i sig för Sverigedemokraternas del. Partiet, som inget av de andra partierna vill ha något att göra med, kan mycket väl få en vågmästarroll - en situation där inget av de två blocken får majoritet är inte alls osannolik.
I ett sådant läge kommer man sannolikt i båda blocken att välja att vid behov rösta för det andra blocket för att inte ge SD den makt en vågmästarroll kunde innebära.
Traditionellt har själva regeringsbildningen Sverige inte varit svår. Nu står man inför en helt ny situation. Dels på grund av SD och av att inget block eventuellt får majoritet, dels på grund av att flera partier riskerar hamna under rösttröskeln. Då dessutom en ny grundlag stipulerar ett nytt tillvägagångssätt i regeringsbildningen är det upplagt för stor dramatik.

Det har ibland kastats avundsjuka blickar härifrån på Sverige där väljarna inför riksdagsval vet vad de får när de röstar på ett visst parti. De flesta partier har före valet funnits i ett officiellt eller halvofficiellt block, vars politik efter valet är väl utstakad redan i förväg i form av valprogram.
Nackdelen är att block begränsar möjligheterna att marknadsföra och ta fram de enskilda partiernas särart och hjärtefrågor. Det hindrar dem från att profilera sig.
Nu är risken överhängande att blockpolitikens tid är slut eller åtminstone tillfälligt slut i Sverige. Regeringsalternativen är många, inte som tidigare - bara två: ett S-dominerat rödgrönt block eller en borgerlig allians.

En rödgrön majoritetsregering är inte otänkbar, men för att nå det krävs inte bara S och MP, även VP och eventuellt FI bör i så fall ingå.
I Sverige finns också en tradition av minoritetsregeringar, men det förutsätter avtal på förhand med något eller några partier för att i omröstningar i riksdagen uppnå en majoritet. Ju fler partier som ingår i en sådan konstellation, desto svagare och osäkrare blir den. Samtidigt blir regeringspolitiken otydligare. Bland annat inom skatte-, familje- och miljöpolitik finns stora åsiktsskillnader mellan de rödgröna partierna.

Att frångå det traditionella blocktänkandet är en främmande tanke för speciellt Moderaterna, medan Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven har talat för att blockpolitiken borde brytas. Han betecknade blockpolitiken som fördummande, i en DN-intervju.
Också bland väljarna är det bara inom Moderaterna som en klar majoritet vill att partierna före valet bildar block och gemensam politik. Av de övriga borgerliga partiernas väljare anser ungefär hälften att varje parti borde gå till val med egen politik och eget program. 
Bland de rödgröna partiernas och SD:s väljare vill en klar majoritet att varje parti kör sitt eget race med eget program.