Lovvärt men riskfyllt
Vi talar om grundstenar i det bygge som gör vår nation tvåspråkig.
Niko Viinamäki bytte sitt svenska modersmål till finska för att kunna göra militärtjänst tillsammans med sina finska kompisar. Viinamäki, vars mamma är svenskspråkig, har finskan som sitt starkaste språk, och för att göra det enklare med tanke på vapentjänsten valde han därför att registrera om sitt modersmål i befolkningsregistret.
I torsdagens Vasabladet och Österbottens tidning berättar Viinamäki att han gärna skulle anteckna sig som tvåspråkig, om det bara gick. Han är inte ensam om den önskan.
Då och då har tanken kastats fram att individer borde kunna registrera sig som formellt tvåspråkiga, vilket inte är möjligt i Finland i dag.
Frågan har varit uppe i riksdagen och också behandlats på Svenska folkpartiets partidag, men den har ännu inte vunnit större gehör.
Hittills.
Problematiken uppmärksammades i måndags på ledarplats i Helsingin Sanomat. Tidningen konstaterar att det är rädslan för att svenskan förlorar som ligger i bakgrunden till att individer inte kan anteckna sig som tvåspråkiga, trots att det är en viktig del av deras identitet.
HS finner rädslan befogad.
Som en lösning på problemet föreslås att de som formellt skulle registreras som tvåspråkiga alltid skulle räknas till minoritetens fördel. Oklart blir dock om tidningen avser att gruppen tvåspråkiga i alla situationer skulle kopplas till finlandssvenskarna eller om det är tänkt att räknemanövern utgår från förhållandena lokalt, vilket i flera kommuner innebär att de tvåspråkiga skulle räknas till den finska minoriteten.
I alla händelser är förslaget förknippat med många problem, även om det lagts fram i bästa välmening.
Utgångspunkten torde nog vara den att merparten av dem som väljer att registrera sig som tvåspråkiga kommer från dagens svenska kvot.
Forskaren Kjell Herberts befarar i Vasabladet och Österbottens tidning att svenskan skulle naggas hårt i kanterna om lagen öppnades för formell tvåspråkighet på individnivå.
Han bedömer att andelen svenskspråkiga i landet skulle minska till ungefär två procent. Det är inte mycket att flagga med för att hålla svenskan på ytan, oberoende av hur stor andelen tvåspråkiga samtidigt skulle vara.
Även om andelen inte skulle minska så drastiskt från dagens 5,4 procent utgör all statistisk tillbakagång goda verktyg för de krafter som gärna sopar svenskan under mattan.
De enskilda individernas språktillhörighet ligger också som grund för myndigheternas och kommunernas språk. Även här skulle vi få räkna med stora justeringar till svenskans nackdel.
Kommuner såsom Ingå, Pargas och Jakobstad skulle troligen stå inför ett majoritetsskifte, eftersom antalet finskspråkiga i dem sannolikt skulle överstiga antalet svenskspråkiga. Det är rimligtvis storleken på de två grupperna som måste avgöra kommunens majoritetsspråk, eftersom de tvåspråkiga i sammanhanget borde räknas som en "neutral" grupp.
Strax innan Alexander Stubb valdes till ordförande för Samlingspartiet och därmed även tog över som statsminister hann han i samband med en intervju beskriva den taxellska paradoxen som "helt sjuk".
I en insändare i onsdagens Hufvudstadsbladet skriver hans partikollega Linda Karhinen, kommunfullmäktig i Sibbo, att tesen om enspråkiga lösningar för länge sedan borde ha skrotats inom skolväsendet. Hon vill att lagen om den grundläggande utbildningen skrivs om så att det redan nästa år "ska vara en självklarhet att kommuner förutom samlokaliserade skolor även skall kunna ha skolor där undervisningen sker delvis på svenska och delvis på finska oberoende av elevernas modersmål."
Debatten om så kallade tvåspråkiga skolor kännetecknas på sina håll av en likgiltighet till eller total okunskap om de mekanismer som gör att svenskan i praktiken får ge vika, tum för tum.
Förhoppningsvis stänker denna aningslöshet inte över på diskussionen om möjligheterna för individerna att registrera sig som tvåspråkiga, som säkert kommer att föras även i framtiden.
Vi talar om grundstenar i det bygge som gör vår nation tvåspråkig.
Just nu är det många som viftar med skalpellen farligt nära de vitala organ som håller i gång den svenska biten av helheten.