Inte bara att verkställa
I går var det exakt tre år sedan resultat uppnåddes i regeringsförhandlingarna om den nya regeringens program. I går - på årsdagen - inleddes de första sonderingarna kring ett nytt regeringsprogram, som den här gången går under beteckningen miniregeringsförhandlingar. Något annat än "mini" kan inte komma på fråga eftersom samma regeringsbas fortsätter och endast tio månader återstår till riksdagsvalet.
Trots det finns det vissa uppskruvade förväntningar om att partierna ska kunna göra förändringar och en del markeringar i det reviderade regeringsprogrammet. De två stora regeringspartiernas färska ordförande, som har tagit hand om de två främsta taburetterna i regeringen, förväntas vilja fästa sitt bomärke vid programmet.
Det som har förändrats sedan programförhandlingarna efter riksdagsvalet 2011 är att regeringen nu består av fem i stället för sex partier. Vänsterförbundet hoppade av tåget i mars i år.
Vad beträffar regeringens sammansättning har den på personplan förändrats rätt så kraftigt. Det är också anmärkningsvärt att av de sex partiledare som var med och förhandlade fram det ursprungliga regeringsprogrammet finns bara två längre kvar i regeringen - De grönas Ville Niinistö och KD:s Päivi Räsänen. Paavo Arhinmäki lämnade regeringen i och med VF:s sorti och SFP:s Stefan Wallin gav plats åt sin efterträdare efter ordförandeskiftet för två år sedan. Jutta Urpilainen förlorade ordförandevalet i SDP för några veckor sedan och Jyrki Katainen lämnade frivilligt rodret i Samlingspartiet under veckoslutet.
Personbyten sker i de flesta regeringar, men då regeringsbasen förblir densamma kan byten göras helt odramatiskt och utan större konsekvenser för det fortsatta arbetet. Orsaken till att förhandlingar om ett regeringsprogram nu överhuvudtaget behövs är att Jyrki Katainen avgick som statsminister och därmed samtidigt lämnade in sin regerings avskedsansökan.
Åtminstone en översyn av det gamla programmet är befogat också då SDP:s nya ledare Antti Rinne samtidigt har tagit över finansministerposten. Det är i alla fall framför allt det fortsatt dystra ekonomiska läget som bör sätta sin prägel på programarbetet, trots att ingen plötslig förändring har inträffat. Det är snarast vändningen mot det bättre som ytterligare tycks låta vänta på sig, vilket i och för sig är ett tecken på att regeringen Katainen inte har lyckats så bra.
Blivande statsminister Alexander Stubb har betecknat den "nya" regeringen som en verkställighetsregering, en ministär som verkställer de beslut som Katainens regering under sina tre år har gjort.
Riktigt så enkelt blir det nog inte, eftersom stora beslut ännu är ogjorda eller har fattats bara i form av lösa ramar. Vissa konkreta och mer detaljerade beslut bland annat i det så kallade strukturpaketet saknas. De måste fattas innan de kan verkställas.
Alla parter är överens om att det behövs extra satsningar här, utmaningen blir att hitta en gemensam linje. Här sätts de nya ledande ministrarna, Stubb och Rinne på prov - inte minst deras förmåga att komma överens.
Samtidigt kommer båda att vara måna om att kunna visa upp ett bra resultat för sina respektive grupper. Då gäller det också att inte gå in i förhandlingarna med knäckfrågor som man endera tvingas böja för eller lösa till ett dyrt pris, alltså tvingas göra stora eftergifter på annat håll
Utöver genomgång av halvfärdiga eller gjorda beslut som bör verkställas kommer regeringsförhandlingarna att omfatta frågor kring tillväxt och sysselsättning. Ifall regeringen här kan nå enighet så finns det något positivt för regeringen som helhet att visa upp. Alldeles enkelt blir det i alla fall inte eftersom synen på vilka åtgärder som ger bästa stimulans varierar kraftigt mellan de två stora i regeringen.
Om man vill försvåra förhandlingarna kan redan spikade beslut rivas upp, såsom den förlängda läroplikten, som är speciellt viktig för SDP. Stubb nämnde redan i sitt linjetal i söndags att modellen bör ses över, men senare har det tonats ner. Han anser knappast att det är värt besväret att ta en strid om detta då det finns alldeles tillräckligt med andra utmaningar både i de här programförhandlingarna och under de återstående tio månaderna före riksdagsvalet.