Strålande svenskt val

Flera kommentatorer har efter EU-valet konstaterat att det inte bjöd på några stora överraskningar. Så kan man säkert resonera, men visst finns det mycket intressant och en del överraskningar i valresultatet.
Hälften av de sittande finländska EU-parlamentarikerna blev utslagna. Men ersättarna är alla rutinerade parlamentariker. Många av dem har också ministererfarenhet. Och kvinnorna är i majoritet.
Mandatmässigt skedde endast små förskjutningar - Sannf och VF fick ett tilläggsmandat, medan De gröna och KD förlorade varsitt. Större förändringar bjöd partiernas röstandelar på.

SFP gjorde ett synnerligen bra val. I alla förhandsspekulationer poängterades att SFP måste få till stånd en maximal mobilisering för att säkra det trettonde och sista mandatet. Det blev mer än så. Partiet ökade sina röster med 15 procent jämfört med föregående EU-val, fick en röstandel (6,7 procent) som SFP inte har nått sedan 1950-talet och tog det tionde mandatet med en invalsmarginal på närmare 20 000 röster.
SFP:s prestation stiger ytterligare i värde då två finlandssvenskar från andra partier gjorde fantastiska val - Alexander Stubb (Saml) var överlägsen etta i hela landet och Li Andersson (VF) hade ett imponerande röstsaldo (närmare 50 000) trots att det bara räckte till en suppleantplats.
Nils Torvalds var slutligen helt överlägsen inom SFP. Det var ur partiets synvinkel tur att de övriga inte på förhand visste att han samlar nästan dubbelt fler röster än den kandidat som får näst mest. Man gick till val i tron att det är hugget som stucket vem som blir etta i SFP och alla körde för fullt till slut.

Nu är frågan hur SFP kan få med sig medvinden från EU-valet till riksdagsvalet om knappt elva månader. Samlingspartiet, som igen blev största parti, har för egen del säkert liknande huvudbry.
Först laddar partiet i alla fall om för ordförandevalet som hålls på partikongressen om två och en halv vecka och vars utgång kan ha stor betydelse i riksdagsvalet. Stubbs röstsamling måste rimligen inverka på ordförandevalet. Men ökar det hans chanser då hans popularitet bevisligen är enorm eller upplevs han som en svikare om han inte tar sin plats i EU-parlamentet trots nästan 150 000 röster?

SDP förlorade visserligen inget mandat, men valresultatet var ändå en katastrof.  12,3 procent är ett väljarstöd som SDP tidigare skulle ha betecknat som ett skämt. Nu är det ett faktum.
Partiet visade stort minus också i Västnyland, med Raseborg som ett skräckexempel. SDP backade rejält från förra EU-valet och från 30 till 10 procent jämfört med riksdagsvalet. Det är visserligen fråga om två helt olika val, men då ett parti förlorar tre av fyra röster är det ett tydligt tecken på att allting inte står rätt till.
SDP:s ordförande Antti Rinne kunde inte ha fått en sämre start. Han hann inte göra något före EU-valet, men å andra sidan gav själva bytet på ordförandeposten bevisligen inte heller någon som helst positiv effekt.
Han är hårt pressad, inte minst av sig själv, att sätta sitt bomärke i de miniregeringsförhandlingar som är på kommande. Valresultatet gav i alla fall ett svagt mandat och att driva fram nyval nu faller knappast SDP in efter att partiet gjort sitt sämsta val någonsin.

Sannfinländarna hörde till valsegrarna, men segern blev avsevärt mindre än ordförande Timo Soini hade hoppats. Partiets eget flyt efter riksdagsvalet har avtagit och EU-valet var redan andra valet å rad som Sannf fick nöja sig med ca 12 procent av rösterna. Rösttappet sedan riksdagsvalet är hisnande 340 000. Där var ändå just EU-kritiken ett bärande tema.
Sannfinländarna nådde inte samma framgång som många EU-skeptiska och populistiska partier hade i övriga Europa. Totalt sett innebär dessa partiers framgångar stora utmaningar och potentiella problem för utvecklingen av EU.

Före valet fanns det många som trodde att valdeltagandet stiger avsevärt jämfört med föregående EU-val. Det blev slutligen en liten ökning, 0,6 procentenheter från 2009. Inte mycket, men riktingen är den rätta. På 15 år har valdeltagandet stigit med över tio procentenheter men fortfarande ligger Finland två procentenheter under valdeltagandet i hela EU. Skillnaden har minskat, men det beror mer på att valdeltagandet har sjunkit i unionen som helhet och det är en illavarslande trend då samtidigt EU-parlamentets betydelse och makt ökar. Alla EU-länder har orsak att engagera sina invånare mer i EU-frågor.