SFP närmar sig Nato
Årets partidag går inte till historien som en av SFP:s stora. Inga stora stridsäpplen fanns på agendan, inte något dramatiskt personval, inga propositioner, inga nya partiprogram, inga eldfängda resolutioner…
Är det lugnet före stormen? Nästa partidag kan situationen vara en helt annan.
Om SFP inte klarar sitt mandat i Europaparlamentsvalet på söndag blir man för första gången utan representation i EU-parlamentet. Det är inte alls osannolikt, mobiliseringen måste vara maximal samtidigt som de övriga partierna ur SFP-synvinkel gärna inte behöver lyckas lika bra.
Rapporterna om svagt valdeltagande också på finlandssvenskt håll ingav oro bland ledande SFP-politiker under veckoslutet i Hangö, samtidigt som partiets EU-kandidater flitigt flängde runt på gator och torg för att påverka väljare och värva röster. Nu krävs en enorm slutspurt.
Efter riksdagsvalet i april nästa år kan SFP för första gången på decennier också hitta sig i opposition. Ett sådant scenario är inte otänkbart. Det har talats väldigt mycket redan i det här skedet om att nästa regering konstrueras genom tre av de fyra stora partierna.
Inom tio månader kan SFP:s roll och politiska sits således förändras radikalt.
Det som redan nu är klart är att SFP ska slå fast en ny säkerhetspolitisk linje under nästa partidag och det borgar säkert för en livlig debatt både långt före och under nästa partidag.
Partiordförande Carl Haglund såg till att säkerhetspolitiken och Nato fick de största rubrikerna redan från årets partidag. Han konstaterade i sitt öppningsanförande att vårvinterns händelser i Ukraina har satt fart på Natodiskussionerna och att det också inom SFP har blivit dags att ta en diskussion om hur partiet ser på säkerhetspolitikens framtid i ljuset av det som skett. Enligt Haglund är det senast på partidagen nästa år dags att ta ställning i och med revideringen av partiprogrammet.
Programmet från 2006 ska ersättas med ett nytt och det kommer antagligen att beredas i en liknande form som de så kallade Kasnäs-teserna för några år sedan - en lång och grundlig process med bred förankring.
Precis som i Finlands säkerhetspolitiska linje nämns Nato på ett relativt luddigt sätt av SFP. Den senaste skrivningen är från partidagens svar på en motion 2011. Där sägs att: "det också i fortsättningen finns starka grunder att överväga ett finländskt Natomedlemskap."
Två år tidigare beslöt partidagen att SFP arbetar för: "att möjligheten för Finland att ansöka om medlemskap i Nato bevaras som ett reellt alternativ."
Inget klart Ja eller Nej alltså. Men det är vad Haglund nu antagligen hoppas på under det kommande året. Och även om han inte sagt det rent ut så är det uttryckligen nog ett Ja han ser fram emot.
Han fick redan i Hangö se att det finns en hel del Natoanhängare inom partiet. I den allmänpolitiska debatten talade flera varmt för ett medlemskap medan ingen(!) opponerade sig.
Så enhälligt är SFP nog inte i den här för Finland så svåra frågan, men det faktum att en rad tidigare SFP-hövdingar och -försvarsministrar för en tid sedan i en debattartikel understödde ett medlemskap väger säkert tungt. En undersökning som Magma gjort visar dessutom att svenskspråkiga i Finland förhåller sig positivare till ett Natomedlemskap än finskspråkiga. Det här ger vinkar om åt vilket håll den kommande säkerhetspolitiska linjen lutar för SFP:s del.
Även om det nya partiprogrammet ska vara klart för godkännande först till partidagen nästa år kan man vänta sig ett relativt tydligt ställningstagande redan inför riksdagsvalet ett par månader tidigare. Valprogrammet inför valet måste innehålla en säkerhetspolitisk del, som rimligen bör vara i linje med det kommande partiprogrammet.
I vilket fall som helst bör väljarna också kunna förvänta sig klara svar av de enskilda kandidaterna. Carl Haglund konstaterade vid en träff med pressen i samband med partidagen i Hangö att SFP inte hör till de partier som saknar en egen tydlig syn på säkerhetspolitiken och ett Natomedlemskap, till skillnad från partier som håller inne med det och anser att det krävs en folkomröstning om Nato.
Det är välkommet med klara besked av partier och politiker också i Natofrågan. Inte slår man heller fast skatter och bidrag först efter att ha frågat vad folket tycker. Partierna bör våga spika sin linje. Folket uttrycker sedan i val om den överensstämmer med väljarnas syn.