Nya duster om svenskan

Det var med osäkerhet och ett visst obehag som många i förrgår bänkade sig i riksdagen, vid televisionen och framför datorn. Det fanns en viss rädsla för vad behandlingen av medborgarinitiativet mot obligatorisk svenska skulle skapa för debattklimat.
Den rädslan kom lyckligtvis på skam. Inga rejäla övertramp förekom och diskussionen fördes på ett hyfsat hövligt sätt.

Argumenten mot svenskan var i huvudsak de redan gamla vanliga. En favorit är att svenskan försvårar inlärningen av nya språk, det vill säga att den som tvingas läsa svenska har svårare att lära sig engelska, tyska, franska eller något annat främmande språk - på grund av att kapaciteten att lära sig upptas av svenskan.
Det här har många språkvetare betecknat som nonsens. Det är snarare tvärtom, ju fler språk man kan desto enklare är det att lära sig ett nytt. De finländska inlärningsgenerna skiljer sig knappast på ett avgörande sätt från andras.

Pirkko Ruohonen-Lerner (Sannf) hörde till dem som ansåg att det är fråga om att ödsla resurser då man tvingas läsa så små språk som svenska. Hon talade i stället för undervisning i ryska och kinesiska.
Om det känns som ett slöseri med inlärningskapaciteten att lära sig svenska ifall det ändå är ett så litet språk så är det i konsekvensens namn mer slöseri att lära sig finska, som är ett ännu mindre språk. Ingalunda är det en sådan utveckling som Sannfinländarna talar för, att vi i Finland varken ska lära oss svenska eller finska? Då Ruohonen-Lerner och partiet antagligen medger att det inte är så, medger de samtidigt att språkkunskaper också har ett kulturellt och historiskt värde. Det är lika stort både för svenskan och finskan - i Finland.

Mantrat att frivillighet ökar intresset för ett ämne eller språk lever helt sitt eget liv. Samma argument användes då svenskan slopades som ett obligatoriskt ämne i studentexamen. Slutresultatet har varit att allt färre finskspråkiga abiturienter väljer att skriva svenska. Så mycket nytta av den frivilligheten.
Det var steg ett. Ifall steg två genomförs - svenskan görs frivilig i finska skolor - minskar sannolikt antalet elever som läser svenska snabbt. I och med det försvinner också kunskaperna i svenska på sikt i hela landet.
Det finns en direkt koppling mellan obligatorisk skolsvenska och svenskan som nationalspråk. Den dag svenskan blir ett frivilligt ämne i skolorna börjar samtidigt nedräkningen för svenskan som nationalspråk. Och den kan gå snabbt.

Det finns en stark politisk agenda inom Sannfinländarna att få bort den obligatoriska svenskan. Torsdagens remissdebatt i riksdagen gav i alla fall ett klart besked om att de har ett ganska begränsat aktivt stöd för detta i de övriga partierna.
Allt talar för att den obligatoriska svenskan med god marginal överlever omröstningen i riksdagen, någon gång i höst då medborgarinitiativet igen kommer upp.
Då SFP i dag samlas till partidag i Hangö finns det ingen orsak att förnöjt luta sig bakåt och tro att hotet mot den obligatoriska svenskan och i förlängningen tvåspråkigheten och det svenska i Finland därmed skulle vara ur världen. Nästa regeringsprogram som slås fast om mindre än ett år blir en stor prövning.
SFP:s och Sannfinländarnas positioner i de förhandlingarna kan vara avgörande.

Centern är berett att lösa lite på obligatorietyglarna genom att i östra Finland ge elever möjlighet att välja ryska i stället för svenska. De Grönas ordförande Ville Niinistö är för obligatorisk svenska, men beredd att göra det möjligt att börja med svenska först i åttan.
Det känns bakvänt, nyttan och viljan att läsa svenska minskar ju senare inlärningen inleds.
Samlingspartiet har speciellt bland de yngre många som aktivt jobbar för frivillig svenska, men hittills har partiet ett partikongressbeslut om att båda inhemska språken ska vara obligatoriska.
Socialdemokraterna har hittills stått hårt fast vid att svenskan ska vara obligatorisk. Partiorganet Demokraatti konstaterade också i sin huvudrubrik i går att "SDP är för nyttosvenska".
SDP:s nya ordförande Antti Rinne och Samlingspartiets nya ordförande som väljs om några veckor har viktiga roller i hur deras partier nästa vår resonerar då regeringsprogrammets eventuella skrivningar om svenskan slås fast.