Alltför pessimistiskt?
Den tiden känns väldigt avlägsen då Finlands finansminister i kraft av landets AAA-kreditvärdighet mästrade krisländerna i Europa och manade dem att sätta sina ekonomier i skick.
Finland har visserligen fortfarande sin AAA-rankning, men kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor's har bedömt att utsikterna är negativa. Om trenden håller i sig förebådar det en nedklassning. Moody's, det andra institutet, ansåg ändå tidigare i veckan att Finland är stabilt.
Men mätt med motorerna i samhällsekonomin, den ekonomiska utvecklingen, återhämtningen efter den långa lågkonjunkturen och tillväxten, ligger Finland i det europeiska bottenskiktet.
Samtidigt visar krisländerna som fick del av EU:s krispaket för att undgå total ekonomisk kollaps att de börjar komma på rätt väg igen.
Till och med Grekland går åt rätt håll, för första gången på länge visar statsekonomin ett överskott – då man inte tar med räntorna på statsskulden.
I början av året lämnade Irland stödprogrammet, och snart står också Portugal på egna ben.
EU-kommissionens färska konjunkturrapport visar att återhämtningen fortsätter att vara långsammare i Finland än i de övriga euroländerna. Det är bara i Cypern som ekonomin utvecklas sämre än i Finland, Cypern backar med fem procent i år.
Finland förutspås få en tillväxt på blygsamma 0,2 procent. Av de övriga är det bara Grekland, Italien och Slovenien som stannar under 1 procent. Vill man hitta något positivt så är det att Finland faktiskt visar upp ekonomisk tillväxt, de två senaste åren har ekonomin haft minus som förtecken. Hela eurozonen växer med 1,2 procent.
Nästa år förväntas tillväxten bli 1,7 procent i eurozonen och 1 procent i Finland.
EU:s siffror korrelerar med den konjunkturbarometer som näringslivets centralförbund EK presenterade i går. Företagen har något högre förväntningar än tidigare inför sommaren, men någon märkbar vändning uppåt ser man inte. Industriproduktionen stampar i det närmaste på stället, tjänstesektorn visar en försiktig uppgång efter en lång svag period.
Konjunkturläget är svagare än genomsnittet, orderstocken är mindre än normalt och produktionskapaciteten är underutnyttjad. Det sista är en signal om att företagens personalstyrka fortsätter att minska.
Läget sammanfattas av att 17 procent av företagen tror på ännu sämre tider, 11 procent tror att konjunkturerna vänder uppåt.
Prognoserna visar hela bilden av ekonomin, och de påverkas inte av enskilda positiva händelser, som storinvesteringarna som skogsindustrin meddelade om för ett par veckor sedan. Och då helhetsbilden är så här glåmig, och då det hela tiden rapporteras om nya personalminskningar är det inte konstigt att konsumtionen minskar så att handeln påverkas. "Konsument" är ju bara en del av människans ekonomiska identitet. Löntagare eller arbetslös är andra delar av identiteten.
OP-Pohjolas koncernchef Reijo Karhinen beskyllde nyss medierna och politikerna för att de skrämmer upp medborgarna i onödan. Finländarna har blivit överförsiktiga, konsumenternas pessimism rimmar inte med de ekonomiska realiteterna, menade han.
Men det beror förstås från vilket håll man ser på saken. En ekonomisk realitet är att finanskoncernerna gör goda resultat, men en annan realitet är att koncernerna har gjort sig av med tusentals jobb. Den som blev uppsagd från OP-Pohjola i slutet av 2012 och fortfarande saknar arbete gör nog en annan bedömning av ekonomin än koncernchefen.
Mot bakgrund av EU:s och EK:s färska bedömningar kunde Reijo Karhinen gärna ge litet mera substans för ett positivare och konsumtionsfrämjande synsätt.
Det är nog inte pessimism och dysterhet som gör att den finländska ekonomin går dåligt, det är de dåliga ekonomiska nyheterna från både staten, kommunerna och företagen som skapar pessimism och försiktighet.
Att det finns nästan 30 000 fler arbetslösa nu än för ett år sedan har nog större genomslagskraft på det ekonomiska beteendet än en prognos som lovar 0,2 procents tillväxt.