Nu är de två
Jan Vapaavuoris väg till ordförandeskapet i Samlingspartiet och till ett cirka ett år långt inhopp på statsministerposten blir inte så rak och slät som det tedde sig när riksdagsgruppens ordförande Petteri Orpo avstod från att kandidera.
I går meddelade den största gallupfavoriten Alexander Stubb att han ställer upp. Stubb stöds av över 40 procent av Samlingspartiets anhängare medan knappt 30 procent flaggar för Vapaavuori.
Stubbs beslut var en liten överraskning, trots att sannolikheten för att han skulle ställa upp ökade ju längre han drog ut på sitt svar.
Alexander Stubb har hittills profilerat sig som en utpräglad utrikespolitiker, utan större intresse för varken inrikespolitik eller ekonomi. Blir han Samlingspartiets ordförande är han beredd att bli statsminister, men han måste också vara redo att ta hand om Finansministeriet efter valet ifall Samlingspartiet går in i koalition där något annat parti är störst och Samlingspartiet tvåa.
Stubb måste bredda sitt register, men i likhet med Vapaavuori, Henna Virkkunen och Paula Risikko har han den färdighet som kommer av en lång regeringserfarenhet.
I det avseendet har alla tre en fördel gentemot Timo Soini, Juha Sipilä eller Antti Rinne, om han besegrar Jutta Urpilainen vid SDP-kongressen. Ingen av dem har ju någon regeringserfarenhet över huvud taget.
Men partiernas popularitet beror i stor utsträckning på partiledarens framtoning och image, i det intensivaste skedet av valrörelsen är de praktiskt taget dagliga gäster hos väljarna, och då talar man bara om tv-framträdandena, inte om dygnet runt-närvaron på nätet och i sociala medier.
Alexander Stubb behärskar närvaron i alla medier, men blir han statsministerkandidat måste han nog vrida sin egen glättiga framtoning några streck mot det statsmannamässiga.
Stubb är gallupfavorit, men det är de omkring tusen delegaterna vid Samlingspartiets kongress den 13 – 15 juni i Lahtis som väljer ordförande.
För många av dem kan Jan Vapaavuori med sin bredare partierfarenhet vara ett säkrare val, Stubb har ju inte profilerat sig som en utpräglad partiman. Men Stubb har redan rört sig flitigt på det samlingspartistiska fältet, och det kommer han nog att fortsätta med fram till partikongressen.
Två av de förhandstippade kandidaterna har nu sagt ja, men de blir knappast de enda.
Ett valfält med minst tre kandidater motverkar en polarisering inom partiet, och dessutom vill Samlingspartiet knappast framstå som ett parti där inga kvinnor kämpar om partiledarskapet.
Listan toppas här av ministrarna Henna Virkkunen och Paula Risikko, Lenita Toivakka som är ordförande för partiets kvinnoorganisation, och EU-parlamentarikern Sirpa Pietikäinen. Henna Virkkunen har lovat ge besked inom april, alltså senast i dag. Att hon har dröjt kan ha samma orsak som Alexander Stubbs tvekan, att hon åtminstone inte har bestämt sig för att säga nej.
Men kan Henna Virkkunen tänka sig in i en situation där hon som partiledare och statsminister hela tiden konfronteras med den kaotiska kommunreformen?
Sedan gäller det för vem av dem som än ställer upp att positionera sig som ett seriöst och trovärdigt alternativ till tungviktarna Vapaavuori och Stubb, och inte som inkvoterad kvinnlig kandidat.
Det hade varit lättare ifall kvinnorna inte hade väntat tills favoriterna var på banan.