Rysslands tystnad
Krisen i östra Ukraina trappades upp till en ny nivå när separatister – som lika väl kunde kallas terrorister – tillfångatog en grupp internationella observatörer från OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.
Delar av gruppen visades upp för journalister tillsammans med den självutnämnde borgmästaren i Slovjansk Vjatjeslav Ponomarev.
Separatisterna använder OSSE-observatörerna som gisslan i en byteshandel där man vill få fängslade aktivister frigivna.
Separatisterna i Slovjansk visade också upp tre tillfångatagna ukrainska män som kallades underrättelseagenter. De hade behandlats betydligt brutalare än OSSE-gruppen, ukrainarna visades upp med förbundna ögon, fastbundna vid stolarna, åtminstone en av dem bar spår av misshandel, och alla var utan byxor.
Att ta gisslan är ett brott som förknippas med terrorism och grov kriminalitet. Genom att använda de här metoderna visar separatisterna var de hör hemma. Deras kamp förs med terror och utpressning som medel.
Att förnedra sina fångar som man gjorde med de tre ukrainarna bryter naturligtvis också mot folkrättens principer för hur fångar ska behandlas.
OSSE-gruppen var på ett legitimt uppdrag i östra Ukraina, de är inbjudna av regeringen i Kiev i enlighet med ett avtal som reglerar informationsutbytet mellan OSSE-medlemmarna. Deras uppdrag är att klarlägga vad som händer i regionen på ett tillförlitligt och neutralt sätt. Att gripa dem är inte bara riktat mot länderna de kommer från, det är också ett angrepp på en internationell sammanslutning vars mål är att främja fred och stabilitet.
Därför är det märkligt att de internationella reaktionerna har varit så återhållsamma. Det kan bero på att man inte vill störa förhandlingarna för att få fångarna frigivna. Men OSSE har bara sin internationellt erkända legitimitet att stöda sig på. Organisationen är inte part i konflikten och har inget mandat att förhandla om ukrainska fångar.
OSSE har skickat en grupp medlare till Slovjansk för att försöka få gruppen, som också omfattar ett antal ukrainare, frisläppt. Medlarna måste kunna övertyga separatisterna om att det är i deras eget intresse att det ges en sann och riktig bild av det som händer.
Men det är förstås helt tänkbart att separatisterna inte alls är intresserade av att omvärlden får en objektiv rapport om läget.
Rysslands agerande är avgörande för utvecklingen i Ukraina. Rysslands regering har hållit en mycket låg profil i gisslankrisen, fram till i går var det enda uttalandet ett fördömande av Ukraina, som enligt Ryssland inte har kontroll över läget.
Att proryska separatister har tillfångatagit de internationella observatörerna skulle alltså vara Ukrainas fel.
Ryssland tillåter sig en mycket selektiv syn på krisen, samtidigt som Ukraina anklagas för den bristande säkerheten kritiserar president Vladimir Putin skarpt alla försök som Ukraina gör för att återställa ordningen.
Putin går också hårt ut mot de ganska halvhjärtade försöken att sätta in den ukrainska armén mot separatisterna. Han säger att det är ett brott att använda armén mot sitt eget folk.
Men så lät det inte när Rysslands armé bekämpade separatisterna i Tjetjenien.
Separatisterna i Slovjansk kan knappast ignorera en uppmaning från Ryssland att släppa OSSE-gruppen.
Varför kommer det ingen sådan uppmaning från Moskva? Är Ryssland oroat över att landet kanske ändå inte har kontroll över separatisterna? Har Putin släppt lös krafter som han inte behärskar? Eller drar han sig för att öppet visa att separatisterna styrs från Ryssland?
Det är möjligt, men mera sannolikt är nog ändå att Ryssland gärna ser att destabiliseringen och osäkerheten i Ukraina fortsätter.
Ukraina ska hålla presidentval i slutet av maj. Om valet genomförs på ett någorlunda legitimt sätt ger det Ukraina en ledare med demokratiskt mandat. Då kan Ryssland inte längre hävda att en fascistjunta har tagit makten i Kiev.
I orter som behärskas av de proryska separatisterna ordnas knappast något presidentval. Därför kommer de här kuppartade maktövertagandena på olika håll i östra Ukraina att fortsätta.
Kidnappningen av OSSE-observatörerna var en signal till omvärlden att inte lägga sig i.