Det osannolika kan ske
Oro och osäkerhet har rått redan en tid i Ukrainas östliga delar, i de regioner där den rysktalande befolkningen utgör en ansenlig del av befolkningen. Proryska styrkor har tagit sig in i och ockuperat offentliga byggnader i flera städer i östra Ukraina.
Den här veckan har läget blivit allvarligare för varje dag. Den ukrainska ledningen har hotat med att gå till angrepp mot "terroristgrupperna" och gjorde det även handgripligen i förrgår.
Spänningen trappades upp timme för timme och rapporter från olika internationella medier berättade att pansarfordon under rysk flagga körde in i åtminstone Kramatorsk och Slovjansk. Antagligen ukrainska pansarfordon som proryska styrkor tagit över. Under natten krävdes också dödsoffer.
De är osannolika, de där ryssarna. Säkert på många sätt. Speciellt deras ledare.
Det var osannolikt att Ryssland bara skulle tåga in på Krimhalvön och lägga beslag på området. Då det skedde ansågs det ytterst osannolikt att Ryssland också tar sig in med militära medel i östra Ukraina. Även den osannolikheten förefaller nu att kunna bli verklighet. Än så länge är det proryska styrkor med starkt ryskt stöd i ryggen som agerar, men de ryska truppernas rörelser precis invid gränsen tilltar hela tiden.
Vilken är följande osannolika händelse i Rysslands fälttåg västerut? Ett inbördeskrig i Ukraina eller ett fullskaligt krig mellan Ryssland och Ukraina? Nej, det är väl ändå för osannolikt. Eller?
President Vladimir Putin svarade i går i rysk tv på frågor som folket hade riktat till honom. En hel del tid ägnades givetvis åt Ukraina. Putin sade att han hoppas Ryssland inte ska behöva använda våld i Ukraina, men att man kommer att göra allt för att hjälpa befolkningen i östra Ukraina.
– Jag hoppas att vi väljer att föra dialog och utarbeta kompromisser, sade Putin.
Han talade om ett självständigt land vars suveränitet med all önskvärd tydlighet inte respekteras av Ryssland.
Putin antydde också redan nu att man eventuellt inte kommer att erkänna resultatet i Ukrainas kommande presidentval
Nato har reagerat på den fortsatt allt spändare situationen. Militäralliansen ökar sin närvaro i de baltiska länderna bland annat genom att öppna en flygbas i Estland. Samtidigt tredubblar man antalet jaktplan i regionen.
I går samlades också USA, Ryssland, Ukraina och EU i Genève till ett första möte efter att krisen eskalerade. Då detta skrevs hade inga uppgifter kommit om mötets resultat, men utsikterna för en diplomatisk lösning var i det närmaste obefintliga.
I Finland var överraskningen stor redan då Ryssland helt fräckt tog över Krim. Det väckte oro om vad Ryssland kan tänkas ta sig till också i andra grannländer. Oron har inte minskat de senaste dagarna, tvärtom.
Debatten om vår utrikes- och säkerhetspolitik tagit fart på sällan skådat sätt. Finlands möjligheter att kunna försvara sig på egen hand ifrågasätts.
Statsminister Jyrki Katainen sade för några dagar sedan att han anser att det skulle löna sig för Finland att vara medlem av Nato och att om en ansökan lämnas in skulle det vara bra om den kunde göras tillsammans med Sverige.
Försvarsminister Carl Haglund sade för sin del häromdagen att Rysslands agerande i Ukraina har fört Finland mentalt sett närmare Nato än någonsin tidigare.
En ny opinionsmätning om hur finländarna i gemen förhåller sig till Nato efter de senaste händelserna i Ukraina har inte gjorts, men en undersökning som Verkkouutiset lät göra nyligen visade att över hälften av de tillfrågade skulle vara redo att gå med i Nato om statsledningen vill det.
Bland de som tycker att Finland inte ska ansöka om medlemskap i Nato finns många som anser så - på grund av Ryssland.
Bland de som tycker att Finland borde gå med i Nato finns många som anser så - på grund av Ryssland.
Och bland de som inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till Nato och velar, så är det många som gör så - på grund av Ryssland.
Gemensamt är att alla är rädda eller oroliga för vårt östra grannland, men de kommer till olika slutsatser om hur rädslan ska bekämpas och största möjliga trygghet uppnås. Genom att söka skydd bakom en försvarsallians eller genom att huka ensam framför den stora grannen? Geopolitisk realism är också en förklaring till att man inte vill riskera att göra något som grannen inte tycker om.
Ingenting sker just nu och en medlemsansökan är en lång process, men ett finländskt Natomedlemskap blir allt mindre osannolikt. På grund av de osannolika ryssarna.