Vad lär vi oss av detta?
Rysslands grepp om Krim hårdnade ytterligare under gårdagen. Den ukrainska halvön är i praktiken helt i händerna på en främmande makt. Rysslands hårda tag har överraskat alla och situationen är allvarlig. Tjeckiens utrikesminister drar paralleller till Prag år 1968 och utrikespolitiska experter talar om det allvarligaste läget sedan kalla krigets slut.
Det var en missräkning för Putin då den ryskvänlige presidenten Janukovytj inte längre lyckades hålla makten i Ukraina. Genom honom kunde avtalet med EU stoppas och relationerna till Ryssland omhuldas. Demonstrationerna i Kiev slutade emellertid i blodbad och Janukovytj såg sig tvingad att fly.
Det var fel och otaktiskt av den nya regimen att genast anta nya lagar som fråntar minoriteter rättigheter, bland annat en språklag som möjliggör regional status för ryskan avskaffades. Det drogs visserligen tillbaka men i inget fall som helst ger det en främmande stat rätt att tåga in och ta över. I Ryssland betecknas det nya styret i Ukraina som fascistiskt och ett hot mot ryssarna i landet. Det förefaller vara mer propaganda än sanning. Ryssland är för övrigt självt inget föredöme i behandlingen av minoriteter. Snarare tvärtom.
Läget är minst sagt bräckligt i Ukraina. Interimsstyret är både oerfaret och brokigt. Ryssland slog till då Ukraina internt var svagt.
Georgien 2008, Ukraina 2014- det finns många fler potentiella fd Sovjetstater som har all orsak att vara oroliga. Putin förefaller strunta i att de är självständiga stater sedan snart ett kvart sekel. Lyckligtvis har en del av dem hunnit komma under Natos beskydd och det gäller även de tidigare östblocksländerna utanför Sovjetunionen. Där går ändå gränsen också för Putin, han beordrar inte inmarscher i ett Natoland.
Vad har övriga världen för motdrag för att inte ett land till om en tid får ta emot objudna ryska soldater? Inga väpnade styrkor, men beslut om ekonomiska sanktioner är säkert att vänta inom kort och bland annat bojkottas G8 mötet i Sotji i juni.
Det som har skett leder givetvis också till allvarligt försämrade relationer med USA och EU. Redan nu har Ryssland överskridit alla rimliga gränser och om krisen utvecklas till ett regelrätt krig är Ryssland ute i kylan för en lång tid. Förhoppningsvis inser också Vladimir Putin vad det innebär för Ryssland och undviker att ta det slutliga avgörande steget.
Putin använder våldets och hotets språk, men det kan inte vara EU:s och får inte vara USA:s. De här tre parterna måste hitta ett gemensamt språk, det räcker inte med att använda tolk. Men först borde givetvis Ryssland och Ukraina börja förhandla. Ryssland gör det bara lite avigt genom att intervenera i stället för att diskutera.
Vi påminns igen hur naivt det är att tro att Ryssland skulle ha förändrats. Nationen beter sig som om internationell rätt inte skulle beröra Ryssland. Med förevändningen att man måste skydda hotade landsmän anser man sig kunna göra vad som helst.
Ifall bilderna av rysk/sovjetisk närvaro i Hangö och Porkala med åren skulle ha blivit suddigare så klarnar de nu igen. En rysning går säkert genom kroppen på många västnylänningar som var med då och även på senare generationer som inte har upplevt det personligen. Ryssland finns lika nära som alltid, på andra sidan gränsen. Och vad som sker där kan vi inte påverka i någon högre grad.
Igår inledde Ryssland för övrigt en överraskningsmanöver i Östersjön.
Finland har fördömt Rysslands agerande på Krim och inhiberade försvarsminister Carl Haglunds träff med hans ryska kollega i går. Någon kan anse att det kunde ha varit ett bra tillfälle att tala om vad Finland tycker om läget, men det skulle snarare ha kunnat tolkas som ett stöd för Ryssland då bilder med handskakande försvarsministrar hade spritts. Beslutet var riktigt.
Det som nu sker, oberoende av hur det utvecklar sig, har rimligen konsekvenser för Finlands fortsatta säkerhetspolitik. Vårt geopolitiska läge kan inte ändras och då Rysslands politik är den som vi nu igen bevittnar måste slutsatser dras utgående från det. Känner sig Finland faktiskt tryggare ensamt än som allierad? Det är bra om Finland kan göra ett val.