Blod på Kievs gator
Fram till tisdagen och natten till onsdagen var protesterna mot president Viktor Janukovytj förhållandevis lugna, om man mäter i antalet förlorade människoliv.
Fredliga kan man knappast kalla dem, demonstranterna har drabbat samman med polis och kravallstyrkor och blod har flutit på båda sidor. Men på tisdagen och natten mot onsdagen eskalerade våldet dramatiskt, i går talades det om minst 26 döda och hundratals skadade, både demonstranter och poliser.
Situationen i Ukraina är mycket allvarligare än under den orange revolutionen i december 2004. Den utlöstes av att den nuvarande presidenten Viktor Janukovytj vann presidentvalet, men valfusket var så grovt och omfattande att demonstranterna krävde och fick ett nyval som vanns av Viktor Jusjtjenko. Processen tog några veckor, och såg ut att bana väg för en bättre framtid för Ukraina. Men så blev det inte.
Demonstrationerna i november började då Janukovytj överraskande backade från ett färdigt avtal som skulle ha gett Ukraina tätare kontakter med EU. I stället antog regeringen ett erbjudande från Ryssland som knyter Ukraina till det ryskdominerade ekonomiska samarbetet. Lockbetet var bland annat stabila och låga gaspriser, och ett lån på 11 miljarder euro.
I en situation där EU själv är i kris och de EU-kritiska krafterna växer i Europa ser demonstranterna i Kiev EU som en symbol för välstånd, rättvisa och frihet.
Demonstranternas förhoppningar är inte grundlösa. Ukrainarna behöver bara jämföra sin egen situation med grannlandet Polen för att märka den stora skillnaden. För ett tjugotal år sedan, när östblocket föll samman var levnadsstandarden ungefär likadan i sovjetrepubliken Ukraina och i det kommuniststyrda Polen.
Nu är Polen en av de snabbast växande ekonomierna i EU, med en BNP på 9 270 euro per invånare. I Ukraina är motsvarande andel 2 560 euro.
Ukraina är en av skärningspunkterna där Rysslands respektive EU:s och USA:s intressen kolliderar. Ryssland vill behålla Ukraina i sin intressesfär, väst vill stärka det demokratiska inflytandet.
För president Vladimir Putin är demonstrationerna i Kiev en nagel i ögat, men det har antagits att Ryssland inte vill se dem blodigt krossade så länge OS i Sotji pågår.
Nu sätter en del bedömare försöken att rensa Majdantorget i samband med att Ryssland i måndags lovade betala mellan 1,5 och 2 miljarder euro av det utlovade lånet som har varit infruset på grund av demonstrationerna.
Det kunde förklara att Janukovytj tidigare gav demonstranterna tid till den 15 februari att utrymma torget, i annat fall skulle kravallpolisen göra det. Med en del av lånet inom räckhåll var det ett ultimatum han inte ville backa från.
I går var Ryssland helt på Janukovytjs linje, och lade skulden för blodbadet på demonstranterna.
Möjligheterna att lösa krisen fredligt har försämrats. Situationen kompliceras av att oppositionen är splittrad och saknar enhetlig ledning. Demonstranterna på Majdan har dessutom infiltrerats av nationalistiska och nynazistiska krafter med en helt annan agenda. Om rapporterna om tio döda poliser stämmer handlar det minst lika mycket om ett väpnat upplopp som en politisk manifestation.
Samtidigt försvåras möjligheterna att nå en kompromiss av att Ukrainas parlament för en månad sedan antog ett lagpaket som i praktiken införde undantagstillstånd i landet och gav myndigheterna stora befogenheter att gripa personer som misstänks för det diffusa begreppet "terrorism".
De mest pessimistiska förutsägelserna handlar nu om att Ukraina är på väg mot något som liknar ett fullskaligt inbördeskrig.
Det som talar emot det är att det vore ett skräckscenario inte bara för Ukraina utan också för både EU och Ryssland.
Steget från våldsamma demonstrationer och blodbad i Kiev till ett krig som sliter Ukraina i stycken är ändå mycket långt.
Trots landets stora problem har statsapparaten i Ukraina inte fallit sönder, regeringen kan fortfarande avveckla krisen fredligt.
Men tiden är begränsad, och nya blodbad gör de värsta scenarierna mindre osannolika.