Fonden och Guggenheim
Svenska kulturfondens styrelses beslut att under vissa villkor stöda arkitekttävlingen för det tilltänkta Guggenheimmuseet i Helsingfors med en halv miljon euro har väckt en livlig diskussion.
Kulturfonden engagerar sin målgrupp också mellan de årliga utdelningarna.
Utifrån den förankringen hade man nog väntat sig större öppenhet om ett så kontroversiellt beslut som att i det här skedet stöda Guggenheimprojektet. Nu kom beslutet fram genom ett internt brev till fondens förtroendevalda, brevet avslöjades i Hufvudstadsbladet.
Kulturfondens beslut väcker kritik både internt och bland utomstående. Delegationens ordförande Wivan Nygård-Fagerudd är inte nöjd med att styrelsen tog beslutet på egen hand, hon påpekar att så här stora beslut brukar diskuteras i delegationen.
En halv miljon euro är en liten summa jämfört med fondens hela årliga utdelning på cirka 33 miljoner, men med tanke på hur omstritt Guggenheimprojektet är både nationellt och i den tilltänkta värdstaden Helsingfors hade en bredare förankring nog varit motiverad.
Jurister misstänker att beslutet står i strid med fondens stadgar som betonar stödet för den finlandssvenska kulturen.
De skattebefriade allmännyttiga fondernas verksamhet granskas noggrannare än tidigare. Samtidigt är det klart att en styrelse måste kunna bedöma vad som rimligen faller inom stadgarnas ram.
Varken kulturfonden eller Svenskfinland gagnas av ett förhållningssätt där man framför allt drar upp gränser för vad som är ett finlandssvenskt intresse och vad som inte är det. Öppenhet och växelverkan är mera konstruktivt.
Men de motiveringar som kulturfonden hittills har gett är inte övertygande.
Att som vd Leif Jakobsson säga att arkitekttävlingen ger finlandssvenska arkitekter stor synlighet stämmer bara om en finlandssvensk tävlingsdeltagare placerar sig i topp och bidragets anonymitet röjs. Annars är synligheten lika med noll.
Och med samma motivering borde Svenska kulturfonden stöda varenda konst- arkitekt- eller musiktävling i Finland, eftersom också där kan finnas finlandssvenska deltagare som behöver synlighet.
Den avgående styrelseordföranden Björn Teir säger också att design och arkitektur kan bli en ny nisch för Finland, och att kulturfonden ska se till att det finlandssvenska och nordiska inslaget finns med i utvecklingen.
Tillspetsat kan man säga att Svenska kulturfonden genom sitt stöd köper plats för svenskan på museet, och också försöker se till att den finlandssvenska dimensionen beaktas i Guggenheimstiftelsens verksamhet, till exempel när det gäller utbildningsverksamheten. Men det kunde stiftelsen också göra i ett senare skede, när man vet att museet förverkligas.
Men samtidigt betyder det att svenskan och den finlandssvenska kulturen är så marginella att det krävs en privat kapitalinsats för att en aktör som Guggenheimstiftelsen ska beakta dem.
Men redan det faktum att Guggenheim ska locka en internationell publik borde ge svenskan en självklar plats, stiftelsen kan väl inte enbart se mot S:t Petersburg?
Björn Teir ersätts i sommar av Stefan Wallin som ordförande för kulturfondens styrelse. Som tidigare kulturminister är Wallin kvalificerad, men vare sig kulturfonden vill det eller inte kommer det här att uppfattas som att Svenska folkpartiet höjer sin profil i fonden.
En principiell fråga som den aktiva SFP-politikern Wallin gärna kan ha högt på sin agenda har också aktualiserats av debatten om kulturfonden och Guggenheim. Det gäller gränsdragningen mellan samhället och de privata aktörerna när det gäller stödet för svenskan i Finland. Det finns en stark trend att samhällsstödet för att upprätthålla det svenska minskar, och ansvaret i stället läggs på fonderna.
Kulturfondens aktivitet i Guggenheimprojektet är delvis ett utslag av det här, så långt det handlar om att synliggöra det svenska i ett projekt som landets tvåspråkiga huvudstad kan ställa villkor för.
Men ju större roll de privata intressenterna tar när det gäller åtaganden som ligger på samhället desto mera urholkad blir grundlagens skrivning om att landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov ska tillgodoses enligt lika grunder.