Stadens bästa
I mitten av december i fjol beslöt stadsstyrelsen i Raseborg att lediganslå en tidsbunden befattning som projektchef inom koncernförvaltningen.
I måndags, när styrelsen hade fått in ansökningar och stadsdirektör Mårten Johansson hade berett frågan och kommit med ett förslag gjorde styrelsen en helomvändning och beslöt att Raseborg ändå inte behöver den här tjänsten.
I stället ska uppgifterna skötas genom interna omplaceringar och ändrade arbetsuppgifter. Förslag på hur det här ska se ut i praktiken vill styrelsen ha inom mars.
Det handlar om centrala och viktiga frågor. Raseborgs centralförvaltning verkar nu i hyrda lokaliteter vid Ystadsgatan i Ekenäs. Hyresavtalet går ut nästa år.
Raseborg äger 5 600 kvadratmeter på Knipnäsområdet och 15 500 kvadratmeter på Ekåsen.
Hur ska man använda de här elementen för att nå den ekonomiskt mest fördelaktiga lösningen? Kan förvaltningen placeras i någon av de fastigheter staden äger? Kan Raseborg göra sig av med en del av sitt ägande?
Förhandlingarna mellan de olika parterna borde vara klara inom maj i år.
Där måste Raseborg representeras av en kunnig, insatt och resursstark person som kan driva stadens intressen då stora ekonomiska värden står på spel.
Det ekonomiska utfallet av projektchefens arbete förväntas vara att stadens externa hyror minskar med 700 000 euro per år, att lånebördan minskar med 5 miljoner, och att staden kan sälja egendom för mellan en halv och en miljon euro.
Från invånarnas, skattebetalarnas, synpunkt är målen synnerligen önskvärda. Meningen är att stabilisera stadens ekonomi, och minska behovet av nya skattehöjningar.
I den andra vågskålen kommer utgifterna för projektchefstjänsten, mellan 53 000 och 106 000 euro beroende på hur lång anställningen blir.
Den enda som röstade för tjänsten i stadsstyrelsen var De grönas Marko Reinikainen. Han konstaterar i en insändare i dagens tidning bland annat att ju mer staden slimmar sin förvaltning desto större blir behovet av tillfälliga anställningar för olika projekt.
Så ser den offentliga förvaltningen i allt högre utsträckning ut.
Raseborg minskar sin fast anställda personal, men det finns fortfarande viktiga arbetsuppgifter som måste göras.
Att då anställa en projektansvarig för vissa definierade uppgifter är både ändamålsenligare och förmånligare än att köpa konsulttjänster.
Varför beslöt styrelsen i december att anställa en projektchef, när den en månad senare konstaterar att tjänsten inte behövs?
Motiveringarna som framkom i går är inte helt övertygande. Visst minskar staden sina personalresurser med mellan 50 och 100 årsverken, men här handlade det ju inte om en fast anställning utan om ett tidsbundet uppdrag.
Att samtidigt minska personal – något som Raseborg har beslutat göra utan uppsägningar – och anställa en tjänsteman med chefstitel kan förstås ifrågasättas, vilket Samlingspartiets Miikka Soivio gjorde i en insändare.
Men i den mån de anonyma inläggen på Vega Västnylands hemsida är representativa för andra än dem som producerar dem verkar ändå det faktum att den förre energidirektören Roald von Schoultz fanns bland de sökande att väcka den största känslostormen.
von Schoultz skötte motsvarande uppgifter fram till slutet av fjolåret, och med tanke på hans bakgrund och arbetserfarenheter i Raseborg var det inte förvånande att han föreslogs få tjänsten.
von Schoultz meriter stärks också av att stadsdirektören och styrelsens ordförande Anders Walls uttalade sitt starka stöd för honom när han överraskande fick avsked från den tjänst som han aldrig hann tillträda som direktör för energibolaget i Imatra.
Men anonyma nätinlägg där arrangemanget framställdes som en skräddarsydd reträttpost kan väl inte ha fått styrelsen att ändra åsikt? Att en sådan koppling kunde ligga nära till hands måste väl stadsstyrelsen ha haft klart för sig redan när den inrättade tjänsten.
Styrelsen har nu visat att det ena av två beslut var illa underbyggt. Men vilket?