Niinistö ser på grannarna
Rysslands president Vladimir Putin kan se tillbaka på ett gott år, skriver den säkerhetspolitiske kommentatorn Claes Arvidsson i Svenska Dagbladets ledarspalt.
Arvidsson räknade upp en rad framgångar för Putin, från lagar som klämmer åt oppositionen till beslutet att ge Edward Snowden en fristad. Arvidsson antar att vistelsen inte är kostnadsfri, den ryska säkerhetstjänsten har antagligen fått exklusiv tillgång till utvalt material – samtidigt som inga uppgifter som berör Ryssland har läckt ut.
Den ryska staten tog ett hårdare grepp om informationsförmedlingen då nyhetsbyrån RIA – Novosti ombildades, och fick en ökänd homofob som chef. Ryssland stärkte sitt inflytande över Ukraina, och som ett utslag av julens budskap om god vilja benådades Greenpeaceaktivisterna och Pussy Riot-kvinnorna – för brott som i ett land med västlig lagstiftning på sin höjd hade gett dem böter.
Ryssland och Putin fick också fjädrar i hatten av att Ryssland lyckades avstyra ett internationellt ingrepp i Syrien.
Arvidssons analys ger en intressant vinkel på Anna-Lena Lauréns intervju med president Sauli Niinistö med Ryssland som tema som Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet i något olika versioner publicerade före julen.
I intervjun säger Niinistö att Ryssland och västvärlden riskerar att glida allt längre från varandra. I början av Putins första presidentperiod tog Ryssland till sig det västerländska liberala tänkandet, men nu avvisar man det. Det kan leda till en växande andlig klyfta och ökande främlingskap, varnar Niinistö.
Men han uttrycker också förståelse för Rysslands attityd. Ryssland väntar sig ömsesidighet i relationerna med EU, men Niinistö undrar om inte Ryssland kan ha rätt när landet anser att EU har en färdig uppfattning om saker och ting som Ryssland förväntas acceptera.
Niinistö säger att man visserligen kan ha åsikter om rysk lagstiftning, till exempel när det gäller synen på homosexualitet, men att man ändå måste respektera lagarna.
Men det handlar inte bara om lagar som sådana, det handlar också om hur de tillämpas. Om Ryssland utvecklas till ett samhälle där domstolarna tolkar lagarna så som makthavarna vill är det omöjligt att föra en dialog med ett västerländskt rättssamhälle där också makten är underkastad lagen.
Ryssland går mot ett system där en alltmer allsmäktig president kan bestämma att statens intressen går före allt annat.
Kriget mot Georgien och nu senast påtryckningarna mot Ukraina visar att Ryssland har klara hegemonisträvanden gentemot länder som man anser tillhör den ryska intressesfären.
Niinistö menar att det var Rysslands förtjänst att en internationell intervention i Syrien kunde undvikas. Arvidsson verkar träffa rätt när han säger att åtgärden gav Putin statsmannapoäng.
Men en rimlig fråga är varför Ryssland inte tidigare använde sitt inflytande för att förhindra eller åtminstone dämpa det blodiga inbördeskriget. Interventionsplanerna aktualiserades ju av stridsgasattackerna mot civila.
I Svenska Dagbladets version av intervjun med Sauli Niinistö innehåller ett par kommentarer om Sveriges försvarsförmåga som inte finns i Hbl.
I SvD betonar Niinistö att Sverige inte är försvarslöst, han nämner flyget och flottan. Men han understryker att Finland inte vill se något säkerhetsvakuum i Sverige, lika litet som i Finland.
Men när ryska militärplan gjorde en övningsflygning mot Sverige under påsken kunde det starka svenska flygvapnet inte få upp ett enda eget plan för att möta dem.
Sauli Niinistö använde knappast det laddade ordet säkerhetsvakuum av en slump.
Mikael Holmström, som har gjort tunga avslöjanden av Sveriges intima samarbete med Nato och USA under hela det kalla kriget, drar paralleller till Tarja Halonens uttalande 2004 där hon sade att Finland inte kan göra som Sverige och lämna åt grannarna att sköta försvaret.
Finlands presidenter följer noga med vad som händer hos grannländerna både i väst och i öst.