Vårdjätte - jätteutmaning
Det har svängt kraftigt kring den omtalade social- och hälsovårdsreformen (sote) under hela processens gång. Svängningarna tycks inte avta trots att den nu är på slutrakan. Regeringen ska ha ett lagförslag klart om en vecka och i går avslöjade Helsingin Sanomat innehållet i ett tjänstamanna-PM som än en gång ställer tidigare reformplaner på huvudet.
Tjänstemän på social- och hälsovårdsministeriet har skissat upp en modell där i praktiken all vård i hela Nyland skulle sättas under samma hatt – en samkommun. Det innebär att hälsocentralerna, sjukhusen, äldreomsorgen och de sociala tjänsterna för en och en halv miljon människor i 26 kommuner skulle finnas inom samma organisation.
Förslaget omskrivet i lagform diskuterades av sote-beredningsgruppen i går.
Om det här förverkligas går man rakt emot det tidigare förslaget om att sjukvårdsdistrikten slopas. I den här formen skulle HNS tvärtom växa från vad det är i dag. Jätten skulle bli en jättejätte.
En stor fråga är hur demokratin skulle kunna förverkligas i den här modellen. Och hur skulle man klara av att skapa den här vårdkolossen utan att bryta mot grundlagen?
Med nuvarande kommunindelning skulle Helsingfors få en mycket stark ställning och om metropolplanerna förverkligas så att fler kommuner går ihop med Helsingfors skulle ställningen vara så dominerande att de övriga kommunerna i praktiken inte skulle ha något inflytande.
Ungefär hälften av kommunernas inkomster går till vården. I grundlagens 121 paragraf sägs att "Finland är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare".
Om hälften av inkomsterna/förvaltningen står utanför kommunens makt kan paragrafen ifrågasättas.
Å andra sidan säger grundlagen också att "det allmänna skall, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräcklig social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa" (paragraf 19).
Kommunerna måste alltså klara av detta och en av sote-reformens avsikter är att säkra att så sker.
Både ordförande för grundtrygghetsnämnden i Raseborg, Karl von Smitten, och Hangös grundtrygghetschef Elisabeth Kajander, ser i dagens VN det nya förslaget som en bra lösning med tanke på vårdkvaliteten.
Om det verkligen blir ett jättevårdområde i Nyland finns det emellertid stora utmaningar i hur den lokala demokratin ska kunna säkras.
Hur ska den enskilda medborgaren på olika håll i Nyland garanteras god vård inom rimligt avstånd, på eget modersmål?
Hur ska speciellt de mindre kommunerna garanteras påverkningsmöjligheter?
Borde beslutsfattarna för vårdfrågorna väljas direkt av folket då det är fråga om så stora resurser de hanterar?
Den samkommunsmodell som HS i går avslöjade närmar sig Sveriges landsting, men utan demokratisk direkt styrning.
Landsting är regionala självstyrande enheter som ansvarar för social- och hälsovård, men också för de ekonomiskt mindre områdena lokaltrafik och regionplanering.
Landstingen finansieras via landstingsskatt (10-12 procent) och leds av fullmäktige (31-149 ledamöter) som väljs i allmänna landstingsval.
Oppositionspartiet Centern har redan länge talat om ett förvaltningssteg mellan det statliga och kommunala, ungefär som de svenska landstingen. Vid gårdagens riksdagsdebatt föreslog också partiordförande Sipilä att de nuvarande sjukvårdsdistriktens uppgifter utvidgas på samma sätt som tjänstemännen nu, enligt HS, har föreslagit att vårdförvaltningen ska reformeras.
Regeringen kommer knappast att beteckna modellen som en Centermodell. Men då oppositionspartiet som nu har kraftig medvind i opinionsmätningarna knappast kommer att fördöma en modell som påminner om den egna gör det saken definitivt lättare för regeringen.
Om detta blir verklighet borde samma modell rimligen införas i hela landet, inte endast i Nyland.
Då kan man fråga sig vad som händer med den andra stora reformen - kommunreformen. Om det går så här med vårdreformen, behövs kommunreformen överhuvudtaget? Knappast åtminstone i den omfattning, med en massa kommunfusioner, som regeringen ursprungligen tänkte sig.