Europas sjuke man
Europas sjuke man var under 1800-talet en beteckning på det osmanska riket, som långsamt förföll tills det upplöstes i sviterna av första världskriget.
Senare har beteckningen gällt länder som drabbats av långvarig ekonomisk stagnation, till exempel Storbritannien tills Margaret Thatcher hårdhänt reformerade de stela strukturerna.
Håller Finland nu på att bli Europas, eller åtminstone Nordens, nye sjuke man?
Så verkar det, i ljuset av den senaste ekonomiska prognosen som Nordea har producerat. Nordea har jämfört läget på sina nordiska hemmamarknader och placerar Finland i en klass för sig.
Nordeas chefekonomist i Sverige Annika Winsth talar om skilda divisioner, där Sverige och Norge spelar i en högre serie än Finland och Danmark.
Finland är det enda nordiska landet där ekonomin krymper i år. Nordea har förlängt minuset från 0,5 till 1 procent, och skrivit ned tillväxten för nästa år till 0,8 procent mot tidigare 1,5 procent.
Nästa år tar den svenska ekonomin ny fart och växer med 2,4 procent. Danmark ökar till 1,3 procent.
Också inom EU börjar man äntligen se tecken på att tillväxten börjar ta fart. Arbetslösheten är fortfarande hög, ungdomsarbetslösheten skrämmande 24,4 procent, men sysselsättningen visar tecken på att förbättras. Vid mitten av nästa år tror bedömarna att Europa har kommit över krisen och in på ett normalt tillväxtspår.
Men Finlands konkurrenskraft hör till de svagaste i Europa, och vårt land ligger också i bottenskiktet när det gäller exportutvecklingen. Den starka euron hämmar dessutom Finlands exportutsikter på tre av våra viktigaste marknader, Sverige, Storbritannien och Ryssland.
Finland ser också ut att överskrida EU:s skuldsättningsgräns 60 procent av BNP. Det är i sig ingen katastrof. Men nu gäller det ett land som de senaste åren har predikat att reglerna måste följas till punkt och pricka. Då får finansminister Jutta Urpilainen, "tant tuff" i europeiska sammanhang, vidkännas en rejäl prestigeförlust. Dessutom kan den omhuldade AAA-kreditklassificeringen hotas. Men om kreditklassningen försämras missar regeringen ett av sina uttalade mål. Allvarligare än den politiska motgången är ändå att det blir dyrare att betala räntorna på den växande statsskulden.
Svag tillväxt och vikande export gör dessutom att möjligheterna att på nytt komma under skuldsättningsgränsen försvåras.
Och som en bekräftelse på den ekonomiska bild som konjunkturspåmännens procentexercis målar upp kom Statistikcentralens rapport som visar att industriproduktionen var 3,4 procent mindre i oktober i år än i fjol. Ännu i september var minskningen en procent. El och elektronik och metall minskade mest, men den kemiska industrin och skogsindustrin pekade ändå uppåt.
Ett av få glädjeämnen i den ekonomiska rapporteringen är att exporten ökade med tre procent jämfört med fjolåret, oktober var den bästa exportmånaden sedan mars 2012. Men importen minskade med ett par procent, och det är ett tecken på att företagen håller tillbaka sina investeringar. Investeringarna minskade med nästan sex procent jämfört med fjolåret.
Mot bakgrund av de här siffrorna är det inte överraskande att en av statsminister Jyrki Katainens första kommentarer när regeringen hade presenterat sitt strukturpaket var att om åtgärderna inte räcker till så blir det skattehöjningar och nedskärningslistor i vår.
De åtgärderna förbättrar kanske statens bokslut, däremot slår de mot köpkraft, sysselsättning och inhemsk efterfrågan, och försämrar de redan svaga förutsättningarna för ekonomisk tillväxt.
Tilltron till långsiktigheten i det finländska ekonomiska beslutsfattandet har också försvagats. Det dröjde bara någon vecka efter det att arbetsmarknadsparterna efter sega förhandlingar hade undertecknat ett helhetsavtal som skulle trygga långvarig arbetsfred innan en konflikt som berörde fyrahundra cateringarbetare hotade att stoppa hela exporten.
Tala om Europas sjuke man.