Postgång i kris
Ett synligt tecken på att postverksamheten befinner sig i sin största omvälvning någonsin är de portoförhöjningar som träder i kraft vid årsskiftet. Då stiger priset för ett frimärke för försändelser i första klass från 85 cent till jämnt en euro. Förhöjningen i andra klass är från 75 till 90 cent, vilket betyder att priset höjs med en femtedel.
Också de avgifter som företagskunderna betalar justeras uppåt och statsbolaget Itella ämnar höja taxorna för tidningsutdelningen med upp till tio procent – frågan ligger ännu på förhandlingsbordet för att tidningsbranschen, som genomgår sin egen omställning från papper till papperslöst, inte kan godta ett sådant bud.
Kommunikationsverket har också ett ord med i laget med stöd av sin skyldighet att övervaka hur den lagstadgade postservicen förverkligas. Det betyder att verket måste ge klarsignal för de nya tarifferna, för tillfället är de föremål för en granskning.
Det är informationsgången i vårt samhälle och vår värld som har förändrats så genomgripande att postens verksamhet inte mer är sig lik.
Räkningarna dimper inte längre ner i pappersform i postlådan utan dyker elektroniskt upp i e-posten. Brevskrivandet glöms bort när meddelanden och bilder ilsnabbt förmedlas i de sociala medierna. Tidningarnas tryckta upplagor rasar när nyheterna kan läsas digitalt på datorer, läsplattor och smarttelefoner.
Inför julen är det bara de äldre årgångarna som plitar ner julhälsningar på julkort med tomtar och vinterlandskap. En julhälsning till vännerna på Facebook är nog för dagens generation.
Nätet av postkontor har under de senaste tio åren blivit 30 procent glesare och i slutet av juni i år hade Itella Posten Ab 102 egna verksamhetsställen och 797 ombudspostkontor.
Hur postkontoren har ersatts med ombudspostkontor har också Västnyland fått bevittna. I dag är det bara Ekenäs, Lojo och Kyrkslätt som har ett regelrätt postkontor, där Itellas anställda står till tjänst med sitt kunnande. Både i Hangö och i Karis väckte beslutet att ersätta postkontoret med ombudspost starka protester – förgäves. I bakgrunden skymtade besvikelsen över att postens service degraderades till en betjäningspunkt i en kiosk eller matbutik. En stad utan ett postkontor har mist en vital del av serviceutbudet. Samtidigt klipps historiska band av då posttrafikens långa anor bryts.
I den andra vågskålen ligger det faktum att ombudsposten oftast har längre öppethållning, så att kunderna kan hämta sina försändelser också på kvällstid.
Mängden adresserade brev, som posten delar ut, är alltså på stadig nedgång. Till det bidrar också väsentligt att medborgarna i allt högre grad kommunicerar med myndigheterna över nätet. Skatteförvaltningen, Folkpensionsanstalten, rättsväsendet och kommunerna är exempel på myndigheter som i många ärenden kan kontaktas elektroniskt.
Enligt den rapport om postverksamhetens lönsamhet som Näringslivets forskningsanstalt Etla nyss har publicerat kommer mängden brev att fortsätta sjunka. Hälften av den miljard brev som nu postas årligen har företag och myndigheter som avsändare, vilket innebär att de inom kort ersätts av elektronisk brevväxling. År 2020 uppskattas mängden pappersbrev vara cirka 700 miljoner.
Det betyder också att antalet anställda kommer att gå ner. I dag sysselsätter postverksamheten 22 000 personer, om sju år skulle de vara 7 000 färre.
Etla pekar ut att Itellas problem är att verksamhetens stigande enhetspriser inte går att baka in i posttarifferna. Det är framförallt mängden köpta tjänster av andra aktörer i transportbranschen som försämrar lönsamheten.
Eftersom det ser ut att vara en omöjlig ekvation att göra postverksamheten lönsam har man nu börjat rikta blickarna på postlagen. Den stipulerar att brev och paket under tio kilo måste delas ut fem dagar i veckan också i sådana områden, där verksamheten inte bär sig ekonomiskt.
När strejkhotet i postbranschen avvärjdes förra veckan var det en bidragande orsak att regeringen gav signalen att postlagen kunde ses över. Det kan betyda att vi om några år kanske inte får posten hemburen alla vardagar. Eller om så ska ske måste staten komma emellan och ekonomiskt stöda postens lagstadgade uppgift.