Så enkelt är det inte
År 1999, då skottarna för första gången valde en regional lagstiftande församling, fick nationalistpartiet SNP 35 platser, nu har partiet 69 av de 129 platserna, och innehar regeringsmakten.
Partiledaren och regeringschefen Alex Salmond har lovat att skottarna får rösta om självständighet i september nästa år. I tisdags lade Salmond fram en diger vitbok som drar upp riktlinjerna för ett Skottland som återfår sin självständighet efter drygt 300 år i union med England.
Vitboken ska övertyga dem som inte stöder självständighet – 47 procent enligt den senaste mätningen, 38 procent är för – om att Skottland, med 5,3 miljoner invånare, får det bättre på egen hand än som en del av Det förenade kungadömet Storbritannien.
Vitboken är en partsinlaga, den läggs fram av en regering som har självständighet som sitt viktigaste mål. Därför ser allting så lätt ut.
Skottland skulle ta hand om 90 procent av Storbritanniens oljeintäkter, i proportion till källornas geografiska belägenhet.
Skottland har råd att sköta sig själv, med olje- och gasintäkterna medräknade är Skottlands årliga BNP per person 31 560 euro, flera tusen euro mera än genomsnittet i Storbritannien. Men utan oljan och gasen stannar skottarna under genomsnittet.
Olja och gas skulle stå för 15 procent av skatteintäkterna, men regeringen anser att Skottland klarar sig också utan dem. Då stöder sig ekonomin på de starka områdena finanssektorn, turismen och livsmedels- och dryckesindustrin.
Vitboken utgår från att Skottland håller kvar pundet, med Bank of England som centralbank, att drottningen fortfarande är statsöverhuvud, och att Skottland glider in i både Nato och EU på samma villkor som Storbritannien har i dag.
Och från stora till mindre frågor: Skottlands idrottsminister är säker på att det självständiga Skottland kan delta i OS i Brasilien år 2016. Det vore i så fall ett slag mot resten av Storbritannien, skotska idrottsmän tog 14 av de 65 brittiska medaljerna i OS i London 2012.
Utrikespolitiskt skulle det självständiga Skottland sikta på ökat samarbete med Nordiska rådet, nationalisterna påminner gärna om vikingatidens gemensamma förflutna.
Men vitboken beskriver ett idealscenario, verkligheten efter en skotsk självständighetsförklaring blir betydligt besvärligare.
I alla frågor som berör Skottland och omvärlden, inklusive Storbritannien, finns det ju två parter, och några verkliga förhandlingar kan inte inledas innan Skottland har tagit steget till statlig suveränitet. Förhandlingar handlar om att ge och få. EU, eller för den delen, Nordiska rådet, kan inte förhandla eller ingå avtal om mellanstatliga relationer med en regionregering. Och Skottland kan inte räkna med att Storbritannien ger ifrån sig sina oljeintäkter.
Alistair Darling, tidigare brittisk finansminister som nu leder kampanjen mot självständighet säger att det är ologiskt att hålla kvar pundet och den brittiska centralbanken samtidigt som länderna går skilda vägar. Alex Salmond hotar med att Skottland inte accepterar att ta hand om sin del av den brittiska statsskulden om man inte får behålla pundet.
Men det skulle de internationella finansmarknaderna inte gilla, Skottland skulle framstå som en opålitlig kreditmottagare, och en oberäknelig miljö för finansbolag.
EU accepterar inte att Skottland blir medlem på samma villkor – och med en katalog av undantag – som Storbritannien har. Kommissionsordföranden José Manuel Barroso har deklarerat att en tidigare region förhandlar om medlemskap på samma sätt som andra länder.
Och Spanien, där Katalonien antas vara följande region som siktar på självständighet, vill knappast att det bara blir ett anmälningsärende för Skottland att bli EU-medlem.
EU kan inte medge nya undantag till regeln om att varje land som uppfyller villkoren ska övergå till euron. För euroländerna är det omöjligt att acceptera att en potentiell medlem skulle kunna dra sig ur ansvaret för den gemensamma valutan.
Den saken är det bäst att EU klargör så tydligt som möjligt före den skotska folkomröstningen.