Sin egen boss
Att driva ett enmansföretag veckorna före jul innebär i många branscher att arbetsdagarna är långa och de lediga dagarna lätt räknade. Det gäller att stå i när kommersen löper och företagets tjänster och produkter har åtgång. Om en betydande del av årsinkomsten ska förtjänas in under några intensiva veckor måste företagets väl och ve ställas i första rummet. Det vet alla som sysselsätter sig själva i sitt ägandes företag.
Enmansföretagen utgör mera än hälften av alla företag i Finland, totalantalet företag är 260 000 och av dem drivs 170 000 av ägaren allena. Bakom den växande företagsamheten i landet står uttryckligen enmansföretagen, som i betydande mått har ökat i antal. 45 000 nya enmansföretag har startats de tio senaste åren medan antalet företag med anställda har hållits på ungefär samma nivå.
I vår region har utvecklingen gått i samma riktning. Novago, organisationen som har hand om företagsrådgivningen i fem västnyländska kommuner, har nyss samlat in färska uppgifter om företagen i regionen. Enligt statistiken är 77 procent småföretag och de allra flesta drivs av en ensamföretagare.
I hela landet verkar 42 procent av enmansföretagen i servicebranschen och av Novagos kunder är det mera än hälften, 54 procent, som grundar sitt företag just inom service. Handel står för 12 procent och produktion för 7,5 procent.
I strukturomvandlingens Västnyland är de arbetslösa en viktig målgrupp för företagsrådgivningen och 30 procent av Novagos kunder hör till den gruppen. För yrkesfolk, som mister jobbet när företag sanerar eller upphör, är alternativet till arbetslöshet att sysselsätta sig själv i eget företag. Elektriker, bokförare, IT-nissar och sjukvårdare utnyttjar sitt specialkunnande och nya företag växer fram.
Ett magert levebröd är det som enmansföretagaren i genomsnitt kan räkna med. En färsk undersökning som Finlands Företagare presenterade förra veckan visar att 43 procent av ensamföretagarna tjänar knappt 2 000 euro brutto i månaden. Högst 3 000 euro i månaden kommer 28 procent upp till. En månadsinkomst på 6 000 euro före skatt är realiteten för bara tre procent.
I jämförelse med löntagarna ligger det sämst förtjänande företagarsegmentet steget efter – bara 38 procent av löntagarna hade lika låga inkomster. Det som verkar kompensera den måttfulla ekonomiska vinningen är företagarfriheten och självständigheten.
Priset för att inte behöva ta order av någon är inte obetydligt. Det är nödvändigt att betjäna kunderna och hålla verksamheten i gång fortlöpande. Den som hänger upp skylten "Stängt på grund av sjukdom" på dörren tar risken att kunderna styr stegen till konkurrenten. Den insikten får merparten av ensamföretagarna att gå till jobbet också då de är sjuka.
Hela 66 procent av de drygt 2 260 företagare som deltog i Finlands Företagares undersökning sade sig ha arbetat fast de hade varit sjuka under fjolåret. Femton procent hade varit sjuka över tio dagar men trots det inte stannat hemma från jobbet.
På den här punkten råder det en hisnande skillnad mellan löntagares och företagares situation. En anställd kan stanna hemma vid sjukdomsfall – också då barn under tio år insjuknar – utan risk, men företagaren är pressad att hålla ruljangsen i gång.
I ett enmansföretag kan det till och med vara svårt att ta ens en dag ledigt i veckan, för att inte tala om familjeledigheter och semestrar. Det är tillgången på vikarie som är avgörande, vanligast är att en släkting eller en annan företagare rycker in och räddar situationen.
Majoriteten av ensamföretagarna väljer ändå att framhärda på egen hand utan att anställa någon till. Det viktigaste argumentet är att det inte finns arbete nog för en till och på andra plats kommer de höga arbetskraftskostnaderna och riskerna vid rekrytering. För att kunna sysselsätta en till måste omfattningen på verksamheten växa, men bara sju procent av ensamföretagarna anser att de kan öka sin egen arbetsinsats.
Enmansföretagen är duktiga på att nätverka. Fyra av fem idkar regelbundet samarbete med några andra företag, oftast två eller tre stycken. Det är en vinn-vinn-situation som alla aktörer drar nytta av utan att riskinsatsen stiger. Det egna företagets kunnande kompletteras av grannens specialfärdigheter till bägges nytta.