Trycket ökar

Ända sedan regeringen efter stora svårigheter blev till har det ifrågasatts om den sitter mandatperioden ut som en koalition mellan sex partier. Den har just på grund av sin bredd och brokighet haft stora svårigheter att få till stånd de beslut som är centrala med tanke på det svåra ekonomiska läget och de demografiska förändringarna.
Partierna prutade länge på att nå resultat för att i stället kunna sitta kvar i regeringen med högburet huvud utan att ha tummat på sina vallöften. I slutet av sommaren hade i alla fall den här taktiken kommit till vägs ände. Det krävdes hårda beslut med tanke på hållbarhetsgapet. Sålunda föddes också, sist och slutligen relativt smärtfritt, ett omfattande reformpaket som tog sikte på strukturella förändringar.
Det jublades över att regeringen äntligen visar handlingskraft. Sanningen är i alla falla att det som åstadkoms i slutet av augusti endast är ramar för stora förändringar. De ska få ett konkret innehåll inom november och därför är det nu som regeringens samarbetsförmåga verkligen ställs på prov.

Vänsterförbundet är en svag länk i regeringen. VF var synnerligen splittrat redan då man fattade beslut om man skulle gå med i Katainens regering. Nästan 40 procent av de som var med och bestämde röstade mot att gå med. Två riksdagsledamöter som motsatte sig tvingades genast lämna riksdagsgruppen.
Det har varit många tunga beslut att svälja under hela regeringsperioden och nu är det dags för nästa test. Partiets fullmäktige och riksdagsgrupp möts på lördag till ett högintressant möte.
Det är en märklig situation. Det finns ingen enskild konkret orsak till att VF nu skulle kliva av regeringen. Åtminstone inte ännu. Ändå spekuleras det livligt i huruvida partifullmäktige och riksdagsgruppen under veckoslutet ska rösta för ett liv i opposition under den återstående mandatperioden.

Det är främst de nedskärningar kommunerna kan tvingas till i det reformpaket som regeringen i dagarna ska ge ett tydligare innehåll som VF ställer sig ytterst kritiskt till. Speciellt inom det mer ideologiskt inriktade partifullmäktige vill man ogärna svälja beslut som går åt den uppnådda välfärden. I en enkät som Alma Medias landskapstidningar utförde sade endast åtta fullmäktigemedlemmar ja till fortsatt regeringsengagemang, men många hade ännu inte bestämt sig utan väntar på besked från regeringens förhandlingar om reformpaketet. Finansministeriet torde i morgon presentera ett förslag till hur strukturreformerna kan förverkligas.

Riksdagsgruppen är mer pragmatisk och förhåller sig avvaktande till ett beslut om regeringsmedverkan. Gruppordförande Annika Lapintie har sagt att man borde vänta och se till vårens fullmäktigemöte.
Vänsterförbundet har en tvåstegsraket att lämna regeringen med. Ifall det inte sker nu kommer nästa tillfälle senast i vår. Då torde det nämligen stå klart om regeringen i vårens budgetramsförhandlingar har hörsammat VF:s partiordförande Paavo Arhinmäkis krav från tidigare i höst att förmögenhetsskatten återinförs och kapitalskatten höjs.
Om ett avhopp är ett politiskt taktiskt knep bör det helst ske nu, allra senast i vår. Ju längre man sitter kvar, desto mindre effekt har avhoppet med tanke på nästa val. Ifall det alltså sker i hopp om extra oppositionspoäng under återstoden av mandatperioden. Riksdagsvalet är bara 17 månader fram i tiden.

För att hålla ihop regeringen är det framför allt Samlingspartiet som antagligen tvingas till eftergifter om Vänsterförbundet på allvar hotar med att träda ut ur regeringen. För Socialdemokraterna kommer VF:s krav inte att utgöra något stort problem eftersom kraven säkert utgår från en klassisk vänsterideologi. I en situation då Samlingspartiets väljarstöd enligt opinionsmätningar ser ut att gå ner är partiet knappast redo till stora eftergifter som går emot en mer borgerlig linje.
Samtidigt ökas trycket mot Saml och statsminister Jyrki Katainen säkert också av att SDP ogärna ser att VF lämnar regeringen. Det skulle lämna socialdemokraterna ensamma på vänsterfalangen i regeringen och öka den stärkta oppositionens möjligheter att gå åt SDP i regeringsställning.