Sjukhuset hotas
Ledande politiker i Raseborg tycker inte att de har hållit för låg profil när det gäller att försvara Västra Nyland sjukhus.
Både stadsstyrelsens ordförande Anders Walls, SFP, och fullmäktiges ordförande Thomas Blomqvist, SFP, försäkrar att de gör så mycket de kan. Blomqvists riksdagskollega Maarit Feldt-Ranta, SDP, säger att sjukhusfrågan hela tiden finns på hennes agenda, och att hon regelbundet träffar HNS:s vd Aki Lindén. Men hon tycker inte att hon har en sådan "lokalpolitisk roll" att hon kan diskutera ärendet offentligt.
Men det har hon väl i högsta grad, både som fullmäktigemedlem i Raseborg, och som riksdagsledamot med starkt stöd i staden.
Hennes starka politiska mandat ger henne både rätt och skyldighet att försöka förhindra att regionen förlorar en viktig del av sin offentliga service.
Beslutsfattarnas uppfattning att de gör så gott de kan delas ändå inte av den som verkligen borde få känna av det här stödet, sjukvårdsområdets direktör Marianne Gripenberg-Gahmberg. Hon brukar vanligen vara ganska försiktig i sina uttalanden, men nu säger hon både till VN och i lokalradion att hon är avundsjuk över det starka stödet som sjukhuset i Lojo får av sin stad och sin region.
Men här har det varit konstigt tyst, säger hon – utom när beslutsfattarna ondgör sig över hur dyr den specialiserade vården blir.
Var Lojo står råder däremot inget tvivel om. I våras sade fullmäktiges ordförande Joona Räsänen, SDP, att funktioner från Västra Nylands sjukhus ska flyttas till Lojo, VNS kan trappas ned till en hälsocentral.
Den avgående chefsläkaren i Lojo Ralf Backman tror inte att det finns två sjukhus med jourverksamhet i regionen i framtiden.
Och när kommunerna i regionen i torsdags samlades till stormöte om vårdreformen talade Lojostyrelsens ordförande Irene Äyräväinen (Saml.) klarspråk: VNS har ingen framtid, vården koncentreras till Lojo.
Som en hälsning till beslutsfattarna i VNS-området sade hon att resultatet blir bättre om man själv diskuterar och tar del i debatten, annars blir det någon annan som dikterar villkoren.
Sjukhusets ställning blir inte heller starkare av att nämnden för Västra Nylands sjukvårdsområde aktivt diskuterar ett gemensamt vårdområde från Hangö till Vichtis. Man vill inte tala om en sammanslagning, men däremot om ökat samarbete mellan Lojo och Ekenäs.
Samarbete och arbetsfördelning är ord som ofta används när man diskuterar den specialiserade vården i regionen. Irene Äyräväinen understryker att befolkningsunderlaget inte räcker till för två sjukhus med jour. Men kan Hangö och Raseborg ha kvar sin hvc-jour vid Västra Nylands sjukhus om sjukhusets egen jour försvinner?
I Lojo gör man ingen hemlighet av att samarbete betyder att verksamhet och resurser flyttas från Ekenäs till Lojo. Uppfattar också Raseborgspolitikerna att samarbetet bara har en riktning?
I Raseborg betonar man HNS:s viktiga roll. Det är i och för sig helt naturligt, sjukhusen upprätthålls av HNS och inte av kommunerna. Men kommunerna betalar för den vård de använder, och då har de både rätt och skyldighet att säga hur de vill ha det.
Ändå finns det inga garantier för att de får gehör i HNS:s styrande organ, det visade nedläggningen av förlossningsverksamheten i Ekenäs med önskvärd tydlighet.
Just nu är det Lojo som sätter agendan i vårddiskussionen genom att slå fast att realiteterna inte tillåter två fullskaliga joursjukhus i regionen.
Thomas Blomqvist sade i VN att samarbete på de här villkoren inte är så mycket att ha. Det kan knappast leda till någon annan slutsats än att Raseborg och de andra kommunerna i VNS-området så fort som möjligt bör göra upp ett handlingsprogram för att rädda Västra Nylands sjukhus.
Argumenten och lobbningen för en lösning med två sjukhus måste komma härifrån, Lojo har ju redan bestämt sig för att ett sjukhus räcker till, och att det ska finnas i Lojo.