Nordens Grekland?
Den färska ekonomiska prognosen från EU-kommissionen antyder att en svag tillväxt har kommit i gång.
Under den andra halvan av året växer ekonomin med 0,5 procent jämfört med motsvarande period i fjol. Men hela året visar nolltillväxt i EU och en tillbakagång på 0,4 procent i euroområdet.
Nästa år förstärks tillväxten till 1,4 procent i hela EU och 1,1 procent i euroområdet, och 2015 börjar takten närma sig 2 procent.
Ekonomikommissionären Olli Rehn menar att anpassningsåtgärderna har burit frukt och skapat en grund för återhämtningen. Men så länge arbetslösheten är smärtsamt hög får glädjechampagnen stanna kvar i kylen.
Och den långsamma tillväxten gör att allt flera ekonomiska bedömare varnar för hotande deflation. Den europeiska centralbanken svarade på hotet genom att sänka räntan till 0,25 procent.
Finland hör dessvärre till undantagen i kommissionens kartläggning. Prognosen har skruvats ned, i maj visade den en tillväxt på minimala 0,3 procent, nu tror kommissionen att Finlands ekonomi backar med 0,6 procent i år. Nästa år blir det en blygsam tillväxt på 0,6 procent.
Det placerar Finland i samma klass som Grekland, vars ekonomi också växer med 0,6 procent nästa år.
Men Grekland startar betydligt djupare, i år står landets BNP på minus 4 procent.
Finland är i en klass för sig också jämfört med våra grannländer, Sverige får en tillväxt på 2,8 procent, Estland 3,0 procent, Lettland 4,1 procent och Litauen 3,6 procent.
För ett och ett halvt år sedan stoltserade Finland med sin välskötta ekonomi, och gick mycket motsträvigt och med krav på komplicerade – och antagligen verkningslösa – säkerhetsarrangemang med på att stöda Grekland.
Nu befinner sig båda länderna i bottenskiktet av den europeiska tillväxtligan.
Finland är långt ifrån Greklands ekonomiska härdsmälta. Men låg eller obefintlig ekonomisk tillväxt i kombination med ökande skuldsättning och ett växande försörjningsgap kan leda till en situation där det krävs mycket kraftiga och smärtsamma ingrepp för att återställa balansen.
Kommissionen stannar framför allt vid sifferserien 53,6, 58,4, 61,0 och 62,5. Den beskriver hur statsskuldens andel av BNP utvecklas från 2012 till 2015. Den magiska gränsen är emu-kriteriet 60 procent, som visserligen överskrids av ett stort antal euroländer.
Den pessimistiska prognosen bekräftas av det ekonomiska nyhetsflödet. Tullstatistiken som publicerades i går visar att handelsbalansen är nästan en halv miljard på minus, importen är alltså större än exporten. En liten ljusning är att exporten till EU har ökat med sju procent, däremot minskade exporten utanför EU med nio procent. Den starka euron ger ingen draghjälp.
Och att importen av järn och stål rasade visar att den tunga industrin fortsätter att gå på sparlåga.
När bilden är så här mörk är det klart att alla ljuspunkter märks. I går meddelade Sappi att pappersbruket i Gerknäs ingår i ett investeringsprogram värt 120 miljoner euro, fabrikschefen bedömer att investeringen tryggar pappersbrukets framtid. Det är goda nyheter för hela regionen.
Google offentliggjorde i början av veckan sin 450-miljonerssatsning i Fredrikshamn, med statsministern själv närvarande. Googles serverhall räddar inte Finlands ekonomi, men att ett snabbt växande multinationellt bolag investerar här visar ändå att Finland kan vara en lockande miljö.
Statsminister Jyrki Katainen har också ett annat motiv för att visa upp sig när en god ekonomisk nyhet presenteras.
EU:s prognos innehåller ett tydligt budskap: Finland måste göra mera för att få ekonomin på fötter. Inkomstavtalet var ett steg i rätt riktning, och den färska utredningen om pensionerna kan ge en vägkarta för reformer som ska verkställas av följande regering.
Nästa etapp kommer i slutet av månaden, då regeringen ska ge innehåll åt sitt åtgärdsprogram från augusti. Regeringens beslutsförmåga stärks av varje positiv signal som kan väga upp de nedåtgående kurvorna.