Fler men brokigare

Fler men brokigare
Svenska Finlands folkting har gett ut en ny statistisk rapport om finlandssvenskarna. Den är sammanställd av professor Fjalar Finnäs. Det är värdefull läsning med både nyttig ny information och mindre nyttig, men intressant kuriosa.
Rapporten ger anledning till att igen se positivare på finlandssvenskarnas fortbestånd. Trenden är bevisligen bruten – vi blir definitivt fler efter att ha blivit färre i en så gott som obruten räcka av 70 år. Isflaket växer. 
Samtidigt som antalet finlandssvenskar har ökat och ser ut att stiga också i fortsättningen blir Svenskfinland också allt brokigare. Det innebär nya utmaningar för finlandssvenskheten.

Trots att finlandssvenskarna nu igen ökar i antal fortsätter vår andel av landets befolkning att krympa. Då den första landsomfattande sammanställningen av befolkningen med språklig uppdelning gjordes, 1880, var finlandssvenskarna ungefär lika många som i dag, men andelen av hela befolkningen utgjorde då 14,3 procent, mot 5,4 procent i dag. Om några år utgör förresten gruppen personer med främmande språk en större minoritet än de svenskspråkiga i Finland.
Finlandssvenskarna blev allt fler under decennierna ända fram till 1940-talet, då antalet var som högst – 354 000. Under de följande årtiondena, 50-, 60- och 70-talen, blev de svenskspråkiga i Finland klart färre på grund av emigrationen till framför allt Sverige. Från 70-talet framåt har en liten årlig minskning skett fram till 2007 då bottenrekordet nåddes – 289 000. Följande år bröts den nedåtgående trenden och nu växer vi lite år för år, i dag uppgår de svenskspråkigt registrerade till 291 000.
Prognosen i Folktingets rapport säger att en svag ökning sker också i fortsättningen, så att 300 000-strecket igen överskrids kring år 2030.
Det årliga antalet födda förblir minst på nuvarande nivå, men en ökning är också möjlig, rentav upp emot de stora kullarna på 1990-talet. Det här bör beaktas då skolnedläggningar i framtiden igen säkert blir aktuella.

Närmare hälften av finlandssvenskarna bor i Nyland, medan en tredjedel finns i Österbotten. Under de senaste åren har antalet finlandssvenskar utanför det traditionella Svenskfinland ökat. Det är främst till en del finska kranskommuner i södra Finland som svenskspråkiga har flyttat.
Ungefär 15 000 finlandssvenskar lever på finska orter. Som kuriosa kan nämnas att det bor finlandssvenskar i nästan alla finländska kommuner. Endast i 13 av de nuvarande 320 kommunerna finns det inte en enda svenskspråkig finländare.
Det är också anmärkningsvärt att allt färre finlandssvenskar bor i kommuner med svensk språkmajoritet. Klart under hälften av alla svenskspråkiga hör till språkmajoriteten i sin hemkommun. Utöver de åländska kommunerna finns det bara 15 kommuner där de svenskspråkiga är i majoritet.
Att omgivningen för allt fler är mer finsk än svensk påverkar givetvis finlandssvenskheten i framtiden. Det här bör vägas in då beslut om kommande kommunfusioner fattas.

Under de senaste årtiondena har antalet tvåspråkiga familjer varit relativt konstant – fyra av tio svenska män och drygt var tredje kvinna gifter sig med finskspråkiga partner. Däremot registreras barnen i dessa familjer i högre grad än tidigare som svenskspråkiga. Detta bidrar naturligtvis till att finlandssvenskarna totalt sett inte längre blir färre. Två av tre barn i blandäktenskap registreras i dag som svenskspråkiga. Det föds ungefär 20 procent fler svenskspråkiga barn än det antal som svenskspråkiga kvinnor föder.
Om modern är svensk är chansen stor att barnet registreras som svensk – 83 procent – och med en svensk pappa är chansen fifty-fifty. Modersmålet, med betoning på "moders" väger tydligen tungt.
I landet som helhet har omkring 40 procent av de svenska barnen en tvåspråkig bakgrund och i huvudstadsregionen har två av tre barn föräldrar med olika språk.

De tvåspråkiga familjerna är i en nyckelställning då vi talar om Svenskfinlands framtid. Endast med deras engagemang för det svenska i Finland kan den kritiska massan vara tillräckligt stor för att finlandssvenskheten ska behålla sin nuvarande tyngd i förhållande till majoritetens språkgrupp. De tvåspråkiga familjernas känsla för svenska språket, känsla av tillhörighet i Svenskfinland och känsla för finlandssvensk kultur bör finnas kvar och upplevas som viktig. Annars blir man lätt svensktalande finländare i stället för finlandssvensk.