Skattesmitare?

Sedan i våras har byggnadsarbetare varit tvungna att bära en synlig namnbricka med skattenummer.

Registreringen är en del av kampen mot den grå ekonomin, skattemyndigheterna vill göra det svårare att smita undan skatterna. Den nya lagen har tvingat omkring tiotusen utländska byggnadsarbetare att registrera sig, och det har ökat statens inkomster.
Yle berättade nyligen att systemet har fungerat så bra att regeringen nu har planer på att utvidga det till andra branscher. Det gäller framför allt arbetskraftsintensiva sektorer där det rör sig mycket utländsk arbetskraft, till exempel restauranger, transport- och logistikbranschen, varvsindustri och fastighetsunderhåll.
Myndigheterna gillar systemet, men det betyder inte att det är helt igenom lyckat.

Att kräva att alla som jobbar i en viss bransch ska skylta med sitt hela namn och dessutom en skattenummer är inte problemfritt. Direktör Janne Marttinen vid enheten för utredning av grå ekonomi vid skattestyrelsen säger att meningen med det väl synliga skattenumret är att vem som helst ska kunna gå in på skatteförvaltningens webbplats för att se om numret är giltigt.
Medborgarna förväntas alltså fungera som skattespioner på gräsrotsnivå.
För att granska om skattenumret är giltigt krävs det både för och efternamn och skattenummer. Det går alltså inte att få fram uppgifter om en person enbart med skattenumret. Men ska ett myndighetsregister verkligen vara så här öppet och tillgängligt, och användas för att kolla upp andra människors handel och vandel? Och hur ska den som granskar ett skattenummer hantera sitt fynd ifall det visar sig att numret är ogiltigt? Kan man bli skyldig att vittna i en rättsprocess om man slår larm? Det behöver i så fall inte kännas särskilt tilltalande med tanke på kopplingarna mellan organiserad brottslighet och grå ekonomi.
Nu lägger man dessutom fokus på de anställda. Men vilket är arbetsgivarens, entreprenörens, ansvar? Grå ekonomi där man smiter från skatterna kräver två parter, den som betalar och den som får betalt.

Att kräva namnbrickor och skattenummer på byggarbetsplatser är ändå mindre problematiskt än de nya planerna på att också serveringspersonal ska skylta med för- och efternamn.
Både restaurangorganisationen Mara och servicefacket Pam stöder idén med skattenummer, men de vill inte att numret ska bäras synligt. Ett kort som man kan visa upp för en skatteinspektör är tillräckligt, anser de.
Men Janne Marttinen vid skattestyrelsen håller inte med. Han säger att systemet förutsätter ärlig och öppen synlighet, id-kortet med namn och skattenummer ska vara synligt, annars urvattnas hela idén.

Marttinen verkar inte ha tänkt sig hur namnbrickorna fungerar i den anställdes perspektiv. Förhoppningsvis gör någon annan den bedömningen innan förslaget blir lag.
För det finns ju stora skillnader mellan restauranger och byggnadsarbetsplatser.
Framför allt på krogar och nattklubbar som håller öppet sent är det inte ovanligt att personalen utsätts för våld eller hot om våld, eller ovälkomna inviter.

Det borde vara självklart för alla utom möjligen för en väldigt nitisk skatteinspektör att de som jobbar i den här branschen har ett särskilt behov av att skydda sin identitet. Det handlar om ren säkerhet, och har inget att göra med "ärlig och öppen synlighet."
Restauranganställda är inte skyldiga att identifiera sig för alla kroggäster, och de kan inte heller tvingas till det.
Det räcker utmärkt väl att de kan visa att de och deras arbetsgivare gör rätt för sig när en behörig myndighet kommer på inspektion.

Visst har skattemyndigheter knappt om resurser, så att man kanske inte kan göra så många razzior man vill. Men resursknapphet får inte leda till att första bästa berusade kroggäst får fullmakt att uppträda som skatteinspektör med rätt att veta vad den söta servitrisen heter.
Servicepersonalen har rätt till och behov av personlig integritet och privatliv, det faktum att branschen är drabbad av grå ekonomi och skattefusk kan inte innebära att den rättigheten sätts ur spel.