Bättre, och sämre

Så sammanfattar Finlands banks chefdirektör Erkki Liikanen det ekonomiska läget. Liikanen uttalade sig på tisdagen, då Finlands bank, Löntagarnas forskningsinstitut och Danske bank presenterade sina konjunkturprognoser.
Liikanens beskrivning är mera träffande än han kanske tänkte sig. Signalerna är motstridiga just nu, trender och prognoser pekar åt ett håll, men de ekonomiska dagsnyheterna talar ett helt annat språk. Det långa och det korta perspektivet ger olika bilder.

De tre prognosinstituten var samstämmiga: bottnen i den mer än tre år långa skuld- och finanskrisen i Europa är nådd, och nästa år tar tillväxten fart. Tillväxttakten varierar mellan 0,9 (FB) och 2,1 procent (löntagarna) för 2014.
Optimismen bygger på att ekonomin långsamt börjar växa i euroområdet, och det ger mera fart åt den finländska exporten.
Samtidigt har spekulationerna om en upplösning av euron upphört, och några av krisländerna visar stabilare siffror. Men i Grekland strejkar de offentligt anställda, samtidigt som det börjar stå allt klarare att landet kommer att behöva ännu ett stödpaket, när väl det tyska förbundsdagsvalet är avklarat.

Den försiktiga optimismen när det gäller Finlands ekonomi bygger också på att regeringen kunde enas om åtgärderna för att minska det strukturella underskottet i ekonomin, samtidigt som arbetsmarknadsorganisationerna skrev under ett långt löneavtal med minimala förhöjningar.
Också här finns det utrymme för reservationer, EU:s finanskommissionär Olli Rehn påpekade för ett par dagar sedan att strukturpaketet nog är bra, men att det också gäller att verkställa det, så fort som möjligt. Och arbetsmarknadsparterna lät efter den första euforin oenigheten om vad förhöjningen på 20 euro i månaden egentligen innebär eskalera till ett gräl som hotade hela avtalet.
Tvisten löstes i går, men det tycks vara svårt för arbetsmarknadsförhandlarna att skriva ett entydigt avtal där båda parterna verkligen är överens om innehållet.

Att lågkonjunkturen har planat ut är inget som märks från den ena dagen till den andra.
Här är det bara att välja bland de dåliga nyheterna. Bara i går meddelade Metso att man säger upp 600 anställda, butikskedjan Tiimari gick i konkurs och Aller Media sparkar nästa 30 anställda. Tidigare i veckan fick över hundra gå från verkstadsföretaget Sandvik i Tammerfors.
Antalet industriarbetsplatser minskar snabbt, före finanskrisen sysselsatte industrin över 400 000 anställda, nu är antalet nere i 363 000, 5 000 färre än för ett år sedan.
Och för tio år sedan hade industriföretagen mer än 100 000 flera anställda än i dag.
I det perspektivet värmer det inte särskilt mycket att gruvindustrin har gett upphov till cirka 3 000 nya jobb, och att program- och dataspelutvecklingen står för ett par tusen nya jobb var.

Nedkörningen av varvsindustrin rullade vidare då det Korea-ägda industrikonglomeratet STX lade ned varvet i Raumo och beslöt att koncentrera verksamheten till Åbo.
Där är sysselsättningen tack vare ett par tyska beställningar tryggad i ungefär ett år.
En av de få goda nyheterna levererades av biltillverkaren Valmet Automotive i Nystad, som tror att tillverkningen av Mercedesbilar ger full sysselsättning de närmaste åren.
Men knappt hade den nyheten sjunkit in så meddelade samma Automotive att man gör sig av med ett sextiotal anställda inom planeringen.

Varvsnyheten och beskeden från biltillverkaren ger en ögonblicksbild av den finländska industrin år 2013.
Besluten fattas utanför landets gränser, och då är utländska dotterbolag lämpliga nedläggningsobjekt när ekonomin krisar. Så gjorde också Nokia under sin krafts dagar.
Och är man en legotillverkare utan ansvar för att utveckla produkten behövs det inte så många planerare och innovatörer.