Väntat besked från Raseborg

Att Raseborgs ekonomi är svag är ingen nyhet. Stadens fäder har fullt upp med att få fason på budgetsiffrorna och det galopperande kumulativa underskottet i schack. Utmaningarna blir inte mindre av att regeringen som en del av sitt paket med strukturella förändringar för att spara miljarder har lagt en ansenlig del av detta beting på kommunerna. Också av den biten måste Raseborg ta sin beskärda del – rent matematiskt 5,6 miljoner euro.
I den här situationen är det föga överraskande att staden nu meddelar att man inleder samarbetsförhandlingar med personalen för att nästa år kunna minska personalen motsvarande 50 årsverken. Det ger besparingar på ca 2,5 miljoner euro. Och följande år ska ytterligare 50 årsverken bort.

Det finns inga enkla knep. Det finns inte heller sparåtgärder som alla kan omfatta. Därför är det inte mer än väntat att gårdagens nyhet om samarbetsförhandlingar väcker upprörda kommentarer och känslor.
På intäktssidan har redan skattekortet använts. I budgetramarna som ligger som grund för nästa års budget har stadsstyrelsen nyligen godkänt en höjning av kommunalskatten. Skatteprocenten höjs sannolikt till 22 procent nästa år. Det är redan tangerat rekord bland de finländska kommunerna. Medeltalet ligger i dag på 19,4.
I ramarna utgår man från att statsandelarna ger de intäkter som kommunförbundets uppgifter gör gällande i detta skede. Där kan komma förändringar som inte nödvändigtvis är till Raseborgs fördel.

För att få ekonomin i balans krävs åtgärder på kostnadssidan. En kostnadsjakt har pågått redan länge, men från och med nästa år tillkommer en ny möjlighet.
Då Raseborg blev till fick alla kommunanställda i gamla Pojo, Karis och Ekenäs ett lagenligt anställningsskydd på fem år. Den tiden går nu ut och det står härefter kommunen fritt att minska på personalen även på annat än naturlig väg. Tidigare har man endast – om det varit praktiskt möjligt – kunnat låta bli att ersätta personer som slutat på frivillig väg eller gått i pension.

Årligen avgår eller pensioneras över 100 personer av kommunens anställda. I fjol avgick av olika orsaker 88 personer, medan drygt 40 gick i pension. Det antyder att det nödvändigtvis inte behöver bli så många som man tvingas säga upp för att nå sparmålet på 50 årsverken (innebär drygt 60 anställda) per år de två närmaste åren. Det avgörs givetvis av om de som pensioneras eller annars avgår har tjänster som måste fyllas eller inte.
Man måste också ställa nedskärningsmålet i relation till hela personalmängden. Vid årsskiftet fanns totalt 2 025 personer anställda i huvudtjänst i kommunen. Av de här var drygt 1 600 på ordinarie kontrakt.
Bildningen sysselsätter flest, cirka 850, medan ungefär 700 är anställda inom grundtryggheten. Inom allmän och koncernförvaltning uppgår personalen till 330 personer. Utöver dessa finns endast mindre sektorer.
Var tionde anställd har fyllt 60 år och mer än var fjärde är över 55 år.
Kvinnorna är i stor majoritet i Raseborg, 83 procent av personalen.

En stor del av kommunernas kostnader hänförs till vården och bildningen. Därmed finns också de största personalkostnaderna där. I och med det är det sannolikt också där som åtminstone en del av personalminskningarna kan göras.
I stadens åtgärdsprogram sägs också att det bör ske en anpassning till minskat elevunderlag och anpassningar av vårdstrukturerna.
Stadsdirektör Mårten Johansson säger i en intervju i dagens VN att det exempelvis finns möjligheter att minska antalet bäddplatser inom äldrevården. 
Institutionsvård kräver mycket resurser, men ifall äldre kan stanna längre hemma krävs ändå en viss vård i hemmet och för det behövs fortsättningsvis personal. Men också byråkratin kunde enligt Johansson minskas och den vägen fås kostnadsinbesparingar. Det protesterar knappast många emot.
I livets tidiga skede finns också pengar att spara. Johansson spekulerar i möjligheterna att exempelvis ordna halvdagsvård för dagisbarn i samma utrymmen för förmiddags- och eftermiddagsvård.
Kostnader kan sällan skäras om inte produktionssättet ändras. Johansson talar om att se över arbetssätten. Om det lyckas kan staden åtminstone i vissa fall spara pengar utan att servicen försämras. En rejäl utmaning, men värd att jobba på.