Olli Rehn söker läge

Olli Rehns mandat som ekonomikommissionär och vice ordförande för EU-kommissionen går ut sommaren 2014, efter parlamentsvalet i maj.

Det har spekulerats en del kring hans framtidsplaner, han nämndes bland annat bland de tänkbara ordförandekandidaterna i Centern, vilket kunde ha varit ett steg på vägen mot statsministerskapet. Han förekom också i spekulationerna kring Centerns presidentkandidat.
Men inrikespolitiken har inte intresserat honom, åtminstone inte så länge han sitter på den nästtyngsta posten i kommissionen.

I en intervju i lördagens Helsingin Sanomat avslöjade Olli Rehn sina ambitioner.
Han vill fortfarande arbeta inom EU, men med ett tydligare politiskt mandat. Han siktar på att bli den liberala gruppens (Alde) huvudkandidat i parlamentsvalet, det skulle öppna dörren till de tyngsta posterna i unionen. Det handlar om fem uppdrag: ordförande för EU-kommissionen (nu José Manuel Barroso), ordförande för Europarådet (Herman van Rompuy), hög representant för utrikesfrågor (Catherine Ashton), talman för Europaparlamentet (Martin Shulz) och ordförande för eurogruppen (Jeroen Dijsselbloem).
Posterna fördelas mellan grupperna, och där har huvudkandidaterna en stark ställning.
Alde är den tredje största parlamentsgruppen, efter högergruppen EPP och socialistgruppen S&D.

Rehns meddelande satte fart på de politiska kannstöperierna i Finland. Visserligen är det många "om" på vägen, Rehn måste bli huvudkandidat, han måste bli vald i Finland, och Alde måste behålla sin politiska tyngd i parlamentet, men hans kandidatur innebär ändå att det kommer in ett nytt element i det taktiska spelet.
Man kan utgå från att Centern inte tvekar att ställa upp Olli Rehn som kandidat, i själva verket har hans meddelande redan fått den gamle stridshästen Paavo Väyrynen att överväga att också kandidera, trots att han tappade intresset när Timo Soini inte ställer upp.
För Centern är det en vinn-vinn-situation, som ytterligare accentuerar partiets galluppopularitet – om den ännu håller i sig i vår.
Olli Rehns bakgrund som vice ordförande i kommissionen skulle säkert göra honom till ett tungt alternativ också för dem som inte primärt stöder Centern i andra val.
Mindre tilltalande är hans kandidatur förstås för de av Centerns nuvarande parlamentariker som siktar på omval.

Rehn gjorde ett taktiskt skickligt drag genom att koppla ihop sin kandidatur med positionen som Aldes huvudkandidat. Det ger honom en starkare europeisk profilering än de kandidater som går från finländsk inrikespolitik till EU-sfären.
Men här finns också en parallell till Samlingspartiets Alexander Stubb, som från en karriär som EU-tjänsteman ställde upp i parlamentsvalet med stor framgång, och sedan handplockades till utrikesminister av Jyrki Katainen.
I det avseendet har Rehns utspel många riktningar. Det ger honom möjligheter att fortsätta arbeta på toppnivå i EU, men det öppnar också för en ministerpost ifall Centern finns med i nästa regering.
Och om en av huvudarkitekterna bakom EU:s linje i finanskrisen ställer upp i parlamentsvalet får väljarna möjlighet att sätta betyg på krishanteringen.

Om Rehns kandidatur är goda nyheter för Centern är reaktionerna i Samlingspartiet mera blandade. Samlingspartiet får utse Finlands nästa kommissionär, och två namn som hela tiden finns med i spekulationerna är Alexander Stubb och Jyrki Katainen.
Båda kan göra anspråk på en tung post, men om Olli Rehn på Aldes mandat placeras på någon av de mest inflytelserika EU-posterna är det ganska osannolikt att också den finländska kommissionären skulle få en hög rankning i hierarkin.
Men är Katainen eller Stubb intresserade av att syssla till exempel med skatter, tullar och statistik, eller regionala ärenden?

Finlands regering har oberoende av sammansättning brukat stöda den finländska kandidaten till topposter i EU. Men det blir knepigt att göra det om Olli Rehns kandidatur blockerar statsministerns egna karriäralternativ.