Lätta på gasen

Det här är den tid på året då vi har extra många nybörjare i trafiken.
Skolstarten ger alltid en ny kull fotgängare och cyklister, som för första gången på egen hand tar sig fram längs vägarna och över gatorna. För det mesta sker det enligt de regler de lärt sig, men inte alltid. Det finns så mycket annat intressant i barnens omgivning som pockar på uppmärksamhet – nya vänner, nya rutiner, nya omgivningar.

De små kan reagera på rörelserna i trafiken på ett annat sätt än vuxna. Hastighet och avstånd kan vara svåra att uppskatta. Perspektivet är ett annat för den som är knappt metern lång.
Det här är en sak man lätt glömmer bakom bilratten. Dessutom syns barnen sämre än vuxna, till exempel bakom häckar, bilar och andra sikthinder.

Det tragiska är att barnen kan hamna i livsfarliga situationer också då de uttryckligen följer alla regler som de vuxna lärt dem.
Övergångsställena, eller skyddsvägarna som de även kallas i Finland, hör till de värsta fällorna. En utredning över de ungas trafiksäkerhet i Helsingfors som publicerades år 2011 visar att nio av tio olyckor där barnen är involverade som fotgängare sker när barnen korsar en gata, samt att ungefär hälften av de här olyckorna sker på övergångsställen.
Åren 2000–2009 skadades 882 under 18-åringar i trafiken i Helsingfors, medan 6 omkom. Flera av olyckorna skedde då barnet plötsligt sprang över gatan eller gick mot rött ljus, men många berodde också på trafikbrott från bilistens sida.

Generellt sett finns det en orsak för bilförarna att ta sig i kragen. I en undersökning som centralorganisationen Trafikskyddet lät göra i de största finländska städerna i våras körde en eller flera bilar mot rött ljus i snitt var femte gång då ljusen växlade.

Ur fotgängarperspektiv kan man säga att trafiken i Västnyland är hackig.
Det finns bilförare som tar största hänsyn även till den lättare trafiken och som till exempel saktar in i tid inför övergångsställena.
Men här rör sig också bilar som kan liknas vid plåttorpeder farliga för allt levande som kan komma i deras väg.

Det finns tyvärr övergångsställen där fotgängare gör bäst i att inte testa sina rättigheter till förtur, eftersom det kan bli det sista de gör överhuvudtaget. I vissa korsningar verkar cyklarna och fotgängarna spela en underordnad roll. Bilförarna tar sig genom först, med undantag för de mest hänsynsfulla.

Nio av tio rektorer för lågstadieskolorna är oroliga för elevernas säkerhet längs skolvägen. Det visar den enkät som skadeförsäkringsbolaget If låtit göra och som 511 rektorer svarade på.
Rektorerna är rädda för att barnen inte är observanta nog för allt som sker i deras omgivning, men många ser också en fara i det tillfälliga trafikkaos som kan uppstå utanför skolan då många föräldrar väljer att skjutsa sina barn ända fram.

Backande och sicksackande personbilar bland skolbussar, taxibilar och springande och cyklande barn är ingen bra kombination.
Morgon- och eftermiddagsrusningen kring skolorna kunde säkert lättas ifall fler valde att lämna bilden ett stycke bort och gående leda barnen den sista biten.

Många skolor rekommenderar att barnen i första och andra klass inte ska cykla till skolan. Det är ett gott råd som föräldrarna borde se till att barnen följer. Barnen blir inte trafikmogna med en gång, utan lär sig en bit i taget.
De unga rör sig förstås i trafiken också på fritiden. Ett gott råd till fordonsförarna kunde därför vara att visa extra hänsyn till medtrafikanterna i största allmänhet och inte endast utanför skolorna nu under terminsbörjan.

Det behövs en större ödmjukhet gentemot den lätta trafiken, som vi alla utgör en del av ibland. Det handlar inte endast om barnen, men vi kan ta skolstarten som en lämplig påminnelse om vikten av att iaktta andra som rör sig på vägarna och kunna lätta på gasen vid behov.