Centralt avtal i centrum

I dag avslutar Finansministeriet sitt interna budgetmöte på statsrådets representationsherrgård, Königstedt i Vanda. Det är det första i en rad viktiga ekonomiska möten den här månaden.  Nästa vecka samlas de övriga ministerierna till sina respektive budgetmöten med Finansministeriet. Och 28-29 augusti slås innehållet i budgetpropositionen fast av hela regeringen.
I Vanda ska ett så kallat Heureka-forum hållas två dagar före regeringens budgetförhandlingar. Det hålls på statsminister Jyrki Katainens initiativ, där deltar ordförandena för samtliga riksdagspartier och alla arbetsmarknadsledare. Drömmen är att få någonting liknande till stånd som Kalevi Sorsa lyckades med 1977 i Korpilampi. Då skapades en Korpilampianda och via den en konsensus kring den ekonomiska linje som krävdes för att lyfta landet.

Vi står nu inför några ödesveckor. Det som sker före slutet av månaden är av stor betydelse för Finlands ekonomiska framtid. I det sammanhanget är nästa års budget inte avgörande, viktigare är vad som händer på arbetsmarknaden. Många avtal går ut i höst och resultatet i arbetsmarknadsförhandlingarna är av extremt stor betydelse just nu.
Arbetsmarknadsparterna försökte redan i våras åstadkomma en omfattande löneuppgörelse, men den gick i stöpet. Speciellt arbetstagarsidan och regeringen uttryckte stor besvikelse över misslyckandet.
Från arbetsgivarhåll var inställningen till en central uppgörelse negativ, så man använde från deras sida inte ens ordet helhetsuppgörelse.

Det går inte att förneka att också för företagen skulle en central, moderat uppgörelse vara bra. Ett omfattande avtal skulle ge arbetsgivarsidan möjligheter att planera framåt utan en del osäkerhetsfaktorer.
Näringslivets förbund EK har också sakta men säkert bytt position och beslutet från i vintras om att en central uppgörelse inte kan komma på fråga har mjukats upp rejält. Den ena efter den andra i EK-toppen har signalerat att det trots allt finns intresse för en helhetslösning.
EK:s styrelseordförande Ilpo Kokkila har meddelat att han vill hålla alla alternativ öppna och under veckoslutet gjorde också EK:s vd Jyri Häkämies klart i en intervju i Helsingin Sanomat att han inte säger nej till ett centralt löneavtal.
Då till och med den största motståndaren till ett inkomstpolitiskt helhetsavtal, teknologiindustrins andra man Risto Alanko undviker att tala illa om en sådan lösning förefaller det finnas chanser.

Men det brådskar verkligen. Parterna har visserligen träffats under sommaren, men ingen långt gående beredning har inletts.
Om arbetsmarknadsparterna inte inom knappt tre veckor har lyckats hitta en gemensam syn finns ingenting som talar för att det ska lyckas. Det sker inte på Heureka och två dagar senare samlas regeringen till budgetförhandlingar då eventuella skattejusteringar som bränsle för något slags centralt avtal måste slås fast. De kan endast i nödfall lämnas öppna.

Också omfattningen av regeringens bidrag till uppgörelsen måste kunna läggas fram så att arbetsmarknadsparterna vet vad de kan räkna med.
Läget var svårt i våras då ett beslut om en omfattande arbetsmarknadsuppgörelse skulle fattas och den besvikelse som speciellt regeringen uttryckte efter att det hade misslyckats var stor. Därför borde insatserna nu vara maximala från regeringens sida för att bädda för att det trots allt kunde bli en moderat helhetslösning med relativt långa avtal.
Läget är nu inte ett dugg lättare än i våras – ekonomiskt sett – och om vi går mot en höst med oro på arbetsmarknaden och strejker i sikte är det sannolikt att vi bara går mot sämre tider. En strejkhöst gynnar ingen – inte de strejkande, inte arbetsgivarna och inte Finlands ekonomi.

Även om det skulle gå så lyckligt att ett omfattande arbetsmarknadsavtal kan slutas så kan inte regeringen ändå andas ut. Fortsättningsvis är det på sikt ännu viktigare att få till stånd nödvändiga strukturella reformer. Bland annat måste arbetskarriärerna förlängas och så finns det som bekant några stora kända reformer på hälft.
Finansminister Jutta Urpilainen lovade i går, i samband med Finansministeriets budgetmöte, att regeringen fattar beslut om reformer som kan betraktas som strukturella under det här året. Det återstår att se.