Katainen pressad

Regeringen har det inte lätt. Det är fortsättningsvis oerhört tungt i den finländska ekonomin. Nedförsbacken som började 2008 har bara fortsatt. Skuldsättningen ökar, arbetslösheten stiger och de ekonomiska mål som stakades upp i regeringsprogrammet verkar bli bara avlägsnare ju längre mandatperioden framskrider. Till och med de två stora reformerna ser regeringen ut att gå bet på, åtminstone går det väldigt trögt. Ifall blicken riktas utanför Finland så sticker EU:s ekonomiska kris i ögonen. Också den tär på regeringen – och på landets ekonomi.

Som om statsminister Jyrki Katainen inte skulle ha nog av alla dessa problem så ser också hans egen framtid ut att vara i stöpsleven. Redan i maj uttalade sig Samlingspartiets hedersordförande Ilkka Suominen i partiorganet Nykypäivä på ett sätt som har tolkats som en uppmaning åt Katainen att överväga att lämna partiordförandeskapet.
För två veckor sedan gick Suomen Kuvalehti ut och berättade att Katainen står i beråd att lämna politiken och att han redan före hösten ska diskutera med sin inre politiska krets om byte på partiordförande- och statsministerposten.
Trots att Katainen mycket kraftigt omedelbart dementerade detta och kallade allting för en enda stor lögn så har inte ryktet i och med det dött. Det lever kvar, oberoende av vad Katainen nu har sagt. Han har ju inte meddelat att han strävar efter att bli omvald som partiordförande nästa år och därmed bli Samlingspartiets statsministerkandidat i nästa riksdagsval.

Ryktet gör gällande att Katainen siktar på en kommissionärspost i EU-kommissionen om ett år. Tidtabellsmässigt skulle det fungera väl eftersom Samlingspartiet har partikongress i början av maj, kort efter EU-valet , varefter den nya kommissionen börjar formas.
Det är fråga om ett gyllene läge för Katainen – om han är intresserad. Principen är att landets största parti bestämmer vem som blir EU-kommissionär från Finland. Vilket parti som är störst 2019, då följande kommissionär ska utses vet ingen. I viket fall som helst har Katainen själv aldrig en lika stor möjlighet att välja som nu.
Statsminister Jyrki Katainen är i en svår sits. Om han väljer kommissionen ses han som en fanflykting och agerandet skulle rimma illa med hans mantra om ansvarstagande. Hans manöver skulle också ge partiet och regeringen negativa effekter. Redan det att statsministern måste meddela om sitt kommissionärsintresse i god tid skulle göra honom till en lam anka i månader och försvåra regeringsarbetet radikalt.

Samlingspartiets väljarstöd förefaller redan vara i kraftig motvind, regeringens stora problem och tafatthet gör inte saken enklare. Också inom de egna leden vacklar nu också det tidigare så solida stödet för ordföranden. Enligt en enkät som Yles A-studio offentliggjorde för några dagar sedan vill var fjärde partifullmäktigemedlem att Katainen lämnar partiordförandeskapet senast vid partikongressen nästa år.
Situationen är fullständigt ny för Katainen, som nästa år har tio år fullt som partiledare. Katainen överöstes tidigare av idel positiva omdömen. Hösten 2008 valdes han av Financial Times till Europas bästa finansminister.
Han vann som partiordförande val efter val fram till riksdagsvalet 2011 och även i presidentvalet 2012 blev Samlingspartiets kandidat etta. Samlingspartiet var största parti i opinionsmätningarna i fem års tid.
Nu har vinden vänt. Både för partiordförande, hans parti och samtidigt för statsministern och hans regering.

Skulle inte Samlingspartiet ha tvingats vänta så länge på chansen att få leda en regering så skulle den "omöjliga" koalitionen med sex partier över hela färgskalan knappast ha sett dagens ljus. Nu ville Saml och Jyrki Katainen så fruktansvärt gärna ta hand om statsministerskapet då partiet äntligen var största parti och gavs chansen att bilda regering första gången sedan 1987.
I kombination med de svåra ekonomiska tiderna blev priset högt. Regeringen får sällsynt dåligt betyg av folket och det är helt väntat, så lite som den har fått till stånd i de verkligt avgörande frågorna. Regeringens bredd krymper handlingsförmågan. Statsministern får bära hundhuvudet
Orkar han med det eller tar han vara på chansen att byta arbetsmiljö?