Val inför valet

Det har hittills alltid gått vägen för SFP i Europaparlamentsvalen. Partiet har under Finlands hela tid som EU-medlem haft en representant i parlamentet. Fast det har varje gång suttit hårt åt och det har inte blivit lättare då Finlands kvot har minskat från ursprungliga 16 via 14 till nuvarande 13 mandat.
Svårt blir det också i nästa val, om tio månader. Förberedelserna kan anses ha kommit i gång. En del kandidater är redan i praktiken klara och partierna funderar över sina valstrategier. I dessa ingår för några partier också frågan om man ska bilda ett valförbund eller köra med en egen lista.
SFP har prövat bägge alternativ med god framgång. Just nu förs diskussioner med Centern som partiet ingick valförbund med också i EU-valet 1999.

Situationen inför nästa års val är annorlunda än tidigare eftersom EU-frågor redan en längre tid har engagerat, upprört och rört om i finländsk och europeisk politik. Det kan innebära att intresset för EU-valet den här gången är betydligt större än tidigare.
EU-valet är ju det val som har lockat klart minst väljare av alla politiska val i Finland, såväl som i de flesta andra EU-länder. Valdeltagande på 30-40 procent har varit helt normala. Det har gynnat SFP som har en trogen väljarkår som varje gång insett att det krävs en total mobilisering för att få in en SFP-kandidat. SFP:s andel av rösterna i EU-val har alltid varit klart högre än i riksdagsval.
SFP har också genom åren haft parlamentariker som lyckats väl, nått goda positioner inom parlamentet och fått objektivt beröm för sina insatser och sin aktivitet i Bryssel och Strasbourg. Det har givetvis också gynnat SFP i valen då partiet kunnat peka på goda resultat.


Då röstningsaktiviteten den här gången sannolikt stiger ökar kravet på SFP att göra ett mycket bra val för att behålla platsen i Europaparlamentet. Därmed funderar partiets strateger nu på vilken taktik som ger bäst resultat – valförbund eller egen lista? Ett beslut fattas för Centerns del av partistyrelsen nästa månad.
Genom att ingå valförbund ges inga garantier för framgång. Centern har medvind just nu och kan mycket väl bli det största partiet i EU-valet. För SFP gäller det som den mindre parten i ett valförbund att dels nöja sig med betydligt färre kandidater och framförallt få väljarna att koncentrera rösterna på en kandidat så att han eller hon får fler röster än de flesta Centerkandidaterna. Om valförbundet skulle ge fyra platser får SFP:s röstmagnet inte ha fler än tre C-kandidater framför sig.
Centern verkar förhålla sig relativt svalt till ett valförbund. Eftersom partiet går framåt i opinionsmätning efter opinionsmätning litar man på sin egen förmåga och ser ett valförbund mer som en risk för att få ett mandat mindre ifall SFP lyckas väl i röstkoncentrationen.

Det här är det rent valtaktiska resonemanget. Ur SFP-väljarnas synpunkt känns inte ett valförbund nödvändigtvis så lockande och kanske rentav ologiskt. Centern befinner sig i opposition och har under den här valperioden marknadsfört en EU-syn som på vissa punkter avviker markant från regeringens och SFP:s. Med en Paavo Väyrynen bland kandidaterna blir skillnaden speciellt tydlig.
I fall SFP inte får in en kandidat har SFP-rösterna gått förlorade och i stället gynnat Centern och kanske just Väyrynen.
Osäkerheten i hur det går mellan kandidaterna i valförbundet kan locka väljarna till urnorna, men även skrämma bort dem.

I det förra valet bidrog säkert satsningen på en egen lista och det jämnstarka SFP-kandidatfältet till den lyckade mobiliseringen. Det fanns ingen klart lysande stjärna, i stället fanns det många kandidater som hade chans att knipa flest röster. Topptrion (Carl Haglund, Nils Torvalds, Björn Månsson) stannade inom 3 500 röster.
Redan nu har bland andra Nils Torvalds och Christina Gestrin sagt sig vara redo för kandidatur.  I ett valförbund kan de båda två knappast nomineras eftersom de skulle sprida rösterna för mycket. Om det inte finns en självskriven stjärna och huvudkandidat förefaller ett valförbund rent taktiskt oklokt.
En egen lista är den bästa och den ärligaste lösningen inför SFP:s väljare och samtidigt den lösning som antagligen mobiliserar bäst.