Centralisering utan slut

Det stålbad som Raseborg ska genomlida för att få ekonomin i balans drabbar alla – invånare och sektorer. Den här veckan har kulturnämnden försökt hitta en lösning på hur uppnå det totala sparkravet på 200 000 euro som finns för år 2014 och 2015.
Summan är i det stora sparpaketet inte stor, men för den här sektorn innebär det radikala nedskärningar. Till skillnad från exempelvis den tunga vårdsektorn är nettokostnaderna för kultursektorn dessutom redan nu på en låg nivå i jämförelse med medeltalet i landet och speciellt i Nyland. I Nyland kultursatsar kommunerna i snitt en tredjedel mer per invånare än i Raseborg. Kostnaderna för biblioteken är 20 procent lägre i Raseborg. Trots detta ska det skäras på ett kännbart sätt.

I beredningen inför kulturnämndens möte konstaterades entydigt att det krävs både personalminskning och nedläggning av verksamhet på vissa ställen. Eftersom den enskilt största verksamheten inom kulturnämnden är biblioteksväsendet så är det klart att blickarna riktas mot bibborna och speciellt filialerna i Bromarv, Svartå och Tenala – de enda som längre finns kvar.
Nämnden reagerade på detta och vill nu ha en ny beredning där kultursektorn granskas som en helhet och att sparmöjligheter söks också på annat håll än genom att gå åt biblioteken.
Om de återstående filialerna stängs är biblioteksnätet mycket grovmaskigt och även skolnätet har glesnat de senaste åren. Skolorna i Sannäs, Box, Skåldö och Prästkulla  har försvunnit och blickarna riktas nu mot Pojo och framförallt de finska skolor som finns inom ett relativt litet område.

Det är bra att kulturnämnden nu kräver en grundlig genomgång.  Förhoppningsvis kommer också bildningsnämnden att före beslut grundligt utreda följderna av eventuella skolstängningar.
Bibliotek är viktiga med tanke på demokrati och folkbildning. De utgör också naturliga samlingsplatser och informationspunkter på landsbygden. Även skolor har på landsbygden en vidare betydelse än endast läroinrättningar.
Då centraliseringens lov sjunges måste man ibland stanna upp och se sig omkring vilka följderna egentligen blir då servicen alltmer koncentreras till tätorten eller tätorterna.
Hittills har exempelvis Raseborgsfusionen inte gett någon förbättrad ekonomi. Servicen försämras dessutom – för många lite och för en del mer. Givetvis får det folk att fråga sig vad sammanslagningar och centralisering egentligen tjänar till.
En väsentlig del av centralisering inbegriper också utarmning. Då servicen koncentreras till en eller några platser i en kommun innebär det samtidigt att service indras på andra håll i kommunen. Befolkning kan inte med våld koncentreras till en viss punkt, men det sker efter hand ifall servicen försämras så pass mycket att man inte längre vill stanna kvar på den plats man tidigare har bott.

Totalekonomiska konsekvenser är viktiga att beakta då beslut om nedläggningar av servicepunkter, skolor eller bibliotek ska fattas. Om servicen försämras i ett hörn av kommunen så sjunker dess attraktionskraft för potentiella inflyttare.
Också landsbygden är ett trumfkort som Raseborg måste värna om i jakten på nya nöjda kommuninvånare och goda skattebetalare. Det sägs också i Raseborgs färska strategi att staden ska ha livfulla och fungerande byar. För det krävs i alla fall invånare och service på rimligt avstånd för dem.
Ifall byskolan eller bibban inte finns kvar kan det vara ett avgörande argument för att inflyttarna inte heller bosätter sig i kommunen.

Vad händer förresten då kommunerna fortsätter växa – fusioneras – enligt den sittande regeringens önskemål? Kommer vi inom en rimlig framtid att befinna oss i en situation då dagens centralorter står i tur att drabbas?
Var går gränserna?  Står Pojo snart helt utan skolor? Och vad händer med Hangö, Karis och Ekenäs om vi snart har bara en stor västnyländsk förvaltningsenhet?
När är det nog, när har vi nått optimal centraliseringsnivå? Och hur stor är den minoritet som då har fått det sämre?