Nätneutralt
Kommunikationsministeriet sjösatte i april ett omfattande lagpaket som sammanför hela lagstiftningen som reglerar principerna för informationssamhället.
Hit hör bland annat lagarna som berör telemarknadsföring, tv- och radioverksamhet och serviceutbudet på nätet.
Målet är att erbjuda medborgarna högklassig och trygg it-service till ett rimligt pris, att främja konkurrensen mellan aktörerna och förbättra förutsättningarna för utveckling och innovationer.
I Nokiaboomens kölvatten hoppades många att Finland skulle gå i spetsen när det gällde att utnyttja it-tekniken i det dagliga livet. It-sektorn skulle bli det nya skogsklustret, där kunskap och resurser samverkar och skapar nytt mervärde.
Men Finland har halkat långt efter toppen när det gäller att utnyttja informationsteknologin. I stället har Estland blivit ett föregångsland som andra nu vill lära sig av.
Flaggskeppen när Finland gick in i it-åldern är ganska slitna vid det här laget. Kronjuvelen Nokia akterseglades av konkurrenternas smarttelefoner, och det privatiserade statsmonopolet Sonera var nära konkurs och landade i svenska händer när man gick in kampen om mobillicenser i Tyskland.
Digitaliseringen av tv-sändningarna var ett spetsprojekt som skulle förändra det finländska informationssamhället. Men förväntningarna kom på skam, och det mest konkreta resultatet var att alla hushåll måste skaffa ny mottagarutrustning för att se de gamla programmen. Mycket av det som digitaliseringen skulle erbjuda, till exempel interaktivitet, förverkligades i stället över internet.
Det är framför allt en punkt i lagpaketet som har väckt stark kritik. Helsingin Sanomat skrev i söndags att förslaget ger alltför stor makt åt nätoperatörerna.
I själva verket tummar man på en grundläggande princip för trådlös kommunikation, neutralitetsprincipen. Den innebär kort sagt att den som tillhandahåller en kanal för kommunikationen inte kan påverka innehållet.
Nu föreslår ministeriet att man avskaffar neutraliteten. Operatörerna skulle få rätt att sälja anslutningar där operatörens service gynnas i förhållande till innehåll som någon annan producerar.
Om en operatör utvecklar ett system för nättelevision så kan den servicen prioriteras så att till exempel Yles Arena klassas ned och fungerar sämre. Detsamma gäller Googles You Tube, eller telefontjänsten Skype.
Konsumenternas valfrihet på nätet skulle inskränka sig till det utbud som den egna nätoperatören tillhandahåller.
Teleoperatörerna ser gärna att neutraliteten sätts ur spel. Branschförbundet Ficom menar att det här ger möjlighet att utveckla och skräddarsy nya produkter, vilket främjar konkurrensen. Operatörerna tycker också att det är bra att nätoperatören kan klassa ned konkurrerande producenters material för att kunna ge de egna kunderna bättre tillgång till hela nätkapaciteten.
Däremot tycker till exempel konsumentförbundet inte om inskränkningen. Den kan bland annat leda till att nätinnehållet paketeras till svåröverskådliga helheter där kunden inte vet vad som ingår och vad som inte ingår i avtalet.
Diskussionen förs inte bara i Finland. I USA har bland andra Tim Berners-Lee, centralfigur i skapandet av internet, tagit ställning för innehållsneutraliteten.
Nätets verksamhetslogik bygger på att allt innehåll är lika mycket värt. Internet har blivit en infrastruktur som är tillgänglig för alla. Och alla slags tjänster fungerar, oberoende av om producenten har ett avtal med nätoperatören eller inte.
Den här egenskapen har lett till explosionen av internetbaserade tjänster, nyttiga, nöjsamma och helt onödiga, och ibland skadliga. Men neutraliteten har varit en förutsättning för att tjänsterna har utvecklats, det har inte funnits någon styrande mellanhand mellan tjänsteutvecklaren och konsumenten. Om nätet ska fortsätta att vara en utvecklingsresurs måste neutraliteten finnas kvar, också om den går emot de etablerade aktörernas intressen.